snart inga fingrar kvar

Jag tror att någon häxa med känsla för en bitter humor kastat en förbannelse över mej.
De som känner mej vet mycket väl hur otroligt talanglös jag är i köket. Här talar vi om tjejen som bränner tacosskal, kokar 3 dl pasta i 3 dl vatten och måste ringa mamma första gången hon ska steka ägg. "Hur gör man mamma?"
Nu verkar det som jag inte ens kan komma i närheten av köket utan att skära mej på en kniv.
I lördags skulle jag skära bröd, rakt igenom limpan och rakt in i handen. AJ.
I söndags skulle jag hacka morötter, missade moroten och hackade av en skinnflisa på lillfinger. AAAJ!
Sen dess har jag levt på det som redan funnits tillagat i köket och inte ens gått i närheten av en kniv, förrän idag då jag ställde mej för att diska och göra lite rent och fint på diskbänken. Det ligger en liten sketen kniv på diskbänken. Jag ska dra över arbetsytan en snabbis med trasan och SJÄLVKLART kör jag långfingret rakt in i knivhelvetet och sprutar blod över hela halva köksgolvet. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!
That does it! Ska inte ens gå i närheten av diskbänk och vassa knivar från och med nu. Ska leva på yohurt, hårdbröd och frukt som jag plockar direkt ur skafferiet eller kylskåpet.

Stannade kvar efter dagens föreläsning och satt ytterligare tre timmar och pluggade. Sen tog jag mej en promenad hem i det underbara vårvädret. Hade dock inte räknat med att det skulle vara så förbaskat varmt. När jag kom hem var jag en pöl. Kläderna var dyngsura och håret stack ut i blöta lockar under mitt pannband. Inte ens lite fräsch.
Blev lite pasta till middag/lunch/frukost och sen satt jag i mej en halv burk Ben&Jerry. Nu mår jag illa. Fast glassen var förjävla god så det är det ju lätt värt.

HUNGERSPELEN, så bra! Bestämde mej först för att inte börja läsa dem förrän jag har mer tid till att läsa.. men igår föll jag för frestelsen. Helt fast. Läste hela första boken och de 6 första kapitlen i den andra innan jag insåg att hela halva dagen gått åt. Ops. Det var den pluggtisdagen det. Inte bra.

Socialtjänstdagen imorgon, fullspäckad med föreläsningar.
Börjar med psykiska funktionshinder följt av Minimaria på förmiddagen. Sen på eftermiddagen blir det samarbete med polis och försörjningsstöd. Ska bli spännande. Kommer dock bli en lååång lång dag.

Var inne på elgiganten för att se hur statusen på min beställning(SIMS) såg ut. Leverans först 12/3, men vaaaaa? Sluta jälvas med mej. Hela mitt sociala liv hänger ju på det där spelat, skicka hit det nu!

Mörvel.

skreva mera!

Hade tänkt ta mej till skolan och plugga idag men när jag vaknade kände jag bara.... näe. Jag orkar inte klä mej, jag orkar inte sminka mej, jag orkar inte ha folk runt om mej. Så istället parkerade jag mej i soffan och där har jag suttit sedan dess. Fått lite plugg gjort, nästan klar med den andra inlämningsuppgiften.. nästan. Måste ta tag i den första äckeluppgiften nu bara... bläh.
Ska inte ens sticka näsan utanför dörren idag. Äckelpäckel Diana.

Betalat räkningar och är fattig igen. Jag fattar inte Telia, får dubbla räkningar av allt. Hur fan kan jag ha två telefonräkningar som ska betalas den 28e? Fattar ingenting. Men nåväl, bara att hosta upp. Efter att jag köpt västtrafikkortet till nästa vecka blir det inte många slantar kvar på konton.
Får bli en tör månad. Får bli en tör vår. Måste köpa lagboken för nästa bidrag så då lär det inte bli så mycket över att göra något vettigt för. Får ta och köpa en lott och hoppas på storvinsten. :P

