snö, tack!

Det är minusgrader ute, äntligen! Börjar vara sjukt less på "höst"-väder nu. Jag vill ha snö och ordentlig jävla kyla så att jag känner att jag lever. Nu går jag mest runt halvsovande i en mörk tillvaro, lite snö skulle definitivt liva upp stämningen lite. Lite knarr under skolsulorna är aldrig fel. Ja okej.. jag känner att jag behöver en god ursäkt till att plocka fram kängorna. Kängor går inte riktigt hem när det inte ens är snö ute. Har, envis som en åsna, gått omkring med vinterjackan sen i oktober. Känt mej redo för en vinter som inte riktigt verkar vilja infinna sej.. nu är det fanken på tiden!
Innan söndag vill jag fanken se lite snö!

Eftersom det börjar bli lite kyligare ute så är det numer sveenkallt i min lägenhet. Sitter, i skrivande stund, under två täcken.. har dessutom tagit på mej mössan för att inte bli så kall om skallen. Om det är jobbigt att kliva upp när det är mörkt ute så är det än jobbigare att kliva upp när det är mörkt ute och kallt inne. Ingen bra kombination. GAAAAH. Okej Diana. 4 veckor kvar. 20 dagar som du måste ta dej upp ur sängen, det pallar du.

Alltså gud. Paradise hotel. FUCK, varför har jag börjat titta på det här sinnessjuka programmet?
Nu kan jag ju inte sluta! Jag vet inte riktigt varför jag ser på såna här program.. kanske kan jag inte få nog av idiotiska människor? Helt ärligt, det är ju helt otroooligt vad man får förundras över mänskligheten ibland.
Nåväl. Vissa verkar i alla fall inte helt ovettiga.. andra verkar helt tappade bakom vagnen.
Jaja. Sak samma. Nu ska jag inte hålla på och predika om moral.. jag sitter ju ändå själv som en jävla idiot och tittar på det.

Good hairday

Fan vad mitt hår varit snyggt idag! Hur ofta säger jag det? Typ aldrig, eftersom det, typ aldrig är snyggt eller beter sej som jag vill. Kände att jag var tvungen att dokumentera det här viktiga ögonblicket i mitt liv.

That's it.

Tack för idag!

jahaja, hej då VM

Portugal gjorde just mål. Grannarna blev helt skogstokiga. Arga stampningar och, förmodade, svordomar.
Självklart var det det där äcklet Ronaldo som gjorde målet också. Vem annars. Världens bästa fotbollsspelare säger det.. va fan vet jag, jag vet bara att jag inte gillar honom. Aldrig gjort det.
Näemen så att... Zlatan, tre snabba kassar nu eller?

fulldum

Måndag, segt som vanligt. Segt att ta sej upp, segt att komma igång. Hatar måndagar.
Hade lite ångest innan jobbet för det är så mycket den här veckan.. men sen när jag väl var där så kändes det mycket bättre.

Helgen var bra, den gick bara så fasligt fort. Hade så mycket som jag tänkt att jag skulle hinna med men inget blev riktigt gjort.
I lördags träffade jag några av tjejerna och tog några öl. Vi blev nog rätt berusade hela högen, haha, riktigt kul hade vi. Jag vet inte hur det kom sej att vi började prata om kåthet, det är ju väldigt märkligt. Att man nästan alltid blir kåt på fyllan.. samtidigt som sex aldrig är riktigt så där superbra när man är full. Märkligt. Hur som helst.. mitt uppe i detta får jag för mej att jag ska höra av mej till ett gammalt ragg. Han bor inte i gbg men hade tidigare under dagen sett att han var här. Så va fan, jag ba gör det. Kändes som en väldigt god idé just då, som de flesta beslut på fyllan kan göra. Det roliga med just det här beslutet var att jag, bara en halvtimme tidigare (innan vi börjat prata om kåthet) berättat att jag inte är så intresserad av sex bara för sex skull längre... ehe. När vi sen började komma in på ämnet så slängde jag (som vanligt) mina principer åt sidan och tänkte, "va fan, kan inte jag få ligga ibland också, bara för att jag är singel behöver jag ju inte vara heelt ensam". Så jag skickade iväg ett sms till honom, som inte kunde tolkas på annat sätt än "hej, ska vi ligga ikväll". Väldigt subtil (nooot). Hahaha, herre gud, visst att jag brukar få för mej att höra av mej till folk på fyllan, men jag brukar inte vara så rätt fram. :P
Fick svar ganska snart och han hade tyvärr lämnat stan... var kanske lika bra. HAHAHA. Eller ja, det var nog lika bra. Såna där beslut man tar på fyllan brukar ofta leda till besvikelse... för det blir sällan så bra som man tänkt sej. :P

Men så att... hahaha.
Hade nästan glömt hur söt han är. Hehe.

Mat-time!
Soppa i kopp.

ragga på gymmet

Jag är inte den som raggar på gymmet. För det första så är jag där för att träna och om man står och tjötar med folk blir man kall och tappar flytet. För det andra så tillhör jag inte den där gruppen av människor som är snygg på gymmet, näe, jag är rätt ful när jag tränar. Ofta spretar håret åt tusen olika håll (jag plattar det på morgonen men i regnmetropolen Göteborg slutar det alltid med att jag efter jobbet kommer till gymmet med ett skatbo på skallen) svetten sprutar, rinner och droppar, ansiktet färgas rött, näsan börjar rinna och träningskläderna blir blöta av svett. FAN vad jag är snygg alltså!
Jag är inte den som raggar på gymmet. Men om jag hade varit det så hade jag så mycket raggat på en viss kille på mitt gym. De senaste tre gångerna jag varit där har vi suttit bredvid varandra på varsin cykel. Jag låtsas titta ut genom fönstret men egentligen tittar jag på honom. Varför? JO men nu ska ni får höra! Den här killen påminner lite om Chris Hemsworth (Thoooor). Han är blond, lite skäggig och, occch, de bästa av allt, samma snygga gudakropp! Skojar inte... fan, det där är en karl att hålla i när det blåser hårt.
Om jag var en sån som raggade på gymmet så skulle jag nog ändå inte våga ragga på honom, han är på tok för snygg. Hahaha! Men titta kan man ju alltid göra.

Måste komma igång med studentrapporten.. kan någon snälla ge mej en spark i baken så jag slipper sitta där över jul och panikskriva ihop något som jag inte riktigt känner att jag kan stå för. En ynka liten rapport för i helvete, på heeela terminen, det borde jag väl kunna fixa!

Nu ska jag gotta ner mej i soffan och se lite Supernatural!

tid för mörker

Nu är den där tiden kommen, den där tiden då mörkret börjar göra sej påmint. Redan vid 16-tiden börjar det skymma och innan man vet ordet av det är det svart som i natten. På mornarna när klockan ringer vaknar man förvirrad, inte kan det väl vara meningen att jag ska stiga upp nu? Det är ju så mörkt ute... För var dag som går blir det svårare och svårare att ta sej upp ur sängen. Varje dag känns ögonlocken lite tyngre och varje dag snoozar man lite längre.. skjuter upp den där jobbiga känslan i att behöva stiga upp när det fortfarande är alldeles mörkt utanför fönstret. Tunga, dragande steg till badrummet. Tvättar ansiktet i kallt vatten i ett fåfängt försök att skölja bort tröttheten. Orken att göra något alls åt sitt utseende blir mindre och mindre... det slutar med att min stiger upp så pass sent att man bara hinner tvätta av ansiktet, borsta tänderna och dra på sej nå kläder innan man byltar på sej skor, halsduk och jacka och halvsovande tar sej ut till busshållsplatsen.
Sen sitter man på bussen med musik i öronen och stirrar blint ut genom rutan helt omedveten om vad som händer runt om en. Det är först när man stiger av bussen som man märker att det börjar ljusna och plötsligt känns världen inte så fientlig längre. Efter första koppen kaffe på jobbet kan man nästa intala sej själv att man är mänsklig, men i sanningens namn krävs det åtskilliga koppar till och lite härliga diskussioner med medarbetare för att man riktigt skall vakna till liv.
Sommaren....... vad jag längtar. Redan nu.

På tal om sommaren så är det nu bara 6 veckor kvar tills jag åker hem över jul!
Längtar hem. Till frostiga morgonpromenader med knarrande snö under skosulorna. Morgonkaffe med lussebulle. Doften av julgran och pepparkakor. Glögg. Prinskorv. Knäck. Gott.

Saknar min syster.

På tal om ingenting, vem vill se Thor med mej?

Den moderna familjen

"Stackars dej, sa psykiatern. Kan du berätta för mej varför du dricker så mycket?
"Jag ska försöka förklara det hela, sa patienten. Jag blev förälskad i en änka som hade en vuxen dotter. Jag gifte mej med änkan och strax där efter gifte sej min far med min styvdotter. Då blev min fru och jag svärföräldrar till min far.
Efter en tid fick min styvmor, alltså min frus dotter, en son. Den pojken blev naturligtvis min bror, eftersom han är min fars son. Men han är också son till min frus dotter och därför blir min fru pojkens mormor och jag blir då morfar till min bror.
Så fick min fru och jag en son, som blir min fars svåger. Min sons storasyster är ju även hans farmor - eftersom min far är hans farfar. Min far är alltså mitt barns svåger eftersom hans syster är min fars fru. Jag är alltså bror till min egen son. Min son är min farmors brorson och jag är farfar till mej själv. Jag är bror till min far och samtidigt både son och far till honom.
Min fru är min styvmor, mor, svägerska och styvdotter. Jag är far och son till mej själv!
"Tack, sa psykiatern. Jag förstår att du dricker. Fortsätt med det!

kossa

Junior masterchef gör mej riktigt förbannad! Jag är medveten om att jag är dålig på att laga mat, men det blir extra tydligt för mej hur förbaskat talanglös jag är när en gäng 9-åringar gör det så förbaskat bra. Jag kunde fan knappt bre mina egna mackor när jag var 9.

En annan sak som gör mej less är folk som går in i mej. Normalt sett gör det mej bara lite småsur i stunden (varför ska jag alltid behöva flytta på mej för att inte bli påsprungen!). Men i fredags blev jag så himla arg. Var på väg hem från samhällsvetenskapliga biblioteket. Knät var åt skogen just den dagen så jag tog mej haltande fram, väldigt sakta, ett steg i taget. Jag går rakt fram längs gångbanan när det dyker upp ett tjejgäng som ska gå rakt över. De har så jäkla bråttom och så kommer jag där och sinkar dem, fy mej, eller hur. En tjej är först sjukt nära att gå in i mej där hon spurtar fram i sina höga klackar, fejkpäls och rosa läppar.. hon stannar upp och tittar förvånat på mej som om jag gått så sakta med flit. Tar ett steg fram med vänsterben... hon har jävla bråttom att komma förbi bakom mej och i sin hast sparkar hon till min högra fot. Mitt knä viker sej och jag ramlar halv-om-halvt ihop mitt där på gångbanan. Får jag något ursäkta? Får jag något oj hur gick det? Näe, inte ett jävla skit. SÅ LESS JAG BLIR! HALLÅ!? Är jag helt jävla osynlig eller vad är det om, va fan, det där gjorde ont! Jävla översminkade kossa (ehe).

Annars så....
En bra helg hade jag i alla fall. Umgåtts med massa gott folk och mått bra.
Det enda jobbigt med helger då man har fullt upp är att man gärna skulle vilja ha en extra dag ledig bara för att hinna med att bara vara ensam också. Men men, får kanske tid till det nästa helg.

Nästa vecka har andra filmen om snyggaste Thor premiär. Måste ju ses! Herre jävlar den där karln får det att vattnas i mungiporna på mej. Mmmmmmm. Okej. Gött. Nu är jag släppt det där med översminkade kossor som springer på mej och inte ber om ursäkt, nu känns det lite bättre.

hål i väggen

För 2 veckor sedan, ungefär, fick jag ett meddelande från Lars. Det visade sej att han fått ett av mina brev hem till sej. Väldigt konstigt, men så var det. Till saken hörde att just det här brevet var ganska viktigt, då det innehåll bankkortet som jag får via företaget jag praktiserar på. Var inte i akut behov av kortet just då så tog väl inte riktigt tag i att hämta det hos honom. Av olika orsaker så fick vi inte riktigt till något bra tillfälle att ses. Men så igår, trots en lång dag på jobbet, så var han en riktig klippa och kom förbi med brevet. Man tackar. Vi passade även på att dricka lite te och tjöta lite.
Jag vet inte hur vi kom in på det.. men helt plötsligt sitter Lars med tappad haka när det går upp för honom (försäkringssnubbe och allt) att jag står helt oförsäkrad. Ehe. Alltså jag vet, det är ju bara så jävla dumt att man nästan inte kan tro på det. Men ack, sant.
Vi kom överens om att Lars skulle ringa mej idag och så skulle vi fixa med hemförsäkring.
Sagt och gjort. Imorse, ganska just efter jag landat på jobbet, ringde han och styrde upp hela situationen så nu är jag försäkrad från topp till tå. Tack igen.

