yodo

Efter gårdagens utspel känns det faktiskt mycket bättre idag.
Jag må inte ha den där killen som älskar mej MEN när det gäller vänner så är jag så lyckligt lottad att det nästan är fånigt att klaga över killar.! Ni är helt underbara! De gånger jag är ledsen säger ni saker som får det att kännas så mycket bättre. Tusen tack för att ni finns.!

9 dagar kvar på jobbet. Nedräkningen har börjat.

Har fått lära mej två nya ord av "ungdomarna" på jobbet. Swag och Yolo. Tydligen är jag lite efter som aldrig hört talas om dessa ord förr. Vad swag betyder och hur det används vet jag inte riktigt... kan det vara stil.. eller attityd, eller nåt?
Yolo är tydligen en akronym för You Only Live Once.... ehe.
Ni vet hur irriterande det kan vara med barn som påpekar det uppenbara (vissa säger att det är sött men ibland är det rent ut sagt bara irriterande).
"Du har rött hår"... NÄHÄ!? "Himlen är blå mamma, himlen är blå". Jo tack, jag ser det.
Lite sån irritation känner jag med det här yolo ordet. YOLO. Öh. Näehäe? Säger du det?
Då kontrar jag med. Yodo. You Only Die Once. Baaaaah! Om man nu ska säga något så kan man väl lika bra säga något smart, inget som alla redan vet? Sånt är ju bara tröttsamt.

Det enda nyord som jag kunde stoltsera med var "hen".. men det var tydligen så fånigt att alla börja skratta åt mej. Tillsammans med vissa på jobbet känner jag mej som en jävla fossil. :P

Såg trailern för nya Thor-filmen igår. Alltså helvete. Han är så snygg att det nästan är fånigt. Det är fånigt. När det gäller Thor så är jag lite som Pavlovs hundar... det börjar vattnas i munnen på mej när jag ser honom. Jag vill bara käka upp honom... eller slicka på honom.
Filmen kommer i oktober. Jag vet inte riktigt vem jag ska tvinga med mej men den måste ju ses på bio! Får inte glömma att ta med mej haklappen.

Mat.

ledsen söndag

Fredagen var bra. Det var fest. Vi gick ut.. och för en gångs skull fick jag inte panik när jag var ute. Kände mej inte som världens fulaste människa… kanske var jag för full för att känna så vad vet jag.

Lördag och söndag har jag haft ångest… oro. Bara legat och stirrat i taket.
Känner mej gammal, ensam…och ledsen. Bäst före datumet har gått ut och jag är, helt seriöst, rädd för att jag kommer vara ensam hela livet. Det värsta med att känna såhär är att det inte går att prata med andra om det… för andra slår bara bort min rädsla med att säga att jag inte ska oroa mej, jag kommer träffa någon.  Inte för att vara en bitter jävla fitta.. men det är ju lätt att säga för de som redan gjort det. Helt seriöst, hur fan ska jag någonsin kunna träffa en kille som ska gilla mej för den jag är?

”Hej, jag heter Diana. Jag är misstänksam… har svårt att lita på människor och kommer förmodligen göra allt i min makt för att stöta bort dej i början.  Jag är dålig på att höra av mej så om du inte heller hör av dej kommer jag nog låta allt rinna ut i sanden.  Jag har inte speciellt höga tankar om mej själv. Ofta tycker jag att jag är väldigt ful. Det är förmodligen därför jag tycker att det är lite jobbigt när du säger att du tycker jag är söt. Jag kommer tänka att du bara säger så för att få ligga. Om jag får känslor för dej kommer jag förmodligen aldrig kunna säga det till dej…  pga av mitt dåliga självförtroende anser jag mej inte vara värd någon alls.”

När jag gick i terapi senast. Så pratade vi om vad som var viktigast i livet. Helt oväntat bröt jag ihop när jag skulle försöka förklara hur jobbigt det var att vilja ha…. det där som alla andra har…. men inte kunna få det.
Innan dess hade jag aldrig velat erkänna för mej själv hur jobbigt det var…är att inte kunna känna sej älskad. Varken av sej själv eller någon annan. Jag är 28 och har aldrig upplevt kärlek. Äkta kärlek.