Den här "skreva"debatten är ju fantastiskt rolig. Killar som sitter och skrevar i kollektivtrafiken som ett uttryck för makt. Öhm. Seriöst, va? Jag sitter också och "skrevar" när jag åker buss eller spårvagn och det har ingenting med makt att göra. Det är skönt för i helvete!, prova själv. Vad i hela friden har detta med makt att göra? Jag känner mej helt vilsen i den här debatten. Alla tar ju upp plats på olika sätt när de åker i kollektivtrafiken... så varför inte kasta lite skit på de som sätter sej på yttre sätet så man inte har tillgång till de inre, eller de som lägger upp sin väska på det yttre sätet och inte flyttar på den även fast det är ont om platser. Är det också makt? Är det också män som är överrepresenterade i dessa kategorier?
För mej ligger inte problemet i att killar skrevar för mycket utan att tjejer skrevar för lite. :P
Så skippa de korslagda knäna och bräsa för i helvete. Mycket skönare och förmodligen mycket bättre för knäna. Men Diana, tjejer ska inte sitta och bräsa på benen, det är inte feminint! Det är just sådana föreställningar om kvinnor som gör att den här debatten ens får något gehör. Så himla tröttsamt.
Om folk nu tycker att man tar upp för stor plats så får man väl säga det. Eller ta lika mycket plats själv. När jag skrevar så är det inte för att jag inte respekterar mina medtrafikanter eller för att jag på något sätt vill uttrycka min makt över det utrymme jag befinner mej i, det är helt enkelt för att det är så jag alltid sitter.. och för att det är ett otroligt skönt sätt att sitta på.
Skreva mera!, säger jag.

oscar, intervju och tomhet

Hackade av en bit av fingertoppen igår när jag skulle fixa med Oscarslyx med morötter och dipp.
AOOSH. Rev upp det idag när jag var på gymmet. Blod. Fy vad jag inte gillar blod. Det gör så ont i rumpan på mej när jag ser det. Hugga. Jobbigt att skriva utan lillfinger också...
Men Oscarsgalan då!? Jo för fanken, i jämförelse med förra året så var den bra. Billy Crystal var värd och han har ju rutin på det där, han skötte sej bra. Dessvärre så somnade jag just innan bästa manliga, bästa kvinnliga och bästa film skulle utses.....  med andra ord, de kategorier som man sitter och väntar på hela natten. Talanglöst. Nåväl. :P Milla "resident evil" Jovovich var en av favoriterna på röda mattan. Sjukt het. Angelina Jolie var också tjusig, även fast jag tänker att hon nog är lite väl tunn den där fröken. Nu såhär i efterhand är jag småsugen att se stuntfilmen "the artist". Får la se. :)

Idag hade jag intervju på spelavdelningen på Liseberg. Ingen aning om hur det gick. Det kändes mer som ett samtal med en halvbekant än en jobbintervju. Men det var trevligt. Pratade om innebandy, Umeå, åldersnoja och förmågan till att inte göra något alls och att ta sej tid till att bara vara själv.
Han var himla trevlig måste jag säga. :)
Får la se hur det går. Antingen får jag det eller så får jag söka vidare.

Malin har dragit iväg till Bergen för första provrundan på Hurtigrutten. :) Kul för henne.
Så nu är jag ensam två veckor här framöver. Har en känsla av att det kommer bli väldigt få lagade middagar under den här tiden :P och kanske mer plugg gjort hemma än vad det brukar bli. Kommer kännas tomt... vem fan ska jag nu prata med? Mej själv kanske.... tur att jag köpt Sims, då kan jag ju prata med mina simmar. :)

Näe.. nu orkar jag inte skriva längre... måste vila lillfingret. :P

jisses

Gick just in på min mail.
Har gått vidare i rekryteringsprocessen och ska på nästa intervju redan på måndag. :D
Spelavdelningen.
Se på fanken.
Kul! :)

det var fint väder

Vilken underbar dag! Solen skiner, det är varmt. Fåglarna kvittrar och människor går runt med stora leenden på sina läppar. Mmmm. Konstigt vad lite sol kan göra för humöret. Hade först tänkt ta en promenad hem från skolan men sen kom jag på att jag ju inte får vistas ute i solen med min röda feja. Rackarns.

Jobbintervju imorse alltså. Innan jag åkte dit intalade jag mej själv att jag nog ändå inte ville ha jobbet. Orka jobba hela sommaren, näe. Men efter intervjun känner jag fanken att det ändå skulle vara himla kul. Det verkar vara en så rolig arbetsplats och de som intervjude oss var så trevliga. Bara för det så kommer jag ju inte få det, men nåväl, nu har jag i åtminstone klarat av intervjun. :P
Sen får vi se. Tydligen är det inte lika stor chans att man får jobb om man bara kan jobba högsäsongen. De vill helst att man ska kunna börja redan i april och jobba in i oktober. Men det går ju inte... så ja, vi får la se.