På eftermiddagen har jag en ungdomsträff. Efter träffen ser jag att jag missat ett samtal och att någon lämnat ett meddelande på röstbrevlådan. Ringer och lyssnar av. En man förklarar att det uppstått en vattenläcka i fastigheten och att den lokaliserats till min lägenhet. Han ber mej ringa upp honom så snart som möjligt.
Herre Gud!. Panik..! Vattenläcka... i min lägenhet. Säg att ni skojar! Har det inte varit en eländig vecka så det räcker? Vad innebär nu det här? Blir jag betalningsskyldig nu?
Jag tecknade hemförsäkring för 6h sen... gäller den för det här? Har den blivit giltig? Herre gud.
Ringer upp snabbt som katten med en stor klump i halsen.
Det visar sej att det är rören inuti väggen som läcker och att det enda mannen egentligen vill informera mej om är att de varit tvungna att slå in väggen och att de kommer låta hålet stå öppet över helgen för att sedan nästa vecka kontrollera så att det verkligen håller tätt.
Fjuh. Rör som sitter i väggen har jag ju inget med att göra. Det är inte mitt problem.! Andas ut.

Imorgon har jag pluggdag på socialvetenskapliga inplanerad. Ska läsa lite organisationsteori och försöka samla tankarna lite runt studentrapporten som jag ska skriva. Får se hur det går.
Känns ganska gött med en dag på bibblan. Min handledare är borta, har varit borta sen i onsdags så jag kan likväl passa på :)

mycket jobb för jordnötter

Jaha, då har jag en till sån där berättelse om mina bristande kunskaper i matlagning.
Kände att jag, efter jobb och gym, inte var så sugen på att "laga" mat så jag tänkte att; jag gör en riktig god macka! Med kyckling och curry och massa goa grönsaker, ja fanken vad gott.
Hade redan kyckling hemma så väl på affären fick jag bestämma mej för hur ambitiös jag skulle vara.
Bakad eget bröd? Näe, fan det tar ju evigheter. Köper bröd. Göra egen kall currysås? Ja, va fan, det kan la inte vara så svårt? Här har vi en middag som kan bli klar i ett nafs, fan vad bra!
Kommer hem vid halv sju. Varpå jag, såklart, ringer mamma för att fråga hur hon skulle ha gjort en kall curry sås. Hon brukar steka upp curryn, det vet jag, så jag tänkte att jag skulle fråga henne hur man gör. Hon skrattar åt mej.
"Hur man gör? Du tar lite smör och curry!"
Ja. När hon säger det sådär så får hon det ju att låta som att det är fantastiskt lätt. Hon är med mej i telefonen när jag ska steka upp min curry. Skrattar åt mej när jag frågar hur mycket jag ska ha av varje och hur det ska se ut.
"Ska det se ut som när man kokar kola?"
"Kola?"
Eh, nej, Diana. Om curryn ser ut som kola så innebär det att curryn är bränd.... om ni inte visst; bränd curry luktar inte gott. Både jag och mamma skrattar över hur helt jävligt oootroligt talanglös jag är... helt ärligt så går det inte att göra så mycket annat än skratta åt eländet (Diana i köket).
Lägger på samtalet och försöker en gång till. Den här gången bränns det inte, men när jag blandat curryn med creme fraischen smakar det bark, krusar sej längst bak i gommen. Fyfan vad äckligt!
Ger upp mina försök till att vara ambitiös och går tillbaka till affären för att köpa färdig currysås, JA, man får göra det. Köpte även en Mer, kände att jag behövde muntra upp mej lite. Gick och muttrade på vägen hem över en jobbig dag (till saken hör att vi byter stammar i huset just nu, hade fått ett blad med information att de skulle komma och börja hos mej nu i morse 07:30. Jag planerade därför att vara klar tills dess. Istället dyker de upp 07:15 och hela min morgonrutin gick i stöpet och efter det har dagen bara gått utför). Just innan min port ser jag hur något blänker på backen, en tia, åh.
Se där, tänkte jag, det har varit en dålig dag men nu får den ett bra slut i alla fall. Eller?
Kommer upp i lägenheten och ringer syrran för att hjälpa henne med lite tentafrågor. När vi pratar klart gör jag iordning min smörgås, känner hur det kurrar i magen (fan inte ätit något förutom ett äpple och klockan är snart nio på kvällen) åh vad gott det här ska bli.
Kommer ut med min macka, och sätter mej för att börja avnjuta härligheten som, onekligen, ser väldigt god ut. Tar första tuggan... hm, det här smakade inte lika bra som jag tänkt mej. Vänder mej om men mackan i handen och fjoff..... halva currysmeten glider av och hamnar i soffan (MEEEN VAAA FAAAAAAAAAN, säg att det här inte händer!). Rengör soffa, inga fläckar, tack gud, mesta av smeten hamnade turligt nog på filten (eller mattan). Sätter mej åter igen för att avnjuta min macka. Men får jag göra det? NÄE!, för nu straffar sej min lathet. Brödet smakar verkligen skit.. bränd surklump, typ.
Hela skiten åker i soporna och istället för den där fantastiska macka jag tänkt mej blir middagen istället Mer och lite jordnötter. Wo(fucking)ho!!

snett fejs

Ännu en plötslig sjukskrivning i ute-teamet har lett till att jag denna vecka, för första gången, har behandlingsansvaret för en ungdom! Först blev jag tokstressad men nu har det sjunkit in och det känns rätt lugnt. Det handlar ju inte om så mycket tid då ungdomen är rätt självgående. Ska ringa honom på mornarna och se så att han tar sej upp till skolan och sen ska vi ha en ungdomsträff på torsdag. Då ska jag försöka fråga lite om hur det går i det olika mål vi just nu jobbar med.

Ännu en lång dag har det blivit. Var hemma strax innan sju. Nu sitter jag och försöker hitta orken till att laga middag men jag är så hungrig att jag inte riktigt orkar. Vilket dilemma! Har landat i soffan och skulle behöva en mildare elchock för att ta mej upp igen.

Knät känns lite bättre idag. Var och körde ett pass på gymmet i söndags. Cyklade i 30 minuter med ganska tungt motstånd och sen satt jag mej i leg-extansion maskinen och satt där och körde säkert 10 set per ben. I början kunde jag inte sträcka högerbenet alls, men ju varmare jag blev ju bättre gick det. Visst, det gjorde ont men jag kunde till slut sträcka helt och lägga på lite vikt.
Jag har en tanke om att det är träning som är den rätta medicinen här... och att om jag tränar benet lite varje dag den här veckan så kommer det säkert bli kalasbra! Ehe.. om inte får jag väl ta tag i det här med att ge mej in i vårdkarusellen. Blöh!

Var och tog kort till körkortet i fredags. Har typ skjutit upp det i, öh, jätte länge. Nu går mitt körkort ut på onsdag så.. eeh, bättre sent än aldrig? Men alltså, fy fan för de där automaterna. Jag tog 4 kort av bara farten, tittade inte ens på dem, skrev bara ut dem och gick. Då jäkla fula kort.. herre gud, jag kommer må dåligt varje gång jag måste se på det där körkortet. Märkte sen när jag kom hem att jag förmodligen suttit lite för långt ner så har jag tur så blir inte kortet godkänt. BRÖL!
Mitt ansikte är snett.. jag skojar inte.! Från sidan kan det funka, men när man ska ta kort sådär rakt framifrån så ser jag helt fel ut.

Maaat. Jag måste göra mat! Helst för en halvtimme sen....... blä.

kulinariskt nedköp

Ännu en lång dag.
Hade, i början av dagen, planer på att laga en ordentlig middag. Men när jag väl kom hem där vid 19-snåret så var all ambition som bortblåst. Istället för kyckling- och pestocanneloni (så gott) blev det te och skorpor. Vilket nedköp. Är fortfarande gôrhungrig men orkar inte ställa mej och laga mat.
Det är såna här gånger jag önskar att jag inte vore ensam... att jag hade haft en fin pojkvän som vet att jag kommer vara trött och less och därför sett till med att fixa med mat tills det att jag kommer hem.
Men vad fan vet jag.. det kanske inte är så det funkar i förhållanden? Alla kanske bara ser till att komma hem sent så de ska slippa vara den som lagar maten. HAHAHA. Skulle iofs inte förvåna mej.

Idag har jag varit på en ungdomsträff. Vi spelade biljard. Med tanke på att jag inte spelat sen högstadiet och att jag inte då var något vidare bra på det så gick det ändå rätt skapligt. Blev smått frustrerad... när man ser snooker på tv får dom de att tro att det ska vara så jäkla lätt, men näe!
Kul var det i alla fall. :)

Imorgon har jag två möten på förmiddagen och sen på eftermiddagen hoppar jag på tåget ner till Ängelholm för en helg hos Elli & Johan. :D

Nu ska jag försöka chilla lite innan jag blir för trött.

skitknä!

Två dagar var mitt knä helt fantastiskt. Jag kunde gå, jag kunde springa, jag kunde hoppa. Det var helt underbart.
I fredags, innan jag skulle iväg till jobbet, satt jag på huk och höll på att pilla med något. När jag reste mej upp knäckte det till i knät och sen dess har jag haft ont. I lördags natt kunde jag inte sova pga smärtan. Bröööl. Blir så jävla less, kan inte ens ta mej över trottoarkanter. Har liksom problem med att lyfta benet.... som om underbenet hänger löst.
Men jag har en plan. Ska köra ett stenhårt benpass imorgon och hoppas på att det är den mirakelkur som behövs... det funka ju bra sist.

Det blev en lång dag på jobbet idag. 10h. Avslutade dagen med att besöka ungdomen som jag var och klättrade med förförra veckan. Vi fikade och snackade och sen spelade vi GTA (oroväckande underhållande). Det känns lite konstigt att liksom bara hänga men på något sätt känns det viktigt att vi har en relation innan jag ska börja gå in och gräva i hans problematik. Uppmanade honom att försöka röja upp lite i lägenheten till nästa träff på torsdag... men orkade inte hålla på å tjata. Målet med de här första träffarna har inte så mycket varit att jobba med direkta mål i hans ärende utan snarare bara att lära känna honom och låta honom lära känna mej.

Har köpt en jacka från fjällräven. Jag är helt förälskad. Den är liite stor men tänkte att det var goare att ha en jacka som är liite för stor än liite för liten. Och helt ärligt att köpa en jacka i XXS kändes ju bara fånigt så det fick vara.

Jag vill verkligen köpa katt. Sitter och tittar varje dag på blocket även fast jag vet att det just nu inte är något bra tillfälle att köpa katt. Ska bort så mycket och har ju redan bokat resa hem över jul.. så.
Ja. Efter jul. Då jävlar ska jag skaffa katt! :D en liten Frank!

Maaat. Har ätit en bulle på hela dagen.. håller på att avlida. Det är såna här dagar man önskar att man kunde komma hem till ett dukat bord (inte till ett diskberg i ett stökigt kök, suck).
Nämen. Jag e int bitter.

pain is gain

Sen den 4 augusti har mitt knä varit elakt. Det har gjort ont, klickat, knäckt och låst sej.
Vissa dagar har det varit lite bättre men mest har det varit helt åt helvete sen dess.
Igår var jag på gymmet med några av ungdomarna på min praktikplats. Bestämde mej för att köra ett ordenligt jävla benpass (visa kidsen att man är stark va :P). Lastade på en massa vikter och körde även fast det gjorde så ont i knät att ögonen nästan tårades upp. Körde även några rehab-övningar.
På väg hem (ja, jag säger så nu, att jag kommer hem till jobbet, hehe) från gymmet var mina ben så trötta att mitt skadade knä (det knä som inte håller på att jävlas) gled och kläckte till... sådär läskigt som det gör när man har en korsbandskada, som om underbenet går åt ena hållet och lårbenet åt andra... hugga.
När jag gick och la mej igår kväll var jag orolig om jag ens skulle ta mej upp ur sängen idag. MEN!
Hör och häpna; idag har mitt knä varit helt smärtfritt, för första gången sen den där augustimorgonen.
Peppar, peppar ta i trä!

Imorgon har jag en rolig dag att se fram emot.
Först möte med vår familjeterapeut, sen bowling med en ungdom och till sist ska jag få vara med på ett möte med tolk. :D
Herre gud. Det här är fjärde veckan. Var fanken tar tiden vägen egentligen?

äggstockning?