Jag vet. Fan vad fånigt. Men jag får panik. Jag kommer aldrig bli ”snyggare”eller ”bättre”… jag har inte ”hela livet framför mej”….. HELVETES JÄVLA SKIT ATT EN SÅN HÄR SAK SKA FÅ MEJ ATT MÅ DÅLIGT……. Jag är bara less på det, antar jag. Less på att vara singel. Less på att bara träffa fel killar. Less på att aldrig räcka till, aldrig vara god nog.

Vilken morot!

I förmiddags när jag skulle gå till jobbet kände jag mej alldeles tung i kroppen. Helst av allt ville jag bara ligga kvar i soffan och bara sova bort hela dagen... ni vet, den där känslan som man har ibland.
Men jag tog mej iväg och när jag väl var på jobbet kändes det ändå rätt okej. Jag öppnade mitt spel och städade det ordentligt. Det är aldrig så mycket att göra det första 2-timmarspasset så då brukar jag passa på att putsa och sopa. När jag väl fick rast kom tröttheten över mej igen och jag visste inte riktigt hur jag skulle orka stå ut 1,5h till innan lunchen. Börjar känna mej lite trött på att vara social och glad hela tiden. Missförstå mej inte. Det är väldigt svårt att vara något annat än glad och social på mitt jobb eftersom alla man möter är väldigt glada. Men såhär i slutettampen börjar man vara lite trött. Man försöker hitta motivationen till att göra sitt allra bästa för att mina gäster gå ifrån mitt spel och vara glada.
Så. När jag står där och håller på att heja på några gäster så kommer en av cheferna.
"Hej hej. Mycket att göra idag?"
"Jo då, en del i alla fall", säger jag.
"Jag har en sak till dej", säger han då och drar fram ett stort vitt kuvert.
Vad är nu detta!?
"Vi har tilldelat dej ett rosa morotskort och en biobiljett", säger han och drar fram ett litet diplom med motivering till varför just jag förtjänar ett rosa morotskort.
Hade det inte varit för att jag haft så mycket gäster hade jag nog börjat gråta lite.. så glad blev jag.
"Men.. tusen tack!"
"Det är vi som ska tacka, det här förtjänar du!"

För den härliga inställning och ditt engagemang. Du tar dina arbetsuppgifter på allvar och är ett föredöme för dina kollegor. Du bemöter våra gäster med ett härligt leende, gammal som ung och lämnar ingen oberörd. Det är underbart att ha dig hos oss! Tack!

Efter det så blev jag alldeles lätt till sinnes. Motivation nog till att orka de sista två veckorna. Inga problem. Nu kör vi. :)
Jag vet att jag gör ett bra jobb. Jag kämpar på för att alla gästerna i mitt spel ska mötas av en leende Diana som är trevlig och tillmötesgående. Det känns så kul att det uppmärksammas av arbetsledningen. Glad tjej! :D

drogtestad

Har just gjort min första beställning från Ebay. Ett nytt fodral till telefonen (astufft) och ett sånt där  mycket praktiskt skyddsplast. Det hela för 115 spänn. När jag tänker på hur mycket jag hade fått betala för samma saker här i Sverige blir jag alldeles varm inom mej. Jisses vad jag sparar pengar!

Det är kul att få lön. Nu kan jag ju unna mej de där grejerna jag inte kunnat unna mej sen.... ja.. sen förra sommaren typ. Ska köpa en ny mascara, en ny rouge och lite nya böcker samt en ny ansiktscreme och tvål. Kläder och sånt får bli ett senare problem. Tänker att jag ska gå ner lite mer i vikt först. ;)

Idag när jag kom till jobbet stod tre glada damer  vid personalingången och inväntade mej (och flera andra) för slumpmässigt drogtest. Fick gå iväg med en av damerna till ett litet rum. Först fick jag blåsa. 0,00. Inte ett dugg överraskande. Sen fick jag två tops som skulle läggas utanför tandraden i vardera kind som skulle testa cannabis, heroin, kokain, amfetamin och benzo. Det var rätt spännande.
Trevlig dam var det också. Väldigt rar.