Nu har jag käkat lite sen frukost och ska snart ge mej iväg till gymmet för ett rygg- och axelpass.
Bäst att passa på innan tröttheten slår till.

So long.

mögel

Dåligt med uppdateringar just nu. Skyller det på utslag i ansiktet och brist på sömn.... fast egentligen handlar det nog mest om att jag inte har så mycket roligt att berätta. Känner mej mest eländig.
Börjar känna lite frustration över mitt ansikte. Är det såhär det ska se ut nu? Det är ju inte ens lite bättre än före lasern... det ser ju snarare värre ut.
Tålamodet tryter.

Har sovit 10h de senaste 3 nätterna. Stressad antar jag. Över vad vet jag inte riktigt. Förmodligen är det en blandning mellan en krass ekonomi och morgondagens stundande jobbintervju.
Prestationsångest, som vanligt. Jag måste ju fan ta och skaffa hjälp, såhär kan man ju inte ha det! Att hela tiden underskatta sej själv och ständigt förvänta sej det värsta tär. Det leder till sömnproblem som leder till koncentrationssvårigheter som i sin tur leder till att jag inte orkar lika mycket som jag anser att jag bör och då blir det än mer prestationsångest. Mögel!

Gud vad jag gnäller.

Den där Marcel i Biggan är fan inte ful. Sjukt snygga byxor. De skulle jag vilja ha!

är inte botten nådd nu?

Först Ranelid till Globen..
Sen nån hjärndöd videobloggerska i Big Brother...
SERIÖST!
Vad händer här näst?
Jimmie Åkesson till president?

the heat is on

Har blivit kallad till intervju på Liseberg.
Jahaja. Blir lite illamående när jag tänker på det. Prestationsångest i vanlig ordning. Men ja, det blir säkert bra. Nästa torsdag blir det. Någon typ av gruppintervju som avslutas med individuell intervju. Hoppas min skalle är på lite bättre humör tills dess så man kan göra ett gott intryck.
Diana Hörnström, glädjespridaren! Det låter väl ändå rätt bra va ;). Många sökanden så man kan ju inte gå dit och tro att man kan vara en tråkmås och få jobb. The heat is ooooon!

Vore ju lite skönt att få jobb i sommar. Men bara lite. Egentligen vill jag ju vara ledig. Men om man nu ska jobba så är det ju inte helt fel att göra det på ett roligt ställe, som Liseberg. :)
Får se hur det går.

Helgen blev ju bara skit. Har för mycket i skallen för att kunna riktigt leva. Har väl fått nån februarikris eller nåt. :P  Försökte verkligen att fixa mej iordning för festen i helgen men näe, det gick bara inte. Ju längre jag stod framför spegeln ju mer irriterad och frustrerade blev jag. Slutade med att jag stod och grät som nån jävla idiot och bara sket i allt, drog täcket över skallen och ägnade hela kvällen åt att se på anime. Det är så jag hanterar kriser. Total förnekelse.

Bakdag med snyggHenrik till helgen. Ladda batterierna nu för i helvete Diana. Om det är någon jag ska orka träffa så är det väl fanken han.

Annars var man jäkla poppis i helgen. Bara för att jag verkligen inte kunde träffa någon.
En av killarna som hörde av sej ville jag som ändå träffa... men näe. Var inte sugen.. även fast det hade varit kul att träffa honom bara för att han är en kul typ. Men det var väl inte riktigt vad han hade i tanken, att "bara" träffas...
Sen hörde Konen av sej. Frågade hur det var.
Sa exakt som det var. Att det var åt helvete och att lördagen varit skit. Att jag egentligen skulle på fest men att hela jag var åt helvete. Att jag fortfarande ser ut som nåt jävla brandoffer i ansiktet och att mitt hår ramlat av.
Gissa vad han svarar.
"Du kan ju komma hit och se lite film"
Skämtar du? VAD TROR DU?!
Mört.

orkar inte vara "någon"

