skitknä!

Två dagar var mitt knä helt fantastiskt. Jag kunde gå, jag kunde springa, jag kunde hoppa. Det var helt underbart.
I fredags, innan jag skulle iväg till jobbet, satt jag på huk och höll på att pilla med något. När jag reste mej upp knäckte det till i knät och sen dess har jag haft ont. I lördags natt kunde jag inte sova pga smärtan. Bröööl. Blir så jävla less, kan inte ens ta mej över trottoarkanter. Har liksom problem med att lyfta benet.... som om underbenet hänger löst.
Men jag har en plan. Ska köra ett stenhårt benpass imorgon och hoppas på att det är den mirakelkur som behövs... det funka ju bra sist.

Det blev en lång dag på jobbet idag. 10h. Avslutade dagen med att besöka ungdomen som jag var och klättrade med förförra veckan. Vi fikade och snackade och sen spelade vi GTA (oroväckande underhållande). Det känns lite konstigt att liksom bara hänga men på något sätt känns det viktigt att vi har en relation innan jag ska börja gå in och gräva i hans problematik. Uppmanade honom att försöka röja upp lite i lägenheten till nästa träff på torsdag... men orkade inte hålla på å tjata. Målet med de här första träffarna har inte så mycket varit att jobba med direkta mål i hans ärende utan snarare bara att lära känna honom och låta honom lära känna mej.

Har köpt en jacka från fjällräven. Jag är helt förälskad. Den är liite stor men tänkte att det var goare att ha en jacka som är liite för stor än liite för liten. Och helt ärligt att köpa en jacka i XXS kändes ju bara fånigt så det fick vara.

Jag vill verkligen köpa katt. Sitter och tittar varje dag på blocket även fast jag vet att det just nu inte är något bra tillfälle att köpa katt. Ska bort så mycket och har ju redan bokat resa hem över jul.. så.
Ja. Efter jul. Då jävlar ska jag skaffa katt! :D en liten Frank!

Maaat. Har ätit en bulle på hela dagen.. håller på att avlida. Det är såna här dagar man önskar att man kunde komma hem till ett dukat bord (inte till ett diskberg i ett stökigt kök, suck).
Nämen. Jag e int bitter.

pain is gain

Sen den 4 augusti har mitt knä varit elakt. Det har gjort ont, klickat, knäckt och låst sej.
Vissa dagar har det varit lite bättre men mest har det varit helt åt helvete sen dess.
Igår var jag på gymmet med några av ungdomarna på min praktikplats. Bestämde mej för att köra ett ordenligt jävla benpass (visa kidsen att man är stark va :P). Lastade på en massa vikter och körde även fast det gjorde så ont i knät att ögonen nästan tårades upp. Körde även några rehab-övningar.
På väg hem (ja, jag säger så nu, att jag kommer hem till jobbet, hehe) från gymmet var mina ben så trötta att mitt skadade knä (det knä som inte håller på att jävlas) gled och kläckte till... sådär läskigt som det gör när man har en korsbandskada, som om underbenet går åt ena hållet och lårbenet åt andra... hugga.
När jag gick och la mej igår kväll var jag orolig om jag ens skulle ta mej upp ur sängen idag. MEN!
Hör och häpna; idag har mitt knä varit helt smärtfritt, för första gången sen den där augustimorgonen.
Peppar, peppar ta i trä!

Imorgon har jag en rolig dag att se fram emot.
Först möte med vår familjeterapeut, sen bowling med en ungdom och till sist ska jag få vara med på ett möte med tolk. :D
Herre gud. Det här är fjärde veckan. Var fanken tar tiden vägen egentligen?

äggstockning?

Idag har jag typ suttit vid datorn heela dagen. Nästan. Var och tränade med min handledare och en av hans ungdomar på förmiddagen. Sen satt jag framför datorn och skapade en hitte-på-akt om mej själv i testversionen av vårt journalsystem. Var ganska spännande så timmarna gick väldigt snabbt.
Imorgon ska vi ta emot elever från första terminen på socionomprogrammet och prata om våra praktikplatser... känns helt sjukt... jag kommer än ihåg hur det var när jag själv gick första terminen och fick komma ut och träffa de som gick 5:e. Wow, dom är snart klara!, shit vad mycket de kan!
Och nu.. nu är jag en av dom. Herre gud vad tiden går fort!