Slutade 17 (älskar mina halvdagar). Gick till gymmet och körde ett litet pass. Kommer förmodligen ha en fruktansvärd träningsvärk i mina triceps imorgon. Vad gör man inte för att försöka ta kål på gäddhänget. Höll mej till tjejgymmet.. inte helt optimalt då det inte finns så mycket fria vikter där inne men kände inte att jag orkade stångas med en massa karlar ute i det stora gymmet. Där sprutar det fanken lika mycket testosteron som det gör svett. Det får mej ibland att känna mej väldigt liten... som om jag inte riktigt förtjänar en plats där ute bland alla muskelknuttar. Lilla... degiga jag.

Lagade mej ett riktigt mål mat. Brände mej i ugnen. Ja. Nån typ av olycka råkar jag alltid ut för när jag är i köket. Det kan inte hjälpas. Jag är en obotlig klantskalle.
Jag spiller allt som går att spilla. Skär mej på allt som går att skära sej på.. ett tag på jobbet hade jag plåster på 4 fingrar. Jag går in i allt som går att gå in i... det är inget jag märker av så mycket på vintrarna. Men nu när det är sommar och jag jobbar i shorts så kan det ju inte hjälpas att jag ser mina blåslagna ben och lår. Finns det en kant någonstans så går jag självklart in i den. Allt annat vore helt osannolikt.
Förra veckan åkte en hel skinnbit av fingret när jag skulle rensa avloppet. Sen skar jag mej på en knapp... man kan tycka att det ska vara omöjligt men inte för mej.

Fan. Kom just på att jag glömt att köpa ost. Då har jag ingen lunch till imorgon.
Kuse!

hoppet

Hoppet som dör när man kliver upp 07:50 på lördagsmorgon för att tvätta bara för att upptäcka att man inte har något tvättmedel. Fanåh.

Jag hade typ en sanndröm igår. Lite spooky. Det var en sån där dröm som man har tidigt på morgonen efter det att man just somnat om efter att ha vaknat till en stund. Jag vaknade av att jag hade fått ett pim (meddelande från portalen på skolan) på telefonen. Var alldeles för trött för att läsa det och somnade om ganska snart. Då drömde jag att jag öppnade och tittade på pim:et. Det var från Lars, vilket jag tyckte var lite konstigt. Han frågade hur det var om jag jobbade idag för han skulle till Berget och tänkte komma och säga hej. Jag kommer inte ihåg om jag ens svarade på pim:et och ganska snart började jag drömma om något annat.
Över till verkligheten. Igår kväll, sista timmen, så står vi mest och lattjar och har kul i spelen eftersom det inte är så mycket folk. Johanna leker påskkärring, Isac sjunger och alla är glada. Ska kolla vad klockan är på mobilen och ser då att jag fått ett sms. Av Lars. Som frågar om jag jobbar ikväll, eftersom han är på Berget.
Är det inte sjukt!? Jag borde kanske sadla om och bli sierska istället?

Det känns väldigt gott med helg nu. Jag har varit så trött hela veckan och de senaste två dagarna på jobbet känns det som om jag gått på sparlågor. Jag har kul på jobbet, det är inte det. Jag har bara verkligen varit tvungen att anstränga mej för att orka vara social en hel dag. Inte bara mot gästerna utan mot kollegorna  också. Om man slänger sej med Goffmans terminologi skulle jag säga att det är som att vara front stage hela dagen lång. Det finns liksom inget utrymme för att dra sej undan och bara vara. Men jag ska la inte klaga. Får passa på att bara vara (osocial) när jag är ledig.

Nästa vecka kommer Bella och Magnus hit. Tyvärr kunde jag inte få ut någon extra dag ledig. Gothia nästa vecka så kvoterna för ledighet är redan uppfyllda. Inte så märkligt alls egentligen. Gothia. Fy farao, kommer inte ihåg så mycket av det från förra året, men då låg jag också sjuk den helgen så vad vet jag. Jag har ju bara alla andras skräckhistorier att luta mej mot. Tur att jag inte står i straffsparken, that's for sure. Jag har inga problem med att det är mycket gäster, det är ju bara kul. Det är bara lite jobbigt när de inte kan varken svenska eller engelska.

Solen skiner.
Jag ska sola heela dagen.
Sen ska jag se om jag kan gräva fram några rester ur kylen.
Lön på måndag. Äntligen!!!