Idag har jag typ suttit vid datorn heela dagen. Nästan. Var och tränade med min handledare och en av hans ungdomar på förmiddagen. Sen satt jag framför datorn och skapade en hitte-på-akt om mej själv i testversionen av vårt journalsystem. Var ganska spännande så timmarna gick väldigt snabbt.
Imorgon ska vi ta emot elever från första terminen på socionomprogrammet och prata om våra praktikplatser... känns helt sjukt... jag kommer än ihåg hur det var när jag själv gick första terminen och fick komma ut och träffa de som gick 5:e. Wow, dom är snart klara!, shit vad mycket de kan!
Och nu.. nu är jag en av dom. Herre gud vad tiden går fort!

Fick sms av Henrik nån gång mitt på dan. Visade sej att han är hemma i Götet (för omväxling). Vi har sagt att vi måste skärpa oss och träffas mer ofta, så när han väl är här så måste man ju passa på. Bjöd hit honom på middag och kaka. Trevligt. Han är ju fånigt stilig den där karln.. dessutom hade han idag på sej en sjukt snygg tröja (jag vill också ha en sån tröja!). När jag öppnade dörren tänkte jag;  jäärnspikarns vad snygg du är!.. dessutom är han lång. Jag gillar långa killar.
Och nej. Jag är inte förtjust i Henrik på det sättet. Han är himla trevlig, go och rolig... och om jag vore dum så hade jag säkert varit väldigt förtjust i honom - på det sättet.. men jag är inte dum.

Nu håller jag på att baka, igen. Bakade mjukpepparkaka först (mix, ibland får man fuska) och nu har jag en sats blåbärsmuffins i ugnen. Ber till gudarna att min dumma ugn inte ska bränna dem i botten.

"Mamma. Jag ska göra paj... hur brukar du göra när du gör paj med sån där äggstockning?"
"Äggstockning?"
"....."
"Du menar äggstanning?"
"Öuhhhm........."
(igår ringde jag och fråga hur man kokar potatis, är du verkligen överraskad?)

debutant

"Pappa, pappa, pappa, vet du en sak?"
"Mmm. Nej, vad?"
"Pappa.. vet du vad som finns bortom den där skogen?"
"... nej, vad finns där?"
"Bortom den där skogen ligger Makedonien!"
Hahaha. Söta lilla flicka.

Vilken bra dag!
Jag har, för första gången i mitt liv, klättrat. Alltså okej. Visst jag har klättrat i träd (och ramlat ner), klättrat upp i kojor (och inte vågat klättra ner) men nu snackar jag klättra som i att klättra på klätterväggar. Min bror har ganska länge jobbat som klättringsinstruktör och försökt få mej att prova på men jag har alltid tvekat. Har alltid tänkt att jag förmodligen inte är så bra på att klättra.. jag är ju inte sådär lång, spe och senig som han är. Jag är ju kort och bred, min stora farhåga var att jag inte skulle orka hålla upp min egen tyngd.
Jag var mycket bättre än jag trott. Jag säger inte att jag var bra.. för det var jag inte. Det gick ganska långsamt men upp tog jag mej. Lite höjdrädd blev jag men ner tog jag mej också. :P Sjukt stolt blev jag i alla fall. Händerna är röda och de gör ont.... men det var så förbaskat skoj att det fan är värt det!

Ungdomen som jag var och klättrade med tyckte också att det var kul så vi kommer nog göra om det igen. :)

När jag var tillbaka till kontoret hade jag och min handledare ett riktigt bra samtal och nu har jag en massa spännande saker inplanerade två veckor framöver. :D jag trivs verkligen så himla bra.

Annars så är jag trött. Praktiken gör mej trött. Inte på ett dåligt sätt... tycker det är rätt gött att kunna gå och lägga mej vid vettiga tider... på tal om det.. jag ska nog gå och lägga mej.

Natti natt

tid och otid

Tredje veckan på praktiken. Det går bra. Jag trivs och har bra folk runtom mej. Ska få börja ta lite egna delar av ärenden nu. Känns både nervöst, spännande och utmanande.
Än så länge känner jag mej lite vacklig... jag vet inte riktigt vem jag är, som socionom. Man har läst så mycket under 4 terminer och nu har vi chansen att komma ut och hitta oss själva lite i våra framtida yrkesroller. Jag vet inte exakt vad jag står för men jag känner att jag suger till mej mycket av mina medarbetare och lär mej nya saker, ser nya perspektiv varje dag. Det ska bli spännande och se vad som hänt om 20 veckor. Vem kommer jag då vara? Kommer jag ha landat lite mer i mitt framtida yrke? Det är en spännande tid nu.

Har sagt att jag ska börja dejta igen ett tag nu. Har försökt att ta tag i det.. men när det väl gäller så vill jag inte riktigt. Vill inte. Orkar inte. Försöker ändå. Svara på några mejl men när det blir snack om att ses skjuter jag upp att svara.
Jag har fortfarande någon slags idealiserande bild av hur jag ska träffa en kille och hur han ska vara.. Min idealiserande bild är så mycket bättre än verkligheten att jag på något sätt hellre håller fast vid den än att ge mej ut i det reella livet. GAAAAAH! Jag är så medveten om det men gör ändå inget å det. Jag bara drömmer vidare och missar livet.
BRÖL.
Terapi kanske.

Nu är hösten här. Löven har börjat falla från träden och bildar orange mattor på trottoarer och gräsmattor. Luften är kylig och kvällarna mörka. Regn. Regn. Regn. Stålgrå skyar. Människor som kurar ihop sej under sina paraplyn.
Hej hösten! Välkommen tillbaka.

nya tag

Mitt nya liv i fem små punkter

Punkt 1: Sover numera i min säng, inte i soffan.
Punkt 2: Äter frukost. Visserligen bara en liten yoghurt. Men va fan, Rom byggdes inte på en dag.
Punkt 3: Äter lunch. Inget stort. Tar med mej macka. Skyndar långsamt.
Punkt 4: Snusar mindre. Tar inte ens med mej dosan till praktiken.
Punkt 5: Lite träning varje dag. Om det så är en promenad, lite magträning hemma eller ett pass på gymmet.

Kom hem från praktiken strax innan 18 (haft en mycket spännande andra dag). Gick ganska direkt till Malin och vi tog en lång(sam) promenad ute i skogen.. safjället..saberget.. nåt sånt. Väldigt trevligt spår som ligger rätt nära så dit kommer jag nog gå igen. Skönt att få komma ut och röra på sej lite. Mitt knä har, sedan snart en vecka tillbaka, börjat krångla igen. Gör ont mest hela tiden. Inte så ont att jag inte kan ta mej fram men kan inte gå riktigt så snabbt som jag skulle vilja. Nå väl. Är nog bra att försöka röra på sej ändå så man inte blir stel.

Idag har jag fått sitta med på två spännande möten och imorgon kommer jag fått sitta med på ytterligare ett, minst.
Mycket tankar, reflektioner och funderingar..... hoppas jag får lite ro så jag kan sova i natt, gick inte alls så bra igår ;) kunde inte riktigt sluta tänka.
Nåväl. Nu ska jag slappa lite i soffan framför tvn. Lite brittisk humor, tja, varför inte. :)

dag 1

Första dagen på höstens Verksamhetsförlagda utbildning är avklarad.
Konstigt nog var jag inte ett dugg nervös i morse när jag begav mej. Däremot så blev jag väldigt ängslig av den frånvarande nervositeten. Sjukt onödigt kan man tycka. Ja. Det tyckte jag med.
Började morgonen med att jag fick sitta med på mitt teams handledning. Spännande start... tunga ämnen som avhandlades. Det är väldigt svårt att greppa att det är riktiga personer man pratar om... tidigare har allt varit så teoretiskt och uppdiktat och nu är allt verkligt.
Känner mej rätt trött. Mycket nytt att ta in och väldigt mycket som inte fallit på plats. Har inte ens något schema än. Vet inte om jag kommer få något. Jag ska ju följa min handledare och arbetet är väldigt flexibelt.
Det ordnar sej. Jag får bara försöka hänga med nu i början och se så mycket som möjligt.

Känner mej trött men uppe i varv. Det är konstigt. Jag vet inte om jag är nervös eller upprymd eller....
Blaaa.

Det här blir bra. Det verkar vara en så himla bra verksamhet och alla som jobbar verkar trivas så bra. Så varför skulle inte jag göra det? :)

Nu ska jag läsa lite.
Jo har börjat läsa böckerna som game of thrones baseras på. DE är SÅ bra! Varför har jag inte börjat läsa tidigare? Allt blir så mycket mer klart. Alla frågetecken har slätats ut. Bara några kapitel ifrån "the red wedding" och efter det kommer allt bli nytt och ännu mer spännande. 

Tage lever!

Sista dagen på Liseberg avklarad! Just nu är jag så lättat och glad att det nästan inte går att beskriva.
Har varit så väldigt trött nu de sista två veckorna. Mest trött på mej själv.... trött på att anstränga mej så mycket i mina försöka till att inte bry mej om hur jag ser ut. Klarade det inte riktigt hela vägen.. men att jag klarade det i åtta hela veckor är bra nog.
Sista passet stod jag i baren. Hade nästan på känn att jag skulle placeras där. Har stått och myst nästan hela dagen. Orkat vara glad både mot gäster och  mot arbetskamrater under rasterna.
FAN VA GÖTT! Imorgon åker jag hem till Norrland.

Har en äcklig fjäril inne i min lägenhet. Den sitter och lurpassar på mej uppe i taket. Jag misstänker att den vill att jag ska somna med öppen mun så den kan flyga in och lägga ägg i min mage..... eller.?
Fjärilar lägger nog inte ägg. Men den är äcklig i alla fall... så svår att läsa av. Vet inte riktigt vad den kan tänkas vara ute efter. Jag menar normala fjärilar vill väl vara ute och flyga med sina fjärilkompisar, hur kul kan det vara att sitta uppe i taket och glo på en 28-åring som sitter och glor tillbaka?

Btw så lever Tage (min husspindel). Jag trodde han var död. När mamma och pappa var här storstädade de hela lägenheten en dag när jag var på jobbet. När jag kom hem möttes jag av beskedet att Tage förmodligen inte överlevt städningen. Hela hans fina spindelnät som han byggt hade totalförstörts och ingenstans fanns det några livstecken. Jag blev lite ledsen... men tänkte att jag åtminstone hade kvar mina silverfiskar (dom går det ju fan inte att bli av med även om man försöker).
Sedan dess har jag ofta, när jag suttit på toaletten, kikat mot del lilla hålet i kaklet i hopp om att hans spinkiga lilla gestalt ska uppenbara sej. Men förgäves. Riktigt sorgsen blir man, vi har ändå delat badrum i snart ett år.
Men så, för några dagar sedan när jag gick på toa mitt i natten så satt han där, en bit utanför hålet i kaklet.
"TAGE!, du lever", säger jag glatt, varpå han fort som attan kryper in i sitt hål och försvinner. Nåväl. Jag fattar om han är lite orolig runt människor.. en misstänksamhet som man får ha förståelse för. Det kanske kommer ta lite tid att lappa ihop vår relation igen, men jag är helt övertygad om att vi snart kommer vara på god fot med varandra igen. Funderar på att döda en fluga och lägga vid hans hål.. lite som en fredsgåva. Får se. Kul att han lever i alla fall.

Nu ska jag packa.
Hej och hopp!

bara massa jobb

Vet ni vem jag är?
Jag är den där 28-åringen som får alla 21-åringar på jobbet att inse att de inte behöver ha åldersnoja.
HAHA. Ja. Vad ska man säga. Kul att man kan vara till hjälp.

När jag kom till jobbet i tisdags kunde jag inte hitta mitt namn på arbetsschemat. Kollade alla spelen, en och två gånger men jag stod inte uppskrivet på något av dem. När jag till slut hittar mitt namn står jag som vaktmästare i spelhuset (whaaat?). Får flashbacks till den hemska sommaren på campingen (Diana Hörnström, världen sämsta vaktmästare) och börjar kallsvettas.
Än mer svettigt blir det när jag bli informerad om att jag inte ska gå bredvid och läras upp utan faktiskt ha egen telefon och vara vaktmästare. Men va? Är ni säkra?. Ja, vi tror att du klarar det här.
Försöker intala mej själv om att det är helt annars att vara vaktmästare i spelhuset än vad det är att vara det på en camping. Det är ju nästan som att stå i spel.. så länge men är trevlig och hjälpsam så borde det ordna sej.
Hinner vara vaktmästare i ungefär 1,5h (och tycker själv att det går ganska bra) innan en kollega ute i ett spel blir sjuk och jag får hoppa in som avlösare. Kändes rätt gött att komma ut i spel igen. :P

Igår hade jag medarbetarsamtal med en av cheferna.. kändes lite som utvecklingssamtal i skolan, fast mer avslappnat. Pratade om lite ditten och datten. Fick lite uppskattning. Alltid kul. Skönt att de fattat att jag tar mitt arbete på allvar... att det märks. Arbetsmoral har jag så det räcker och blir över.