Känslomässigt jobbig föreläsning om Backabranden idag. Fy hurven. Ibland var det nästan lite svårt att andas och huden knottrade sej på hela kroppen.
Vi pratade även om skrivandets helande krafter. Borde ta upp mitt dagboksskrivande igen. Alla tankar tar sej inte i skrift här på bloggen av olika orsaker. Hm. Ja, kanske.
Har alltid tänkt att jag ska ta alla mina gamla dagböcker och skriva ner tankarna och känslorna som jag hade då, när det var som allra sämst. Kanske skulle det kännas bra. Kanske skulle det vara lite som terapi att gå igenom allt och faktiskt se hur långt man kommit sedan dess. Det skulle förmodligen riva upp en massa gamla sår inom mej.... men på något sätt tror jag ändå att det kan vara nyttigt. Bearbetning.
Kanske. Jag behöver göra något. Terapi vet jag inte om jag orkar ta itu med just nu så lite skrivande kanske skulle göra mej gott. Helt ärligt förstår jag inte varför jag slutade skriva dagbok i första taget. Det är ju ett så bra sätt att bara få ut all skit som man går och bär på men aldrig pratar med någon om.
Ja.

Var riktigt hemsk mot räkan igår. UAH. Jag orkar inte längre. Han har trugat på om att vi ska ses hur länge som helst. Ringt och hållt på. Jag pallar det inte just nu. Jag pallar inte angelägna typer som inte kan låta mej höra av mej när jag känner att jag vill umgås.
Så. Efter att han tjatat sa jag, visst, vi kan ses på tisdag. Han skulle komma hit var det tänkt.
Men så fick jag världens panik igår och bara kände: NEJ. NEJ. NEJ. Jag vill inte ha någon hos mej. Jag kommer fan börja skrika om han ens tar i mej. Jag vill inte ha någon inpå mej, vill inte, vill inte, vill inte! Blir äcklad bara av att tänka mej själv i en situation där jag ska ligga och "mysa" med någon.
UÄÄH.
Så jag skrev ett sms... som i kort gick ut på att, NEJ, det här går inte. Jag kan inte umgås just nu. Jag har för mycket saker i skallen och håller fan på att bli tokig. Du borde lägga din energi på någon mer mentalt stabil tjej. PUNKT.
Han har inte hört av sej sedan dess så kanske att budskapet gick fram den här gången.
Om det hade varit så att jag varit i form i skallen skulle jag inte ha några problem med att umgås med honom eller någon annan kille för den delen. Det betyder inte så mycket för mej... men nu, när jag blir matt i skallen bara av att tänka på att behöva "vara någon" för någon så går det så otroligt mycket energi till att umgås med killar. Så jag prioritera. Vem träffar jag helst? Räkan som jag inte är direkt intresserad av och som jag, i ärlighetens namn, kan tycka är rätt "platt" och tråkig? Eller Henrik som inte bara är väldans trevlig utan dessutom får blodet att rusa lite sådär härligt?
Inte ett så svårt val. Nej.
Gud, kan det inte bara bli vår och sommar snart så man kan få bli lite glad? Kan inte ansiktet återhämta sej snart så man slipper vara röd och ledsam? Är det såhär jag ska se ut nu?
Peppar, peppar, ta i trä, snälla inte!

tentaresultat

Vilken jäkla dag alltså.
Först seminarium där vi ska sitta och prata om vår uppväxt inför kvartsklass. Har blivit en massa tunga berättelser om ätstörningar, dysfunktionella föräldrar och självskadebeteende. 7 av 9 hade något jobbigt att prata om. Helt sjukt. Är alla som läser till socionom lika trasig som man själv är? lovely!
När vi väl var klara och klockan blivit över 12 var alla väl medvetna om att tentaresultatet skulle ligga uppe. Ännu mer ångest. Vill inte veta!!!
Åker hem och försöker ignorerar att gå in på Ladok. Ska bara tvätta mej först.... äta frukost.... sopa tv:n..... trimma näshåren.
Efter några förstärkande sms med Anna så tar jag mod till mej och loggar in på Ladok.
VG.
Alltså.... vad? Hur går det här ihop? Jag svarade ju knappt på en av frågorna? Hur i helvete kan jag få VG? De kan ju inte ha rättat riktigt rätt? Vet inte om jag riktigt vågar tro på det här förrän jag får tentan i min hand nästa vecka och se hur de satt poängen.
Men okej. VG... WOHO!

"lite otur"

Helgen är över Diana, kom in i matchen igen.
Sitter och förtränger att jag har skola att fixa med till imorgon. Måste göra en "observation" av ett barn och analysera det ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Nån som har något barn över att låna ut till en fem minuters observation. Näe. Precis. Blir väl att hitta på något....
Olle visar ett tryggt anknytningsmönster till sin mamma då han vågar utforska med vetskapen om att mamma finns i närheten..... bra, jätte bra.