Fick sms av Henrik nån gång mitt på dan. Visade sej att han är hemma i Götet (för omväxling). Vi har sagt att vi måste skärpa oss och träffas mer ofta, så när han väl är här så måste man ju passa på. Bjöd hit honom på middag och kaka. Trevligt. Han är ju fånigt stilig den där karln.. dessutom hade han idag på sej en sjukt snygg tröja (jag vill också ha en sån tröja!). När jag öppnade dörren tänkte jag;  jäärnspikarns vad snygg du är!.. dessutom är han lång. Jag gillar långa killar.
Och nej. Jag är inte förtjust i Henrik på det sättet. Han är himla trevlig, go och rolig... och om jag vore dum så hade jag säkert varit väldigt förtjust i honom - på det sättet.. men jag är inte dum.

Nu håller jag på att baka, igen. Bakade mjukpepparkaka först (mix, ibland får man fuska) och nu har jag en sats blåbärsmuffins i ugnen. Ber till gudarna att min dumma ugn inte ska bränna dem i botten.

"Mamma. Jag ska göra paj... hur brukar du göra när du gör paj med sån där äggstockning?"
"Äggstockning?"
"....."
"Du menar äggstanning?"
"Öuhhhm........."
(igår ringde jag och fråga hur man kokar potatis, är du verkligen överraskad?)

debutant

"Pappa, pappa, pappa, vet du en sak?"
"Mmm. Nej, vad?"
"Pappa.. vet du vad som finns bortom den där skogen?"
"... nej, vad finns där?"
"Bortom den där skogen ligger Makedonien!"
Hahaha. Söta lilla flicka.

Vilken bra dag!
Jag har, för första gången i mitt liv, klättrat. Alltså okej. Visst jag har klättrat i träd (och ramlat ner), klättrat upp i kojor (och inte vågat klättra ner) men nu snackar jag klättra som i att klättra på klätterväggar. Min bror har ganska länge jobbat som klättringsinstruktör och försökt få mej att prova på men jag har alltid tvekat. Har alltid tänkt att jag förmodligen inte är så bra på att klättra.. jag är ju inte sådär lång, spe och senig som han är. Jag är ju kort och bred, min stora farhåga var att jag inte skulle orka hålla upp min egen tyngd.
Jag var mycket bättre än jag trott. Jag säger inte att jag var bra.. för det var jag inte. Det gick ganska långsamt men upp tog jag mej. Lite höjdrädd blev jag men ner tog jag mej också. :P Sjukt stolt blev jag i alla fall. Händerna är röda och de gör ont.... men det var så förbaskat skoj att det fan är värt det!

Ungdomen som jag var och klättrade med tyckte också att det var kul så vi kommer nog göra om det igen. :)

När jag var tillbaka till kontoret hade jag och min handledare ett riktigt bra samtal och nu har jag en massa spännande saker inplanerade två veckor framöver. :D jag trivs verkligen så himla bra.

Annars så är jag trött. Praktiken gör mej trött. Inte på ett dåligt sätt... tycker det är rätt gött att kunna gå och lägga mej vid vettiga tider... på tal om det.. jag ska nog gå och lägga mej.

Natti natt

tid och otid

Tredje veckan på praktiken. Det går bra. Jag trivs och har bra folk runtom mej. Ska få börja ta lite egna delar av ärenden nu. Känns både nervöst, spännande och utmanande.
Än så länge känner jag mej lite vacklig... jag vet inte riktigt vem jag är, som socionom. Man har läst så mycket under 4 terminer och nu har vi chansen att komma ut och hitta oss själva lite i våra framtida yrkesroller. Jag vet inte exakt vad jag står för men jag känner att jag suger till mej mycket av mina medarbetare och lär mej nya saker, ser nya perspektiv varje dag. Det ska bli spännande och se vad som hänt om 20 veckor. Vem kommer jag då vara? Kommer jag ha landat lite mer i mitt framtida yrke? Det är en spännande tid nu.