I helgen (lör-sön) får jag besök från Stockholm. Martin. En kille jag pluggade med när jag bodde i sthlm. Känns as-skoj att han ska komma hit.! Kommer nog bli en mycket kul helg!

Åh. Snart får jag åka hem. Känns precis som det gjorde förra året. Nästan så att jag skulle kunna börja gråta.. så mycket längtar jag!

yodo

Efter gårdagens utspel känns det faktiskt mycket bättre idag.
Jag må inte ha den där killen som älskar mej MEN när det gäller vänner så är jag så lyckligt lottad att det nästan är fånigt att klaga över killar.! Ni är helt underbara! De gånger jag är ledsen säger ni saker som får det att kännas så mycket bättre. Tusen tack för att ni finns.!

9 dagar kvar på jobbet. Nedräkningen har börjat.

Har fått lära mej två nya ord av "ungdomarna" på jobbet. Swag och Yolo. Tydligen är jag lite efter som aldrig hört talas om dessa ord förr. Vad swag betyder och hur det används vet jag inte riktigt... kan det vara stil.. eller attityd, eller nåt?
Yolo är tydligen en akronym för You Only Live Once.... ehe.
Ni vet hur irriterande det kan vara med barn som påpekar det uppenbara (vissa säger att det är sött men ibland är det rent ut sagt bara irriterande).
"Du har rött hår"... NÄHÄ!? "Himlen är blå mamma, himlen är blå". Jo tack, jag ser det.
Lite sån irritation känner jag med det här yolo ordet. YOLO. Öh. Näehäe? Säger du det?
Då kontrar jag med. Yodo. You Only Die Once. Baaaaah! Om man nu ska säga något så kan man väl lika bra säga något smart, inget som alla redan vet? Sånt är ju bara tröttsamt.

Det enda nyord som jag kunde stoltsera med var "hen".. men det var tydligen så fånigt att alla börja skratta åt mej. Tillsammans med vissa på jobbet känner jag mej som en jävla fossil. :P

Såg trailern för nya Thor-filmen igår. Alltså helvete. Han är så snygg att det nästan är fånigt. Det är fånigt. När det gäller Thor så är jag lite som Pavlovs hundar... det börjar vattnas i munnen på mej när jag ser honom. Jag vill bara käka upp honom... eller slicka på honom.
Filmen kommer i oktober. Jag vet inte riktigt vem jag ska tvinga med mej men den måste ju ses på bio! Får inte glömma att ta med mej haklappen.

Mat.

ledsen söndag

Fredagen var bra. Det var fest. Vi gick ut.. och för en gångs skull fick jag inte panik när jag var ute. Kände mej inte som världens fulaste människa… kanske var jag för full för att känna så vad vet jag.

Lördag och söndag har jag haft ångest… oro. Bara legat och stirrat i taket.
Känner mej gammal, ensam…och ledsen. Bäst före datumet har gått ut och jag är, helt seriöst, rädd för att jag kommer vara ensam hela livet. Det värsta med att känna såhär är att det inte går att prata med andra om det… för andra slår bara bort min rädsla med att säga att jag inte ska oroa mej, jag kommer träffa någon.  Inte för att vara en bitter jävla fitta.. men det är ju lätt att säga för de som redan gjort det. Helt seriöst, hur fan ska jag någonsin kunna träffa en kille som ska gilla mej för den jag är?

”Hej, jag heter Diana. Jag är misstänksam… har svårt att lita på människor och kommer förmodligen göra allt i min makt för att stöta bort dej i början.  Jag är dålig på att höra av mej så om du inte heller hör av dej kommer jag nog låta allt rinna ut i sanden.  Jag har inte speciellt höga tankar om mej själv. Ofta tycker jag att jag är väldigt ful. Det är förmodligen därför jag tycker att det är lite jobbigt när du säger att du tycker jag är söt. Jag kommer tänka att du bara säger så för att få ligga. Om jag får känslor för dej kommer jag förmodligen aldrig kunna säga det till dej…  pga av mitt dåliga självförtroende anser jag mej inte vara värd någon alls.”

När jag gick i terapi senast. Så pratade vi om vad som var viktigast i livet. Helt oväntat bröt jag ihop när jag skulle försöka förklara hur jobbigt det var att vilja ha…. det där som alla andra har…. men inte kunna få det.
Innan dess hade jag aldrig velat erkänna för mej själv hur jobbigt det var…är att inte kunna känna sej älskad. Varken av sej själv eller någon annan. Jag är 28 och har aldrig upplevt kärlek. Äkta kärlek.

Jag vet. Fan vad fånigt. Men jag får panik. Jag kommer aldrig bli ”snyggare”eller ”bättre”… jag har inte ”hela livet framför mej”….. HELVETES JÄVLA SKIT ATT EN SÅN HÄR SAK SKA FÅ MEJ ATT MÅ DÅLIGT……. Jag är bara less på det, antar jag. Less på att vara singel. Less på att bara träffa fel killar. Less på att aldrig räcka till, aldrig vara god nog.

Vilken morot!

I förmiddags när jag skulle gå till jobbet kände jag mej alldeles tung i kroppen. Helst av allt ville jag bara ligga kvar i soffan och bara sova bort hela dagen... ni vet, den där känslan som man har ibland.
Men jag tog mej iväg och när jag väl var på jobbet kändes det ändå rätt okej. Jag öppnade mitt spel och städade det ordentligt. Det är aldrig så mycket att göra det första 2-timmarspasset så då brukar jag passa på att putsa och sopa. När jag väl fick rast kom tröttheten över mej igen och jag visste inte riktigt hur jag skulle orka stå ut 1,5h till innan lunchen. Börjar känna mej lite trött på att vara social och glad hela tiden. Missförstå mej inte. Det är väldigt svårt att vara något annat än glad och social på mitt jobb eftersom alla man möter är väldigt glada. Men såhär i slutettampen börjar man vara lite trött. Man försöker hitta motivationen till att göra sitt allra bästa för att mina gäster gå ifrån mitt spel och vara glada.
Så. När jag står där och håller på att heja på några gäster så kommer en av cheferna.
"Hej hej. Mycket att göra idag?"
"Jo då, en del i alla fall", säger jag.
"Jag har en sak till dej", säger han då och drar fram ett stort vitt kuvert.
Vad är nu detta!?
"Vi har tilldelat dej ett rosa morotskort och en biobiljett", säger han och drar fram ett litet diplom med motivering till varför just jag förtjänar ett rosa morotskort.
Hade det inte varit för att jag haft så mycket gäster hade jag nog börjat gråta lite.. så glad blev jag.
"Men.. tusen tack!"
"Det är vi som ska tacka, det här förtjänar du!"

För den härliga inställning och ditt engagemang. Du tar dina arbetsuppgifter på allvar och är ett föredöme för dina kollegor. Du bemöter våra gäster med ett härligt leende, gammal som ung och lämnar ingen oberörd. Det är underbart att ha dig hos oss! Tack!

Efter det så blev jag alldeles lätt till sinnes. Motivation nog till att orka de sista två veckorna. Inga problem. Nu kör vi. :)
Jag vet att jag gör ett bra jobb. Jag kämpar på för att alla gästerna i mitt spel ska mötas av en leende Diana som är trevlig och tillmötesgående. Det känns så kul att det uppmärksammas av arbetsledningen. Glad tjej! :D

drogtestad

Har just gjort min första beställning från Ebay. Ett nytt fodral till telefonen (astufft) och ett sånt där  mycket praktiskt skyddsplast. Det hela för 115 spänn. När jag tänker på hur mycket jag hade fått betala för samma saker här i Sverige blir jag alldeles varm inom mej. Jisses vad jag sparar pengar!

Det är kul att få lön. Nu kan jag ju unna mej de där grejerna jag inte kunnat unna mej sen.... ja.. sen förra sommaren typ. Ska köpa en ny mascara, en ny rouge och lite nya böcker samt en ny ansiktscreme och tvål. Kläder och sånt får bli ett senare problem. Tänker att jag ska gå ner lite mer i vikt först. ;)

Idag när jag kom till jobbet stod tre glada damer  vid personalingången och inväntade mej (och flera andra) för slumpmässigt drogtest. Fick gå iväg med en av damerna till ett litet rum. Först fick jag blåsa. 0,00. Inte ett dugg överraskande. Sen fick jag två tops som skulle läggas utanför tandraden i vardera kind som skulle testa cannabis, heroin, kokain, amfetamin och benzo. Det var rätt spännande.
Trevlig dam var det också. Väldigt rar.

Slutade 17 (älskar mina halvdagar). Gick till gymmet och körde ett litet pass. Kommer förmodligen ha en fruktansvärd träningsvärk i mina triceps imorgon. Vad gör man inte för att försöka ta kål på gäddhänget. Höll mej till tjejgymmet.. inte helt optimalt då det inte finns så mycket fria vikter där inne men kände inte att jag orkade stångas med en massa karlar ute i det stora gymmet. Där sprutar det fanken lika mycket testosteron som det gör svett. Det får mej ibland att känna mej väldigt liten... som om jag inte riktigt förtjänar en plats där ute bland alla muskelknuttar. Lilla... degiga jag.

Lagade mej ett riktigt mål mat. Brände mej i ugnen. Ja. Nån typ av olycka råkar jag alltid ut för när jag är i köket. Det kan inte hjälpas. Jag är en obotlig klantskalle.
Jag spiller allt som går att spilla. Skär mej på allt som går att skära sej på.. ett tag på jobbet hade jag plåster på 4 fingrar. Jag går in i allt som går att gå in i... det är inget jag märker av så mycket på vintrarna. Men nu när det är sommar och jag jobbar i shorts så kan det ju inte hjälpas att jag ser mina blåslagna ben och lår. Finns det en kant någonstans så går jag självklart in i den. Allt annat vore helt osannolikt.
Förra veckan åkte en hel skinnbit av fingret när jag skulle rensa avloppet. Sen skar jag mej på en knapp... man kan tycka att det ska vara omöjligt men inte för mej.

Fan. Kom just på att jag glömt att köpa ost. Då har jag ingen lunch till imorgon.
Kuse!

hoppet

Hoppet som dör när man kliver upp 07:50 på lördagsmorgon för att tvätta bara för att upptäcka att man inte har något tvättmedel. Fanåh.

Jag hade typ en sanndröm igår. Lite spooky. Det var en sån där dröm som man har tidigt på morgonen efter det att man just somnat om efter att ha vaknat till en stund. Jag vaknade av att jag hade fått ett pim (meddelande från portalen på skolan) på telefonen. Var alldeles för trött för att läsa det och somnade om ganska snart. Då drömde jag att jag öppnade och tittade på pim:et. Det var från Lars, vilket jag tyckte var lite konstigt. Han frågade hur det var om jag jobbade idag för han skulle till Berget och tänkte komma och säga hej. Jag kommer inte ihåg om jag ens svarade på pim:et och ganska snart började jag drömma om något annat.
Över till verkligheten. Igår kväll, sista timmen, så står vi mest och lattjar och har kul i spelen eftersom det inte är så mycket folk. Johanna leker påskkärring, Isac sjunger och alla är glada. Ska kolla vad klockan är på mobilen och ser då att jag fått ett sms. Av Lars. Som frågar om jag jobbar ikväll, eftersom han är på Berget.
Är det inte sjukt!? Jag borde kanske sadla om och bli sierska istället?

Det känns väldigt gott med helg nu. Jag har varit så trött hela veckan och de senaste två dagarna på jobbet känns det som om jag gått på sparlågor. Jag har kul på jobbet, det är inte det. Jag har bara verkligen varit tvungen att anstränga mej för att orka vara social en hel dag. Inte bara mot gästerna utan mot kollegorna  också. Om man slänger sej med Goffmans terminologi skulle jag säga att det är som att vara front stage hela dagen lång. Det finns liksom inget utrymme för att dra sej undan och bara vara. Men jag ska la inte klaga. Får passa på att bara vara (osocial) när jag är ledig.

Nästa vecka kommer Bella och Magnus hit. Tyvärr kunde jag inte få ut någon extra dag ledig. Gothia nästa vecka så kvoterna för ledighet är redan uppfyllda. Inte så märkligt alls egentligen. Gothia. Fy farao, kommer inte ihåg så mycket av det från förra året, men då låg jag också sjuk den helgen så vad vet jag. Jag har ju bara alla andras skräckhistorier att luta mej mot. Tur att jag inte står i straffsparken, that's for sure. Jag har inga problem med att det är mycket gäster, det är ju bara kul. Det är bara lite jobbigt när de inte kan varken svenska eller engelska.

