inte riktigt som planerat men bra ändå

Vilken dag. Helt slut.

Hade ställt klockan på 08, kanske lite väl ambitiöst med tanke på att jag somnade väldigt sent (och dessutom vaknade av att jag glömt att plocka ner Melker från förvaringsutrymmet just ovanför sängen.. han satt där uppe och skrek på mig, men innan jag han reagera hade han hoppat ner på mig. 5 kilos katt som hoppar ner på ens mage får en onekligen att vakna till).
Min plan hade ursprungligen varit att kliva upp vid 08 och börja söka jobb. Ta en paus vid 12, ta en promenad och koka kaffe och sedan börja söka jobb vid 13 igen. Jag tänkte att om jag skulle hinna sökta två jobb på förmiddagen så kunde det räcka med att jag sökte två på eftermiddagen.
Inte alls överraskande nog stängde jag av larmet när det gick igång utan att riktigt ens vakna till, sov vidare och vaknade först vid halv ett (oops). Vaknade upp sådär halvt panikslagen som en för när en vet att en försovit sig.

För en sekund var det nära att jag bara sket i allt.. så som jag ibland kan känna ner det inte blir som jag planerat. Men så kan en ju inte hålla på.. måste ju lära mig att saker inte alltid går som jag tänkt mig.

Så, jag klev upp, laddade perkolatorn (kaffet smakar bättre och bättre btw), borstade tänderna, tvättade ansiktet och satt mig ner med plattan och började söka jobb.
Nu är det ungefär 10 h sedan jag satt mig ner. Jag har tagit två pauser på en timme åt gången och sökt, taaaadaaaaa,  sju jobb. Jag borde kanske börja alla dagar sådär dåligt, det är då jag får saker och ting gjort.... skämt o sido.
Vad gott jag ska sova i natt :D


 

personligt jävla piss brev

Idag har jag varit på ett informationsmöte för ett jobb som jag sökt. Det lät väldigt spännande så nu såhär efteråt har jag lite ångest över mitt dåliga personliga brev.. jag tyckte inte att det var så hemskt dåligt när jag skickade in ansökan men när jag sökte ett jobb nån dag senare märkte jag att det var lite... inte så bra. Även fast jag ändrar mitt personliga brev varje gång jag söker ett nytt jobb har jag ännu inte lyckats få till det som jag vill ha det.
Enligt AF ska en i ett personligt brev besvara följande frågor:

* Vilka egenskaper/meriter har jag som gör mig lämpad för arbetet?
* Vem är jag och varför vill ja ha arbetet?
* Varför vill jag jobba hos just er?
* Varför ska ni anställa just mig?

Jag svarar delvis på den första frågan och lite halvdant på den tredje.
Jag beskriver mina meriter (de få jag har) för att visa på att jag har erfarenhet av målgrupp, dokumentation, och arbetsuppgifter. Jag försöker även visa på att jag tycker att min utbildning är en viktig erfarenhet både i det sociala arbetets praktik och teori.
Sen beskriver jag mina egenskaper och vilka värderingar jag har och vad som är viktigt för mig i arbetet med människor... om det gör mig lämpad för arbetet eller inte låter jag arbetsgivaren avgöra.
I början av varje brev har jag gjort ett halvdant försökt med att förklara varför jag just vill jobba på den verksamhet som jag sökt till. När jag säger halvdant menar jag att det kanske inte är så slagfärdigt.

Jag är inte nöjd med mitt personliga brev men jag kan inte skriva det på det sättet som jag, enligt AF, "bör". Jag har aldrig varit en sån där person som håller på och ska vara så jäkla bra och sälja mig själv... det går bara inte....




herre gud... jag kommer aldrig få nå jobb...

Uptown funk

Don't believe me just watch
Don't believe me just watch

Det är något med deras fantastiskt timade moves som får det att pirra till i hela kroppen på mig. Går med låten i öronen längs gibraltargatan och måste verkligen kämpa emot impulsen.. vill bara glida ner för gatan som de gör.. aoooh!

en perkolators berättelse

Jag har blivit avkalkad ungefär 12 gånger (på ett ungefär). Vi hade alltid varit ett team. Hon laddade mig med underbart kaffe och jag fick göra det som jag är född till att göra. Som tack fick jag se henne le när hon tog den första, försiktiga klunken av den dryck jag skapat. Hon såg också alltid till att rengöra mig och hålla mig fin. En gång för över 3 år sedan glömde min ägare bort att rengöra mig innan hon åkte hem över jul. När hon kom tillbaka till Göteborg.. Mölndal om vi ska vara noga, ( nej, det är inte Göteborg, rent tekniskt) möttes hon av en stor mögelhärd som slagit läger inuti mig, hennes älskade perkolator.

Hon rengjorde mig vid upprepade tillfällen men trots all nit hon lade ner på att skrubba så rynkade hon på pannan när hon läppjade på kaffet jag producerade. Klagade inför sin sambo och sa att kaffet, onekligen, smakade mögel. Hon stoppade undan mig i ett skåp. Där bodde jag i över 8 månader innan det blev dags att flytta till Johanneberg. Då plockade hon fram mig och började dividera med sig själv över min framtid. Hon övervägde att kasta mig men till slut blev jag ändå nerpackad i en flyttkartong med övriga köksredskap. Väl i den nya lägenheten plockade hon upp mig ur flyttkartongen och stoppade in mig längst inne på översta hyllplanet. Ibland öppnade hon skåpdörren för att hämta något men jag var så högt uppe och långt in att jag inte kunde se henne... och hon kunde inte se mig, hon kanske inte ville se mig.

Hon fick en kaffepress och glömde allt eftersom att tiden gick bort mig där jag stod längst inne på min skåphylla.
Åren gick och det var åter dags att flytta. Eftersom hon glömt bort min existens blev hon överraskad när hon började städa ur skåpen och hittade mig, längst inne på översta hyllplanet bland en massa bröte och kartonger. Hon inspekterade mig grundligt och konstaterade att jag fortfarande luktade konstigt. Hon bestämde sig för att kasta mig. Hon skulle flytta till en lägenhet som var mycket liten och hade inget förvaringsutrymme för en oanvändbar, stinkande perkolator som jag.

"Du vet att du kan avkalka den va?"

Det visste hon inte.

Som ett mirakel från ovan överlevde jag ännu en flytt. Hon har använt mig cirka 5 gånger sen vi flyttade, om jag inte räknar med alla otaliga avkalkningar. Kaffet smakar fortfarande inte som det bör, hon rynkar fortfarande på nästan och dricker sällan mer än några klunkar. Jag kan inte klandra henne. En perkolator ska lukta härligt. Den ska sprida aromen av underbart mörkrostat kaffe i hela lägenheten. Jag sprider doften av upphettad metall.

På senaste tiden har hon försökt intala sig själv att jag behöver "skolas in". Att kanske den rätta smaken kommer om hon ger mig tid. Därför låter hon mig brygga kaffe varje dag så det blir lite ingrott och göttigt i mig. Sådär som i hennes mamma och pappas perkolator, som gör gott kaffe. Jag är glad att få göra det jag är född till att göra. Även fast hon inte uppskattar resultatet så mycket som hon brukade göra... för länge sedan.

Det är hennes fel att jag inte duger något till.
Trots att det kan göra mig bitter är jag ändå glad att hon inte gett upp hoppet om mig.