Imorgon blir det eventuellt lite "after school" på en pub just vid skolan. Får se hur pigg man är efter seminariet. Kanske vore lite gött att ta en öl och stensätta sej inför fredagens tentaresultat. Hjälp. Vill inte veta. Skittenta. Vill fortsätta att leva i förnekelse...som om jag aldrig ens skrivit den där tentan. Socialpolitik?.. näe, det har jag aldrig hört talas om.

Har halvbestämt ytterligare en bakkväll med snyggHenrik. Jajjemänsan. Kors i taket och allt det där. Semlor står på schemat. När var och hur är inte riktigt bestämt, men någon gång den här månaden är det väl tänkt. Tack, ja tack. Han är en förjäkla trevlig typ och inte är han tråkig att titta på för den delen heller.
Annars så fortsätter räkan att ringa och jag fortsätter att ignorera. Skjuta upp.
Nej Diana, NEJ, det är ett ord som är full ok att använda ibland. Om man känner för det. Måste blivit någon fel i min utveckling eftersom jag är helt okapabel till att säga nej.

Den här psykologikursen får en verkligen att börja rannsaka sej själv. Jag är ju helt uppfuckad... och kommer förmodligen fucka upp mina framtida barn också. Om jag väljer att inte skaffa barn så kommer det vara pga den här kursen. :P Näe, riktigt så illa är det inte. Jag är ju inte pajad pga min barndom.
Jag gick sönder inuti den 22 maj 2001 när jag slet sönder mitt korsband och hela min identitet gick förlorad. Sen gick det bara nedför efter det. Det är så underligt att tänka att en händelse kan påverka en så pass mycket. Än underligare blir det när man tänker tillbaka på den där dagen. Det var inte ens meningen att jag skulle spela den där fotbollsmatchen, jag blev inkallad i sista minut. Tänk om jag inte spelat.... hur hade livet då sett ut idag? Hade det spelat någon roll?.. hade jag ändå utvecklat BDD och fått 10 år av mitt liv förstörda?.
Jag vet inte vad som var värst. Att jag började hata mitt utseende eller det faktum att inget jag gjorde riktigt räckte till längre. Prestationsångest. Heela tiden. Även när jag kom tillbaka till innebandyn och hade en av de bästa säsongerna i hela mitt liv med länslaget, breddläger med u-landslaget så var jag inte längre samma Diana. Jag njöt inte av framgångarna, det ända jag kände var ångest över att jag inte var god nog. Pressen jag satt på mej själv krossade mej. Ringde och grät under breddlägret och ville att pappa skulle hämta mej. Spelade en match i den blågula tröjan och kunde inte tänka på annat än att jag ville att det skulle vara över.
Självförtroendet på plan var som bortblåst och glädjen fanns inte längre. Ändå kunde jag inte sluta för utanför planen var jag ju ingen alls. Sen rykte andra korsbandet och hela världen rasade samman. Jag var helt plötsligt ingen alls, bara värdelös och hemsk. Mina utseendefixerande tankar fick fritt spelrum och jag ägnade två år av mitt liv med att misshandla mitt egen ansikte. Jag kom tillbaka till innebandyn igen men den kom aldrig att bli vad den varit. Den var som ett missbruk. Jag klarade mej inte utan den samtidigt som den fick mej att må dåligt eftersom jag aldrig var bra nog.
Att jag höll på så pass länge ändå... jag fattar det inte... att jag inte bara slutade tidigare och gav mej själv tillfälle att bli någon utanför planen. Jag fattade det inte då. Såg det inte lika klart som jag ser det nu. Jisses.

Man ska inte tänka om. Tänk om jag inte spelade den där matchen. Tänk om jag slutat spela innebandy tidigare. Det gör mej inte gladare, snarare blir jag bara bitter när jag tänker på att det inte skulle behövt vara såhär. :/ så mycket tid som gått till spillo.
Jag kan inte se någon mening med det än. Någon mening med varför man ska behöva hata sitt liv och sej själv. Kanske är man bara dum om man försöker se en mening i allt. Ibland har man väl, som min lärare uttryckte det idag, lite otur. Ha. Ja... jävlar. Lite otur.

Såg "livet blir bättre" tidigare ikväll med Emma Igelström. Hög igenkänningsfaktor, därav detta inlägg. Ha förbiseende med mej. Vissa saker måste man bara få ur sej även fast det är sjukt trist att läsa om det.