Solen skiner.
Jag ska sola heela dagen.
Sen ska jag se om jag kan gräva fram några rester ur kylen.
Lön på måndag. Äntligen!!!

superman, tack ja tack

Ledig dag nummer 2.
Ingen sovmorgon idag heller. Klockan ringde redan 07:45. Upp och hoppa för att ta itu med tvätten.
Trötta ben. Trött huvud.
Efter att ha kör fyra maskiner och hängt upp alla kläder i torkrummet begav jag mej till gymmet. Har aldrig varit speciellt pigg på att träna på förmiddagar men jag kände att det var lika bra att göra bort det innan latheten slog till.
Blev tre mil på cykeln. Med en liten paus mellan varje mil. Tävlade lite mot mej själv.
Första milen var mest uppvärmning och tog 22 min 50 sekunder. Inget vidare högt tempo nej.
Andra milen ökade jag tempot, om än bara lite, och var klar på 21 min och 30 sekunder.
Kände att jag fått upp ånga och bestämde mej för att verkligen försöka tömma mej på den sista milen.
Trampade på som en jävla idiot med svetten rinnandes i ögonen.
18 min och 20 sekunder. Inte illa. Kände mej själv ganska nöjd med den tiden.
Stretchade i tio minuter och sen körde jag lite rygg och insida, utsida lår.
Sen gick jag hem. Långsamt uppför berget i spöregnet. Vissa gånger har jag inget emot att det regnar ute. När man inte är på väg någonstans. När man bara ska hem och när det inte spelar någon roll att man blir blöt. Såna gånger kan regn vara rätt mysigt... när men dessutom är kokhet och röd som en kräfta efter ett träningspass är det rätt gött med svalkande regn.

Väl hemma la jag mej i soffan och läste. Somnade ganska snart med boken över näsan. Vaknade och var sådär härligt varm i kroppen.. som om jag legat och kramats med någon.

Sen åkte jag ner på stan och mötte upp Anna. Köpte biljetter till bion och gick sedan och satt oss på Condeco och tog en kaffe. Himla mysigt var det. Vi borde ses mer ofta.. fattar inte varför det ska vara så himla svårt att bara ses... fy vad dålig man är på sånt. Nåväl. Sen gick vi till biopalatset och bänkade oss på rad 9. "Man of steel". HAALLÅ-JA! Henry Cavill. Om han är het i "the tudors" så är han fanken helt jävla otrooligt mega-super-het i den här rullen. Jag ville nästan gråta, så snygg var han. Filmen annars då. Riktigt bra, snyggt gjord, tuffa fighting-scener. Lite sådär fånigt amerikansk som superhjältefilmer ska vara, men det har jag inget emot.
Mmmmah. Vet vem jag ska drömma om i natt.

produktiv dag

Haft en bra dag. Ledig från jobbet.
Ingen sovmorgon för det dock. Så klar inte. När man är ledig måste man ju göra grejer.
Klev upp runt åtta. Drack lite kaffe och bara mådde gott innan jag satt mej på bussen över till Hisingen (tänk att jag bott här i snart 2 år och bara varit över där vid 2 tillfällen) för att besöka min praktikplats. Kom dit och möttes av några av personalen som jobbar på HVB-hemmet. Föreståndaren, som jag skulle träffa, satt i ett möte, så de bjöd mej på kaffe och så satt vi ute i solen och tjötade. Trevligt. Efter en stund kom föreståndaren och en till kvinna och hämtade mej och så hade vi en liten intervju. Hon presenterade verksamheten och sedan fick jag presentera mej själv.
Med på mötet satt även samordnaren för den delen av verksamheten som jag kommer jobba inom till hösten. Har fått en plats och kommer ha en handledare som jobbar som ungdomsbehandlare för ungdomarna som bor i deras övningslägenheter. Ska bli så spännande. Självklart är jag jätte nervös men jag tror verkligen det kommer bli en så himla bra praktikplats.
Är en till från klassen som fått praktik där. Alexander, som kommer vara på HVB-hemmet (fick en guidad rundtur i det, såå sjukt fint). Jag tror jag vet vem han är.. men är inte helt säker.

De tyckte att min personlighet skulle platsa bra inom verksamheten och hälsade mej varmt välkommen till hösten. Kändes gött.

När mötet väl avslutades åkte jag ner på stan och gick runt lite. Köpte en bok. Och en klänning (den var billig). Även fast jag inte har råd... :( lön den 15:e. Jag håller ut.
Sen tog jag en liten promenad och fördrev tiden tills dess att jag skulle vara hos barnmorskan.
Tänkte för nån dag sen att det var lika bra att fixa med p-piller nu på en gång. Sen om jag börjar äta dem denna månad eller nästa får jag se. Samma barnmorska som vanligt. Hon är den bästa. Någonsin.
Inga problem. Blodtrycket var mycket bra. Tog 5 minuter och sen gick jag hemåt.

Väl hemma har jag suttit och läst lite på balkongen. "Kafka på stranden" av Haruki Murakami (vem annars, vet att jag hypar honom men jag gillar verkligen hans sätt att skriva). Sen fick jag mej ett ryck och städade upp i sovrummet. Har haft kläder fulla sängen de senaste 6 veckorna (ehe). Sen diskade jag och skruvade ihop mitt soffbord. Har inte haft någon skruvmejsel tidigare så skivan som sitter under själva bordskivan har bara legat och samlat damm, men nu jäklar.

Nu ska jag träna och sen ska jag gå och handla. Känns som en halv evighetsen (snarare en 8 dagar) sen jag åt ett varmt mål, riktig, mat. Äter bara hårdbröd på jobbet... och eftersom jag inte har någon mat hemma så är det inte så lätt att laga sej något när man kommer hem hungrig runt halv tolv på kvällen. Man vänjer sej ganska snabbt vid hungern.. till slut så försvinner den.

Näe men. Träna då.

Två hela lediga dagar kvar. Fy farao vad gott!
OCH! Om en vecka kommer mina föräldrar!!

en lite annorlunda dag

Igår kväll när jag stod sista passet kikade min chef förbi och nämnde att jag eventuellt skulle få prova på något nytt idag, men vad det var sa han inte. Jag frågade men då tittade han bara på mej lite sådär lurigt. Så idag när jag kom till jobbet visste jag inte alls riktigt vad som väntade mej. Lite läskigt men mest spännande. Ja. Det är såhär spännande mitt liv är just nu.
Det visade sej att jag skulle bli upplärd för att kunna stå i spelhusbaren. Trevligt. Är inte schemalagd där något i sommar men kan tänkas att jag kommer få hoppa in där någon gång om någon av de som vanligtvis står där är sjuka. Eller om någon av dem vill byta bort ett pass. Ja.
Har mest fått stå och titta på och lära mej under dagen så det har varit ett väldigt chill (om än lite långtråkigt) arbetspass. Kul ändå att få prova på något nytt. Nu kan jag ju checka för kassavana på meritlistan. Den du! Näe men seriöst. Jag vet inte hur arbetsledningen bestämmer vilka som ska få prova på andra saker, men det känns kul att få chansen :)

Jag känner mej så mycket mer till freds med mitt jobb i sommar. Förra sommaren tyckte jag det var tokjobbigt (pga det här med att jag oroade mej för mitt utseende), i år orkar jag knappt bry mej om hur jag ser ut. Jag får betalt för att stå och vara trevligt mot folk (som oftast är väldigt glada och trevliga tillbaka).. värre jobb kan man nog ha.

Snart dags för tre dagar ledigt. Bara en dag kvar. Och snart kommer mina fina föräldrar och hälsar på. Det är mycket som känns väldigt bra just nu.

På tisdag ska jag åka och träffa chefen för stället där jag eventuellt, förhoppningsvis ska ha min praktik till hösten. Lite nervöst men det kommer säkert gå bra :)

Nu ska jag se lite film och njuta av att det är söndag och at man får gå hem en timme tidigare då!

God kväll gott folk

extermt korta shorts

Dagen före midsommar är ingen vidare rolig arbetsdag. Vi har haft strålande sol, varmt och gött och ändå en hel del gäster i parken. Meen nästan inga spel. Har, för första gången i mitt liv, stått uttråkad i skjutbanan. Då är det illa. Tror jag haft max tio femkampsgäng på hela dagen. Det är så lite så det nästan inte räknas.
Skönt när dagen väl var över och man fick gå hem.
Imorgon är det midsommar. Det ska vara varmt ute. Typ 28 grader. Dessvärre ska det tydligen regna en massa och åska, så jag har en känsla av att det inte kommer bli så väldigt mycket att göra imorgon heller. Men 50% OB så va fanken, vi kör på ändå.

Har just hoppat ur duschen. Råkade tvåla mej själv i ögat. Det gör ont.

Mina föräldrar har varit gifta i 27 år, idag, 20 juni. 27 år. Det är väldigt länge.

När man jobbar på ett jobb som mitt så ser man ju en hel del folk varje dag. Det är väldigt spännande att stå och titta på dem. Hur de beter sej, hur de pratar och hur det klär sej. Det här med klädtrender är ju rätt spännande. Förra sommaren var det inne att ha ganska korta shorts.. ni vet de där med innerfickorna hängdes ut nedanför (så, ursäkta, jävla fult). I år är det inne med extremt korta shorts. Ja. Ibland undrar man om det ens är shorts tjejerna har på sej eller om de råkat gå hemifrån i trosor. Halva röven hänger ju fanken utanför (!). What's that about? Hade det varit min unge hade jag typ bränt upp dem. Va fan ska du gå omkring och visa upp röven för hela halva världen för?
Näe. Okej. Man ska självklart få ha på sej exakt vad man vill.. jag fattar bara inte grejen. När dessutom cirka 99% , av de som använder de där sinnessjukt korta shortsen, ständigt går omkring och drar i dem (förmodligen för att de skär in i arslet) så blir jag ännu mer konfunderade över varför man väljer att ha dem på sej över huvud taget.
Jag såg en tjej som hade ett par väldigt korta shorts.. som hon dessutom hade uppknäppta så att man skulle få se hennes flashiga, knallrosa spetstrosor. Ja näemen så att.

Jag kanske såg världens snyggaste kille idag. Okej. Inte världens. Men han var bra het.
Solbränd... brunhårig. Sådär alldeles lagom muskulös (förr trodde jag att muskulös betydde att man inte hade några muskler, typ muskellös). Han hade ett par jeansshorts och en  lite större matt marinblå t-shirt med v-ringning. Skäggstubb. Mmmmah.
Man får träffa många snygga killar på mitt jobb. Synd att man själv står och ser ut som ett mähä hela dagarna. Men jag orkar inte riktigt med att hålla på å fixa mej före jobbet. Inte alls faktiskt.
Lite mascara för att inte se så trött ut.. sen får det va. Håret brukar jag försöka ordna med, så jag slipper irritera mej på det. Finns inget värre än när håret är i vägen.

Aja. Sak samma.
Nu ska jag lösa lite korsord och kolla på Supernatural.
Imorgon är det midsommar.
Önskar att jag kunde få vara hemma i byn med min familj.

solen, min gamle vän

Har haft den perfekta lediga dagen idag! Näst intill i alla fall.
I morse var det halvtrist väder så mina förhoppningar var inte så stora.
Träffade upp Malin och gick på promenad. Molnen började skingra sej och solen tittade nyfiket fram.
"Hej gamle vän!"
Vi försökte sedan, utan något vidare gott resultat, att pumpa däcken i Malins cykel. Vid tvingades efter hand att ge upp. Kändes inte helt okej. Nog fan ska man väl ändå kunna pumpa däck?
Nåväl.

Planen var att jag skulle bege mej till gymmet efter vår promenad men solen strålade och jag kände verkligen inte någon större lust till att stänga in mej i nån svettig lokal. Istället gick jag hem. Tog min bok (sista delen i Murakamis 1Q84-serie) och satt mej på balkongen. Satt där tills boken var utläst (bra bokserie för övrigt om någon känner sej öppen för ett tips). Förutom att rumpan gjorde lite ont efter gårdagens pass på cykeln så fanns det inget i världen jag kunde klaga på.
När boken var utläst satt jag mej med skissblocket och började klura på en ny tatuering. Har alltid tänkt rosor... men nu börjar jag tänka träd. Har en idé om vad jag skulle vilja ha, och det skulle nog kunna bli riktigt bra.

Nu skuggar det enorma trädet solen från min balkong. Jag sitter inne med öppen balkongdörr och njuter av nybryggt kaffe. Ibland är livet bra härligt. Det är såna här dagar då jag egentligen inte känner att jag saknar något. Jag har ju mej själv. Det är väl det som är det viktiga?