Har sagt att jag ska börja dejta igen ett tag nu. Har försökt att ta tag i det.. men när det väl gäller så vill jag inte riktigt. Vill inte. Orkar inte. Försöker ändå. Svara på några mejl men när det blir snack om att ses skjuter jag upp att svara.
Jag har fortfarande någon slags idealiserande bild av hur jag ska träffa en kille och hur han ska vara.. Min idealiserande bild är så mycket bättre än verkligheten att jag på något sätt hellre håller fast vid den än att ge mej ut i det reella livet. GAAAAAH! Jag är så medveten om det men gör ändå inget å det. Jag bara drömmer vidare och missar livet.
BRÖL.
Terapi kanske.

Nu är hösten här. Löven har börjat falla från träden och bildar orange mattor på trottoarer och gräsmattor. Luften är kylig och kvällarna mörka. Regn. Regn. Regn. Stålgrå skyar. Människor som kurar ihop sej under sina paraplyn.
Hej hösten! Välkommen tillbaka.

nya tag

Mitt nya liv i fem små punkter

Punkt 1: Sover numera i min säng, inte i soffan.
Punkt 2: Äter frukost. Visserligen bara en liten yoghurt. Men va fan, Rom byggdes inte på en dag.
Punkt 3: Äter lunch. Inget stort. Tar med mej macka. Skyndar långsamt.
Punkt 4: Snusar mindre. Tar inte ens med mej dosan till praktiken.
Punkt 5: Lite träning varje dag. Om det så är en promenad, lite magträning hemma eller ett pass på gymmet.

Kom hem från praktiken strax innan 18 (haft en mycket spännande andra dag). Gick ganska direkt till Malin och vi tog en lång(sam) promenad ute i skogen.. safjället..saberget.. nåt sånt. Väldigt trevligt spår som ligger rätt nära så dit kommer jag nog gå igen. Skönt att få komma ut och röra på sej lite. Mitt knä har, sedan snart en vecka tillbaka, börjat krångla igen. Gör ont mest hela tiden. Inte så ont att jag inte kan ta mej fram men kan inte gå riktigt så snabbt som jag skulle vilja. Nå väl. Är nog bra att försöka röra på sej ändå så man inte blir stel.

Idag har jag fått sitta med på två spännande möten och imorgon kommer jag fått sitta med på ytterligare ett, minst.
Mycket tankar, reflektioner och funderingar..... hoppas jag får lite ro så jag kan sova i natt, gick inte alls så bra igår ;) kunde inte riktigt sluta tänka.
Nåväl. Nu ska jag slappa lite i soffan framför tvn. Lite brittisk humor, tja, varför inte. :)

dag 1

Första dagen på höstens Verksamhetsförlagda utbildning är avklarad.
Konstigt nog var jag inte ett dugg nervös i morse när jag begav mej. Däremot så blev jag väldigt ängslig av den frånvarande nervositeten. Sjukt onödigt kan man tycka. Ja. Det tyckte jag med.
Började morgonen med att jag fick sitta med på mitt teams handledning. Spännande start... tunga ämnen som avhandlades. Det är väldigt svårt att greppa att det är riktiga personer man pratar om... tidigare har allt varit så teoretiskt och uppdiktat och nu är allt verkligt.
Känner mej rätt trött. Mycket nytt att ta in och väldigt mycket som inte fallit på plats. Har inte ens något schema än. Vet inte om jag kommer få något. Jag ska ju följa min handledare och arbetet är väldigt flexibelt.
Det ordnar sej. Jag får bara försöka hänga med nu i början och se så mycket som möjligt.

Känner mej trött men uppe i varv. Det är konstigt. Jag vet inte om jag är nervös eller upprymd eller....
Blaaa.

Det här blir bra. Det verkar vara en så himla bra verksamhet och alla som jobbar verkar trivas så bra. Så varför skulle inte jag göra det? :)

Nu ska jag läsa lite.
Jo har börjat läsa böckerna som game of thrones baseras på. DE är SÅ bra! Varför har jag inte börjat läsa tidigare? Allt blir så mycket mer klart. Alla frågetecken har slätats ut. Bara några kapitel ifrån "the red wedding" och efter det kommer allt bli nytt och ännu mer spännande.