Jag har börjat få en massa finnar i ansiktet! Det är så sjukt länge sen jag fått finnar på det här sättet att jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Försöker att inte peta så mycket..
Undrar just vad det beror på? Har två teser.
Antingen beror det på stress (vilket inte riktigt håller för jag har ju varit stressad förr men ändå inte fått finnar för det.
Eller så beror det på att jag slutat med p-piller. Vilket även det är lite konstigt eftersom jag varit utan dem i tre månader. Men vad vet jag.. det kanske är så lång tid det där för hormonerna att försvinna ur systemet? Vilket som. Ska vänta och se. Om det inte blir bättre ska jag boka in en tid hos barnmorskan och be om nya piller. De är fan så dyra men det kanske jag får lov att kosta på mej.
Annars känns mitt ansikte mycket bättre än förr. Jag går osminkad mest hela tiden. Vilket är otroligt skönt. Visst. Huden är inte perfekt men mycket bättre... kanske därför de här finnarna stör mej. Nu när det blivit så bra känns det så onödigt att de kommer och gör sej påminda.
Är nog lite orolig också. Hade en finne på kinden nån gång i vintras. Jag lät den vara och tillslut läkte den ut... trots att jag inte ens petat på den så har den lämnat en sån där jävla fläck. Ser nästan ut som ett blekt födelsemärke.... är orolig för att min hud fått utstå så mycket att den längre inte klarar av att läka sej själv. Okej med finnar. Jag kan utstå nån ibland sådär.. men om de ska hålla på att lämna fläckar efter sej så vill jag inte vara med längre!

Ja. Då vet ni det också.

Nu ska jag gå och köpa lördagsgodis.

som vi säger

Jag och Isac pratade lite om hur vi pratar. Ja. Sånt som man säger utan att man egentligen tänker över vad det betyder. Det var någon gäst som ursäktat sej över att hen inte fattade vad spelet gick ut på trots att han förklarat det flera gånger.
"Ingen fara", sa han då.
Varför sa jag så egentligen?, funderade han sen. Det är klart det inte är någon fara. Varför skulle det vara någon fara!? Jag är ju ingen galning som blir helt skogstokig och våldsam om någon inte fattar. Ingen fara. Näe. Det är klart det inte är. Men varför säger man så?

Ordspråk är ju kul. Visst!? Jag skulle nån gång vilja komma på ett helt eget. Men det svåra med ordspråk är att man med väldigt få ord måste få fram något av betydelse. Något som säger människor något. Det är lätt att det blir fel.

Som man bäddar får man ligga.
Så.. om man inte bäddar får man inte ligga alls?
Bakom varje framgångsrik man står en kvinna.Hur funkar det här egentligen? Finns det något bemanningsföretag som fixar med de här kvinnorna vars enda uppgift att hela tiden stå bakom framgångsrika män?

Bra karl reder sig själv.
Ungefär som färdigsås. Klart och betalt!

Bättre en fågel i handen än tio i skogen.
Beror inte det lite på vad vi talar om för fågel? Nog fan ser jag hellre att det finns 10 äckliga måsar i skogen än en mås i min hand. Fattar ni hur stora dom är!? (jag såg en mås som åt en duva, jag skojar inte!)

Ensam är stark.
Den här fattar jag bara inte. Ensam behöver iofs inte vara något dåligt. Men jag tror att människor behöver varandra för att kunna leva goda liv. Så att vara ensam och stark känns inte alls som något vidare tilldragande alternativ. Då är jag hellre svag, tillsammans med andra.

Gråt inte över spilld mjölk.
Men det är okej att svära över den va?

Gräv där du står.
Hm. Eller så gräver jag lite framför där jag står. Onödigt att gräva ner sej själv i en grop.

mitt knä gör ont

Idag slog jag (och Anders) budget med över 1000 spel!
Känn på den va!

Mitt högra knä är uppsvullet.
Var puts första timmen. Då gick jag runt i parken och putsade våra (spelavdelningens) gripar.
Sitter på huk och gnuggar äckliga sockervaddsmärken från en grip.. när jag väl ställer mej upp knakar det till något fruktansvärt i knät. In i h-vete vad ont det gjorde. Gick över rätt fort så jag tänkte inte så mycket mer på det.
Sen fick jag avlösarschema. Ankjakten och Rockringen. De enda två spel där man inte står på matta utan på asfalt. Redan efter den första halvtimmen börjar mitt knä bete sej underligt. När jag la tyngden på benet på ett visst sätt var det precis som om nån stack en liten kniv in på utsidan av ärret från operationen. Sablar. Efter lunch när det fortfarande inte gett mej sej funderade jag på om det skulle vara väldigt konstigt att få be om att gå tidigare. "hej, jag kan inte riktigt stå normalt utan att mitt knä gör väldigt ont".. nej, det låter inte bra. Jag härdade vidare.. och tillslut försvann smärtan.. och lämnade efter sej ett svullet knä. Hej!
Mitt högra knä har verkligen varit helt åt skogen den senaste månaden. Ett tag var det knappt att jag tog mej ur sängen på mornarna. Knät har som känts låst... så flera mornar har jag haltat omkring i lägenheten utan att riktigt kunna stödja på högra benet. När jag väl gått till skolan har låsningen gett med sej. Men fortfarande. Något är inte riktigt som det ska.

Sak samma. Jag har skitknän. Det är väl bara att gilla läget.
Ska köra igång med ordentlig styrketräning nu och se om det kanske blir bättre.

NU!! Ska jag ha tre underbara dagars ledighet! JA!

8 veckor kvar :P

Snart är de första två veckorna på jobbet avklarade. När man väl kommit in i Lisebergsgunget så går tiden väldigt snabbt. Man sover. Går till jobbet. Sover. Går till jobbet. Sen när man väl är ledig går dagarna så snabbt att man inte riktigt hinner med att göra allt det där som man tänker att man ska göra. Efter imorgon har jag tre dagar ledigt. Tre dagar! Ska bli helt fantastiskt gött.
Ska träna. Och städa. Och sola.. om vädret tillåter. :)

Jobbet i år då. Känns faktiskt rätt bra än så länge. Till skillnad från förra året så har vi haft ganska mycket att göra såhär på lågsäsongen. Myycket femkampare, vilket naturligtvis är väldigt roligt! :) Hellre mycket att göra än att bara stå och stirra.
Mycket nya arbetskamrater också. 27 stycken för att vara exakt. Många nya namn att memorera.. tacka gud för att vi har namnbrickor. Annars hade det blivit jobbigt. Jag säger ju fel hela tiden ändå. Idag kallade jag Markus för Fredrik... jag vet inte.. tycker han ser ut som en Fredrik. Kallade Oliver för William av samma orsak.. han ser helt enkelt ut som en William. :P Från och med nu ska jag börja kalla alla Anders eller Andreas.. vi har ganska många som heter så, så då är ju chansen att jag säger rätt ändå relativt stor. En av våra nya killar heter Anders. Det visste jag inte först men jag tyckte att han såg ut som en Anders. Blev jäkla impad av mej själv när vi presenterade oss för varandra.
HA! I knew it!

På söndag är det kaninfest (woho). Ska inte gå. Såklart. Meeen jag ska faktiskt följa med och ta några öl på Vino (första gången någonsin som jag går med på "skoj" efter jobbet). Sen när resten av rasket drar till trädgårn så traskar jag hem. Jag är rätt sugen på öl, så varför inte!?

12-23 imorgon. Bara att ta ett djupt andetag och köra på. Hoppas på lite roligare väder än idag.
Orkar inte stå och frysa.. och vägrar sätta på mej de där byxorna. De där byxorna är sydda för två typer av människor. De med väldigt långa ben eller de med absolut inga former what so ever. Jag tillhör ingen av de kategorierna, varpå jag ser ut som en knubbsäl i trikå när jag har dem på mej.
Visst. Jag säger inte att jag passar så bra i shortsen heller... men det känns bra mycket bättre.

OCH JA! Blev massa jobbsnack här.. glömde ju nästan att berätta;
Jag har, idag, fått besked om praktikplats till hösten! tjoho! Mellanvårdsgruppen som har en massa olika behandlande och stöttande verksamheter för ungdomar. Fick inte HVB-hemmet, för de ville ha en kille (suck) men jag var varmt välkommen till deras öppenvårdsavdelning. Där har de bla träningslägenheter för ungdomar och kontaktmanaskap för ungdomar som bor hemma. Ska bli jätte spännande. Har inte fått tag på min handledare än, försökte ringa innan jobbet men fick inget svar. Blir att försöka igen på måndag :).

Jag saknar Ängersjö.

termin 4, klar(t) slut

Nu har jag snart varit vaken i 24h.
Har just skrivit klart hemtentan. Herre gud vilken soppa. Varför i hela friden gjorde jag såhär!? Lämnade, i stort sett, allt till natten innan inlämning. Hur jäkla pantad får man vara egentligen?
Nej. Den är inte bra. Men helt ärligt orkar jag inte bry mej för nu har jag åtminstone något att lämna in (det hade jag inte kunnat tro för 7,5h sen).
Börjar jobba om mindre än fyra timmar. Kommer inte hinna sova något för jag måste iväg till skolan och skriva ut och lämna in skiten. Ska se om jag kanske kan få gå hem lite tidigare... beror väl lite på hur det ser ut med folk. Kan ju hoppas att det går att fixa.... får se. Annars äre bara att bita ihop och försöka överleva till klockan 22. Heja Diana. Heja.

Mina knän gör så ont. Hade ont redan när jag kom från jobbet (inte van att stå upp och mina skor är la kanske inte så jäkla bra). Sen har jag ju suttit dåligt hela natten.. bena i kors.. inte bra för knäna. Men jag kan ju inte sitta som normala människor. Gud. Hur ska jag seriöst överleva idag (!). Jag ska stå i ankjakten dessutom. Kommer vara mycket folk. Fredag. Femkamp. Fulla människor. Vilken annan dag som helst hade det varit ett roligt arbetspass.. men idag känns det helt fruktansvärt.
ÅÅÅh. Söndag. Jag vill ha söndag. Då är jag ledig. Då ska jag typ sova hela dan. Okej. Inte hela dan. Men bra mycket längre än vad jag gjort de senaste fyra nätterna. Mmmmah. Längtar.

Mycket nya små kottar på vår avdelning i år. Kul! Har inte hunnit träffa alla men de jag träffat är trevliga. En kille är fan stor som ett berg. Jag skojar inte.! En annan kille är rätt snygg. Och ja. Han är ung. Men han är över 23 så jag kan ändå kalla honom snygg. En tjej har jätte långt hår och är jätte lång. Hade jag haft hennes hår hade det nog nått mej ner till anklarna. Många tjejer på vår avdelning som har väldigt långt hår.. men med tanke på hennes längd så har hon nog längst.
Igår hade vi en väldigt givande diskussion och pruttar vid lunchen. Ja. Det är på den nivån det ligger.
Anders skulle förklara Game of Thrones för en ofrälst.
"Det är typ alla sorters sex! Dvärgsex..Incestsex.. Gruppsex..Homosex... ja massa nakna människor som har sex". Just det ja..

Näe, men om man ska försöka ta sej iväg till skolan kanske... får se om knäna bär mej.
Skepp o hoj!

Yeah. Sommarl...ov. Ja. Ingen mer skola i alla fall.

den där Hans

Sitter på KTB och nöter på soffan på fjärde våningen. Frustrationsnivån är hög. Blir inte riktigt så mycket gjort. Vi sitter mest och snackar om annat. Typ katter. Tatueringar. Efternamn. Insekter. Släktforskning... listan kan göras lång.

Man märker att man är lite skadad som student. Satt med ett korsord igår. "Det svarta guldet" - fyra bokstäver. Satt med pannan i veck väldigt länge. Det måste ju vara något fel på det här korsordet..
Det är ju faktiskt fem bokstäver i kaffe. Vafan. Kliar geniknölarna men är helt fast. Stavas inte kaffe med två f eller vad fan äre om? Till slut måste jag googla. Känner mej sådär lagom dum när jag inser hur jävla fel jag haft. Olja. Självklart är det olja. Vilken jävla dumfan man är ibland (kanske mer en regel än ett undantag).

Idag har vi suttit och skrivit klart vårt projekt, vår kartläggning av Hans. Vi kom att prata om namnet Hans och det possessiva pronomen hans. Hans början av en mening kan ju faktiskt vara både och... det är ju jätte förvirrande. Då berättade Martin om en bekant till honom som väldigt länge trodde att kungen hette just Hans. Ni vet han, Hans Majestät. HAHAHA. Sjukt kul.

Näemen så att.. om man skulle försöka skriva lite på den här tentan så man får gå hem någon gång idag kanske. Bra plan.

So long

varför!?

Jag sitter fortfarande och är lite upprörd över det här med google. Det är ju hur läskigt som helst.
Googla mitt namn och så dyker som hela jag upp.. bara sådär... känns sjukt obehagligt. Känner mej alldeles avklädd och utblottad. Bloggen som ska vara mitt ställe för att bara klaga.. kasta skit.. och hata känns helt plötsligt inte sådär oproblematisk som jag tidigare tänkt.
Var just i färd med att skriva en massa mindre justa grejer när jag lite försiktigt började tänka... hur lätt är det att komma åt min blogg? Undersökte saken lite snabbt och insåg att det var så jävla lätt att det nästan är skrämmande. Googla mitt namn och du har den. Som ett brev på posten! HEJ!
Så börjar jag tänka... undrar hur många som läst min blogg och tagit illa upp eller skrämts av något jag skrivit.? Förmodligen några stycken.. ibland är jag nog lite väl frispråkig. Ehe.
Shame on me!

Jag hade en dejt igår. Det klickade inte någonstans. Läser du det här nu så är det inte mitt fel!, jag har inte bett dej söka upp min blogg. Öuhm. Näe han var inte min typ. Och så får man säga. Man. Jag får säga så. Han frågade om han fick sova hos mej. Seriöst. Kanske man bara ska lägga ner det här med killar ett tag. Jag är ju ändå inte speciellt motiverad till det så va fan får jag ut av det? Typ ingenting förutom av att jag får lite ångest av att jag inte kan säga nej även fast jag inte vill träffas.
Ska nog anmäla mej till "lär-dej-säga-nej"kurs. Nej. Inte intresserad. Hur svårt ska det vara?
Ska definitivt lägga ner nätdejtingen ett tag. Inget bra forum för oss som inte kan säga nej. Amen!

Uäh!!

Ush vad inte koncentrerad jag är på tentan just nu. Suttit i 7,5h och egentligen inte fått så mycket gjort. Allt är bara sjukt rörigt. Som vanligt. Inget känns självklart. Hakar upp mej på små saker. Hatar varför. "Varför har Sverige...". Det är det bästa ordet som finns men just nu hatar jag det! VARFÖR!????

varför är jag googlebar?
varför kan jag inte träffa en kille som får mej att fall?
varför ska det alltid vara såhär när jag skriver tenta?
varför!? varför!? varför!?

jag vill vara ogooglebar!

KTB. I "vår" soffa uppe på fjärde våningen. Ja. Det är ju ändå lite såhär det ska vara när man skriver tenta. Djupa suckar. Rynkade pannor. Knappandet på tangenter. Tomma kaffemuggar från Seven Eleven. Utspridda papper och böcker på stolar, bord och golv. Ljudet från mikrofilmsläsarna.
Ja. Det känns så där trevligt bekant trots att man ofta sitter här och är så frustrerad att man nästan exploderar.
Har inte riktigt kommit igång än. Sitter och för anteckningar till andra tentafrågan men vet inte riktigt om jag hittat något riktigt bra svar. Varför har vi en restriktiv alkohol- och narkotikapolitik. Ja. Varför? Därför? Finns inget riktigt bra skrivet i böckerna. Precis som om det "bara är så".
Nåväl. Det ordnar sej väl.

Googlade just mitt eget namn! FAN vad obehagligt!
Hur gör man sej själv ogooglebar?

lättad

Fick VG på helvetestentan!
Hur, varför? Jag fattar ingenting.
Resultatet kom ut igår men jag undvek det.. som vanligt. Klara och Emma tog mej i kragen och fick med mej ner till studiecentrum för att hämta ut tentan. Hämta ut tentan.. utan att först kolla resultatet på Ladok. Åh herre gud. Min puls rusade iväg.
"Ska du inte titta?", frågade Klara när jag fått mitt kuvert.
Ehm.. nej?.. jag kan nästan inte andas. Kuvertet bränner i händerna på mej.
"Tänk om jag fått U?"
"Nej, det kommer du inte ha fått. Titta nu!".
Jag får inte ut luften ur mina lungor... ser det är U:et framför mej, Klara och Emmas förvånande blickar när de inser att jag inte klarat det. Ångestklumpen i halsen hotar att explodera. Det börjar snurra i huvudet, det känns som om jag lättar från marken... snart svimmar jag.
"Du måste ju titta!, om du går runt med kuvertet kommer folk ändå fråga vad du fått"
Så jag tittar... och i samma stund som jag ser VG så kommer världen tillbaka till mej. Jag frustar ut något som är en blandning av ett skratt och en suck. Tar mej för bröstet och känner hur hjärtat börjar sakta in... klumpen i halsen är kvar men under kontroll. Jag tar tre djupa andetag och försöker förstå.

Jag är sjukt glad över att jag klara den. Men stolt är jag inte. Vad är det att vara stolt över?
Något jag rafsat ihop sista dagen innan inlämning. Eftersom jag då äntligen kom att inse att skolan faktiskt går före att tycka synd om mej själv. Visst. Det kan jag vara stolt över. Att jag faktiskt tog mej själv i kragen och skrev tentan. Jag gjorde det. Ja. Slutade tycka synd om mej själv och låste in mej på skolan. Det var ju bra. Men själva tentan, nej. Den kändes skit när  jag skrev den och den känns skit nu också.

Man lär sej från sina misstag. Jag ska aldrig låta det där hända igen. Tänker inte sitta sista dagen innan inlämning och tänka att jag ger upp bara för att jag inte tagit tag i saker i tid. Må dåligt får man göra... det är mänskligt. Men att låta det påverka så mycket är inte okej!

gone

När respekten försvinner så försvinner du.
För utan den finns inget kvar att bygga med. Relationen går i bitar, mals ner till sandkorn som rinner mellan fingrarna, sprids med vinden och försvinner.

Jag respekterar andra människor för att de är.
Goda, ödmjuka, starka, pålitliga, lugna, glada, utmanande. Ja. Lika många som det finns egenskaper lika mycket respekterar jag er för att ni är, just de ni är! Jag känner så många helt otroligt fantastiska människor. Jag skulle aldrig drömma om att trampa på er, ljuga för er, inte bry mej om er eller såra er. Gjorde jag det skulle jag nog tappa respekten för mej själv lika mycket som ni skulle tappa den för mej.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad... vem sa det? Typ Gud eller nån? Han må visserligen varit ute och cyklat i mycket av det han sagt men just det där... det där.. det är.
Jag vet inte ens vad det är jag vill säga.
Förutom att jag fattar det. Jag fattar det som står i böckerna om viktiga faktorer när man skapar relationer till klienter. RESPEKT. Utan respekt - ingenting.

Auhm. Ja. Näe men annars så. Är både lite arg, lite ledsen och lite frustrerad på samma gång.
Jag gillar inte tanken på att folk känner att de behöver ljuga för mej. Vem gör det föresten?
En gång, okej, visst, händer den bästa. Två gånger, vem tror du att du är egentligen?,, och vem tror du egentligen att jag är? Jag må vara blåögd men jag är faktiskt ingen idiot.
Gaaah.
Nu ska jag bara sluta innan jag börjar kasta massa svordomar runt om mej.

BLÄÄÄÄ!

kryp

Det är ju kul att det är soligt ute... synd att det ska behöva blåsa så ini nordens bara.
Finns det några studier på sammanbandet mellan blåst och psykisk sjukdom?
Jag skulle gärna vilja veta för i sådana fall tror jag att jag ligger i riskzonen. Jag blir tamejfanken helt tokig av blåst. Går omkring och svär och är fruktansvärt arg samtidigt som jag försöker motstå impulsen att sätta mej, rakt upp och ner, på gatan och storböla. Emotionellt kaos, värsta borderline!

Fick en snabb släng av bajssjukan idag under vår föreläsning om harm reduction. Hela magen bara vändes ut och in på två sekunder. Satt och försökte hålla ut men till slut kändes det som om jag både skulle skita ner mej och spy på samma gång så jag smög mej ut och uppsökte närmaste toalett.
Där satt jag sedan i 15 minuter och kallsvettades tills illamåendet, sakta men säkert, klingade av.
Skräckscenariot hade varit om det varit riktig bajssjuka. Då vetifanken om jag tagit mej hem ens en gång. Men, jag repade mej, och återvände, lite småskakig, till föreläsningen.

 Jag trodde ett tag att Tage (min badrumsspindel) hade fångat en silverfisk. Var så himla stolt! Men när jag tittade lite närmare såg jag att det bara var lite svart ludd som fastnat i hans nät. Fanåh.
Silverfiskar. Så sjukt obehagliga. Mest för att de är så rackarns snabba.. Snabba kryp känns liksom otrevligt. Man vet aldrig riktigt vars de kan tänkas hinna ta vägen. Uäh.

Skalbaggar är nog det värsta kryp jag vet. Såna där stora jävlar. Som har en förkärlek till att flyga rakt på en och trassla in sej i håret. Åh fy! Det hände mej en gång. Jag tror aldrig jag freakat out värre någonsin. Skrek som en knivskuren gris. Dansade runt i någon slags underlig regndans medan jag frenetiskt skakade på håret och slog på huvudet. När äckelbaggen äntligen flög ut var den helt mörbultad och låg lite medvetslös.... rätt åt den. Låter äckligt gör de också... de surrar, jätte högt (!). När man hör det ljudet är det bara att springa, i motsatt riktning (inte för att det alltid hjälper eftersom de inte verkar ha någon direkt koll på hur man flyger). Många minnen från somrar i byn när vi sprungit omkring på gården och duckat såna där äckel-mega-skalbaggar.

Flygmyror är också nasty. Speciellt eftersom de har tendensen att vara lite väl sällskapliga. De liksom kommer i flock och slår sej ner lite överallt.. gärna på folk.. samtidigt som de typ parar sej. Exakt, nasty! Myror med vingar borde fan utrotas. Det räcker att vi har äckliga flygande skalbaggar.

Hmm. Ja men då har vi gått igenom lite läskiga kryp.
Nästa vecka ska vi prata om läskiga fiskar (vilket är ungefär alla fiskar), don't miss it! :P

valborg - jag säger nej

Det finns inga gränser för hur äckligt mycket bitterfitta jag är idag.
Dagen började bra med föreläsning om narkotikapolitik. Men redan på vägen hem började något gro i mej. Vi kan kalla det "stora-valborg-deppen". Jag brukar ha en förmåga att kunna bli deppad under röda dagar eller högtider. Mest för att jag känner mej ensam (subjektiv känsla av ensamhet) men kanske också lite pga av pressen av att man "måste, borde, ska" göra något.
Tanken var att jag skulle åka på grillpartaj hos Erik och Sofia. Igår kändes det som en väldigt god idé. Idag fattar jag inte vad jag tänkte med. När har jag någonsin velat göra något på valborg?
Precis, aldrig!
Så när jag gick hem kände jag bara, helt plötsligt, näääe jag vill nog inte. Men okej. Jag väntar några timmar och ser om peppen kommer.
Väl hemma är det inte mycket som går min väg.
Först incidenten inträffar när jag ska göra te. Först måste jag tömma vattenkokaren på det gamla vattnet. Kan väl vilken idiot som helst göra utan att skvätta ner halva sej själv och hela golvet. Ja. Vilken idiot som helst utom jag. MEN TACK DÅ!
Seen, efter att jag pluggat och druckit mitt te, ska städa ur kylskåpet. Specifikt inriktad är jag på en kaka som stått och grott in sej i kakformen i ungefär.... ööh, 3 veckor? (inget mögel dock, konstigt). Hur som helst. Lyfter upp kakan och... ja, tappar den såklart. Chokladklet och smulor över hela golvet. FAAAAAAN-tastiskt.!
Sen ska jag diska. Och ja. Slutar återigen med en halvblöt Diana och ett väldigt blött golv.
Paus. Jag behöver PAUS. Går och handlar bara för att komma bort från lägenheten. Köper varor till tacos. Jag vet det är patetiskt att äta tacos ensam men vafan ska man göra!?
När jag kommer hem och ska bära in varorna i köket fastnar jag med ena sockan på en uppstickande spik i tröskeln... ritsch...GIVE ME A BREAK!
Lägger mej i soffan och tjurar tills jag inte längre kan ignorera hur hungrig jag är. Går in i köket och börjar förbereda maten. Salladshuvudet jag köpt är alldeles brunt inuti. Jag börjar nästan gråta och tappar kniven ner på foten... tacka gudarna för att det är en slö kniv.

Lagom less efter allt missflyt äter jag min mat. Tittar ut genom fönstret och ser att folket börjat vallfärda ner för att se på cortegen. Blir så jävla bitter att jag nästan spricker. Kommer på mej själv med att önska att det ska börja regna på alla de där typerna som står och tittar på cortegen... och alla de där papphattarna som sitter och super skallarna av sej i slottsskogen. Glada jävlar. Finns det något värre än glada jävlar när man inte är ett dugg glad själv? Glada jävlar som ska festa när man själv bara ska sitta och tjura hela kvällen.
Och ingen som bara vill göra ingenting. Alla är helt valborgstokiga... man måste ju passa på när man är ledig på onsdag. Passa på!? Passa på vad?! Passa på att dricka på en tisdag för att det är så jäkla häftigt?!.. helt sjukt egentligen vilken alkoholkultur vi har i det här landet (ja, jag är bitter).
Varför kan inte bara någon jävel sitta med mej i min soffa och bara hata det här lika mycket som jag!? Tänk.. vi skulle kanske ha det ganska trevligt. Vi skulle kunna titta på "New Girl" och skratta en massa.. och äta glass med maränger.

Om jag ska försöka se det från den ljusa sidan så...okej visserligen är det sol ute men det blåser djävul så alla de där glada jävlarna har det åtminstone inte lika varmt och gött som jag. Vem hatar inte när det blåser liksom? HAHAHA. Rätt åt er. Glada jävlar.

Over and out

blött och blåsigt

När jag blir president ska jag inför total väjningsplikt när det regnar ute! Över-jävla-allt!
Här står jag. I ösregnet och väntar på en grön gubbe som aldrig någonsin uppenbarar sej och bilarna bara svischar förbi och stänker upp äckligt grått regnvatten på mina vita skor. Det känns inte okej.
Där sitter de i sina varma sköna bilar medan jag står ute i ett stänkande regn som, pga av att det även blåser djävul, verkar komma både uppifrån, nerifrån och i sidled... paraply?, helt jävla useless!
Nog fan borde de, som sitter där, torra, i sina bilar, kunna stanna och låta en blöt jävel som jag korsa vägen så att jag kan få komma hem någon jävla gång och befria mej själv från blöta kläder som slimmar mot kroppen. Mummel.

Idag har jag varit på bio tillsammans med Sofia. Hon hade rabatt, gå två för 140, så varför inte?
Hade gärna sett Iron Man, men just detta erbjudande gällde "The Host".. skriven av samma brud som skrev twilight-serien. Det märktes. Hon verkar ha en förkärlek för fånig kärlek... och triangeldraman. Ibland var det så fånigt att jag skrattade, vilket ändå är helt okej när det bara är fyra pers i biosalongen. Sjukt värt! Låg utsträckt över flera säten och bara mådde gott. Men hur som helst. Filmen. Ja... äuhm. Näe. Jag skulle nog inte rekommendera den. Om man nu inte gillar sånt där fjant, då är det helt upp till var och en vad man vill slösa sin tid på. Det fanns ändå en hel del snygga killar i filmen, vilket alltid är trevligt. Men eftersom det hela var fånigt så var det knappt att de snygga killarna kunde rädda upp situationen.

På toaletten på Bergakungen har de något så fantastiskt som en konvex spegel. Fantastiskt eftersom den både får en att se lång och smal ut! Ja vet! En sån skulle man haft här hemma.

Hade en väldigt bra föreläsare hos oss idag. Ja, lite rörig var han, men bra. Han är tydligen en av dem som legat i fronten med att förkorta krogarnas öppentider här i Göteborg. Evidensen för att längre öppettider resulterar till mer våld är tydlig, förklarade han. Det låter la vettigt?
Krögare själv menar att längre öppettider gör att Göteborg blir en mer attraktiv stad för affärsmän...
"Så, de menar alltså, om man är i Göteborg under veckan och jobbar så stannar man mer än gärna över helgen för att supa ner sej, helst mellan 03 och 05?.. Jag vet inte vad ni tycker men jag tror inte att det finns en enda jävel som tänker så.. de flesta vill nog vara åka hem".
Hahaha. Pengar. Såklart. Det handlar om pengar. Ju längre öppettider ju mer skrammel i kassan.
Men varför vill folket ha längre öppettider då?
Behöver man de där extra 2 timmarna för att ragga upp den där bruden/snubben så man slipper gå hem och lägga sej och krama kuddarna?
Behöver man dem för att hinna spendera ännu mer pengar än vad man egentligen har?
.... eller behöver man dem för att hinna bli så full så att man kan sova bort hela nästkommande dag och ha en "fullgod" ursäkt för det?
Okej. Jag raljerar. Men ändå. Om man kan se att 2h skillnad innebär en nergång i antalet våldshandlingar så fattar jag inte riktigt vad det sitter i. Gå ut lite tidigare då, om det är så att ni gillar att vara på krogen så jävla länge (själv känner jag mej rätt nöjd efter 1h, det är ju ändå bara samma sak varje gång). Fan vad jag låter gammal....

grönt gräs

Efter två såna där trist dagar då jag bara mest sitter på min feta häck och tycker synd om mej själv har jag idag försökt att vända på steken.
Krigsföring mot mej själv.
För det första ignorerade jag den där initiala känslan som slår mej varje morgon när klockan ringer (fan, nej, jag skiter i det här, ligger kvar.. drar täcket över huvudet och sover hela dagen).
För det andra, ignorerade jag den där känslan av avsmak som vanligtvis sköljer över mej när jag står framför spegeln i badrummet (ush, fy, hur ser du egentligen ut? sådana som du skall inte visa sej ute).
För det tredje ignorerade jag den där känslan av vanmakt som alltid infinner sej när jag ska försöka göra något med håret (så där kan du ju inte ha håret... ditt ansikte ser ju helt gigantiskt ut).

Jag brukar oftast klara alla dessa moment ganska bra.. men de senaste dagarna har jag helt enkelt inte känt någon lust till att ens försöka. Jag har bara velat hata mej själv. Velat låta mej själv ge mej hän åt känslan av självhat. Velat släppa alla tyglar. Släppa all kontroll.. och bara hata. Så som det ska vara. Så som den där känslan som jag har, fastspänd där inne, säger åt mej att det är.
Ibland fattar jag faktiskt inte hur jag pallar det. Hur jag klarar av att fungera så pass väl som jag ändå gör. Hur äckligt talangfull jag blivit på att gå omkring och låtsas som att det regnar... när det egentligen är full storm inombords.
Vad händer den dagen då jag tappar kontrollen helt. Den dagen då jag inte längre kan skärpa mej och ignorera det där mörka som sipprar ut ur mej.

Okej fan. Stopp. Så där kan jag inte tänka. Det är bara dumt. Dumt. Dumt. Dumt.
Jag får hitta mina strategier helt enkelt. Just nu är består mina strategier av att leva ett "normalt" liv. Skolan (även om den ibland är sjukt jobbig) är viktig. Den ger mej rutin och den ger mej mening.
Mina vänner i skolan ge mej trygghet.. och de ger mej en känsla av samhörighet.
Någon gång i framtiden kanske jag kommer ha en pojkvän som ger mej kärlek.. och som får mej att inse att jag är så mycket mer än vad jag någonsin själv kunnat föreställa mej. En dag kanske jag blir mamma... och då kommer mina barn, min familj få mej att se det viktiga i livet.
Det måste gå. Livet måste gå.. även fast man är lite trasig inombords.

dödsångesten

Jag överlevde. Ett tag trodde jag faktiskt att jag höll på att dö (återkommer till det).
I söndags morgon satt jag på min soffa med tentadokumentet framför mej och tänkte att, nääe, nu skiter jag i det här, jag orkar inte. Solen sken. Jag kanske ska sätta mej på balkongen några timmar.. så kan jag skriva tentan sen. Ikväll (yeah right). Var nära att det blev just så. Men någon del av mej höll inte riktigt med (kanske var det samvetet). Den delen, i alla fall, skickade iväg ett sms till en klasskamrat jag visste satt på skolan. Och innan jag vet ordet av det är även jag på väg dit.
Sicken jävla tur det!
Satt från halv ett till halv åtta. Kan inte påstå att det var timmar fyllda av effektivt pluggande men jag gick åtminstone hem med en, i stort sett, färdigskriven tenta.
På hela dan hade jag ätit en kexchoklad... och druckit kopiösa mängder kaffe. Hela kroppen uppförde sej helt oförutsägbart. Hade inte riktigt kontroll över mina egna lemmar och hjärnan kändes som en enda stor trögflytande gröt. Kunde inte tänka en enda tanke. När klockan blev 23 var jag så trött att jag nästan inte kunde ta mej från soffan till sängen. Huvudet hängde... benen skakade.
Väl i sängen hände något väldigt märkligt. Helt plötsligt vaknade hjärnan till liv... och min ena tumme börjar bete sej ytterst skumt. Det kändes nästan som... jag vet inte hur jag ska beskriva det..
Som om blodet bubblade.. eller gud jag vet inte. Mer som om någon liten jävel satt inne i min tumme och smällde av små smällare. Sak samma. Till en början brydde jag mej inte så mycket. Men efter 3h, utan att ha kunnat somna pga av den där jävla tummen, så började jag bli rädd.
Herre gud.!!! Tänk om jag håller på att få en blodpropp... eller kanske en hjärtinfarkt. Kände på pulsen som självklart rusade iväg av bara farten. Sätter mej upp i sängen och tycker att det är lite svårt att andas.. försöker massera tummen.. men ingen skillnad. Herre gud! Är det såhär det ska sluta? Tentajäveln som tog livet av mej!?
Okej. Vad gör jag nu... kan jag ringa pappa. Klockan visar 03:40. Nej. Det kan jag nog inte. Tänk om jag dör nu. Undrar hur lång tid det kommer ta innan någon saknar mej.. Kommer någon sakna mej.?
Efter ytterligare 3h dödsångest slutar tummen plötsligt "bubbla". Jag blev så paff att jag bara satt och stirrade på den i ungefär 10 minuter. Sen lämnade jag sängen, kokade mej en kopp te och satt mej med referenserna till tentan. Tog längre tid än jag trott så när jag väl var klar gick jag till skolan, skrev ut skiten och lämnade in den.

Nu är jag trött. Har ont i kroppen och vill egentligen bara sova.
Men vill inte riktigt gå och lägga mej förrän jag är så dödstrött att jag vet med mej att jag kommer somna så snart jag lägger huvudet på kudden. Pallar inte en natt till med att ligga och vrida mej som en mask.

Jag...... vill inte dö ensam.

ha! vad var det jag sa!

Här sitter jag, instängd på skolan, en solig söndag. Allt på grund av min oförmåga att få den här jävla tentan skriven. Det går så segt. Sitter mest och tittar på annat.

Och så hittade jag en sak i Cullberg som gjorde mej väldigt intresserad;
"Pseudoneurotiska symtom hos Borderline-individer kan vara olika former av fobiska symtom, som kan växla mellan tvångstankar och tvångshandlingar. Vissa personer kan vara starkt fixerade vid någon utseendedefekt, även kallat dysmorfofobi - rädslan att se ful ut. Det kan röra sej om personer som tycker att något i deras ansikte inte är riktigt tillfredsställande. Ju mindre man i verkligheten lägger märke till den som personen klagar över, desto större är risken att det föreligger en djup personlighetsstörning".
Så... antingen är jag faktiskt ful... eller så har jag en personlighetsstörning! Muntert. Jag låg och tänkte på det där igår kväll, eftersom jag inte ville tänka på tentan. Om detta inte är ett hållbart argument för att jag faktiskt är ful så vet jag inte vad som är det. Om ni säger att jag inte är det så säger ni ju, typ, att jag har en personlighetsstörning.

Öhm. Jaha. Då vet ni det.
Nu ska jag sätta mej och försöka få något gjort... så att jag får gå hem någon gång idag.

fått en elefant

Tentaperiod. Halleluja. Sitter hemma hos Klara och stångas med kurslitteratur. Det roliga (inte alls roligt egentligen) med de två första frågorna på tentan är att de inte riktigt finns med i kurslitteraturen (hur tänkte ni där?). Däremot finns de med i referenslitteraturen.. kan man använda den då? Har aldrig varit med om något liknande.

Tar lite paus nu så jag inte blir så less.
Sover dåligt. Som vanligt när det vankas hemtenta. De senaste tre nätterna har jag legat vaken in på vargtimmen. Vänt och vridit mej som en mask på en metkrok. Ingen ro i kroppen även fast huvudet säger, sov för i helvete!. Magen känns ut och in, skakig som ett asplöv och huvudet värker.

Nåt kul då!? JO!
Igår när jag kom hem, frustrerad och arg efter ett 6-timmars tentapass, hade jag fått en liten överraskning med posten. :D. Bakgrunden till denna överraskning är följande: I fredags smsade jag lite med en kille som jag kommit att lära känna under de senaste månaderna (vettig typ). Smsade lite om hur läget var och vad vi gjorde.
"Jag och Markus ska cykla ner till macken och köpa lite onyttigheter, vill du ha något?"
"Jo. Har alltid velat ha en rosa elefant.... tror du de har sådana på macken?"
"Ska se vad jag kan ordna!"
Så. Åter till den lilla överraskningen. Såg direkt vem om var avsändare och tänkte; men vad har han nu hittat på för något? Inuti kuvertet ligger en påse med Malacos kolasnören.. en elefant (grå, som elefanter brukligt är) på förpackningen som ni kanske vet.. och en liten lapp;
"de hade inga rosa, men klart du ska få en elefant, Kram. S".
Blev så himla glad.