principer... just det ja

Det var det här med principer ja.
Fan.
Det var i onsdags när jag satt i pausen på föreläsningen och pratade med Klara och Anna som det hela sattes i gungning. De frågade hur det hade gått med Eriks snygge kompis.. vi kan kalla honom Mr Nice-guy. Ja. Berättade att han frågat om vi skulle hitta på något i veckan och att jag sagt att det skulle vara trevligt. Sen att han svarat att, "aaaah" och att jag inte vetat vad jag skulle svara på det så jag sket i att skriva mer.. och att vi inte hörts sedan dess.
"MEN VA?. Skrev du inget mer sen? Frågade du inte vad han hade tänkt att ni skulle hitta på? Du MÅSTE ju höra av dej! Han kanske väntar på att du ska göra det ju!"
Men va? Varför!!?
Sen började jag tänka och klura och fundera... och så, igår kväll, fick mina principer stå åt sidan då jag skickade iväg ett av de mest flummiga sms jag någonsin skrivit. Direkt efter att jag skickade det fick jag stå emot den där impulsen som man får när man bara vill stänga av mobilen och slänga den i sjön.
Gjorde dock inte det. Gick på Hemköp och köpte lite socker istället. :P
Sen smsade vi lite under kvällen och kom fram till att ses antingen på söndag eller på tisdag.
Trevligt. Men jag håller typ på att få panik. Han är så jäkla charmig och jag.. jag är jag. Kan ju aldrig bli bra.
Men... jag ska ta det här som jag tar de andra "dejterna" jag varit på sen jag flyttade hit... det ska vara lugnt och avslappnat, som att träffa en kompis. Sen att det är en kompis som man mer än gärna skulle vilja klämma på... ja, det får jag helt enkelt försöka förtränga. :P

Nåväl.
Idag har varit en fantastisk dag. Sovit nästan inget alls i natt så när klockan ringde och det var tänkt att jag skulle bege mej till KTB för en träff med Malmströms "civilrätt" så sket jag fullständigt i det. Sov ytterligare 2,5 timme och gick sedan upp och satte mej på en solig balkong. Solade två timmar och sen drog jag och körde ett benpass på gymmet. Väl hemma öppnade jag fönstret i mitt rum och låg och solade på sängen, jäääkla gött vill jag lova. Sen tog jag en promenad för att försöka gå bort värken i knäna. Nu sitter jag här och känner att jag gjorde helt rätt i att inte plugga idag.. även fast jag förmodligen kommer måsta göra det imorgon istället. Nästan så jag hoppas på dåligt väder.

Om en vecka är jag hemma i byn. :D yay! Längtar så efter alla. Mamma, pappa, Bella och katterna.
Snart, snart, snart.

GILLA!!

Somnade strax efter klockan sex imorse. Jag vet inte riktigt vad som hände. Bara för att jag tänkte att jag skulle behöva stressa ner inför besöket hos barnmorskan så blev det heeelt tvärt om. Typiskt.
Självklart var mitt blodtryck oroande högt. Igen. Vilken förbannelse. Så jag fick inte Diane utskrivet utan ska istället prova på ett p-piller med mindre hormoner. Får se hur det funkar. Så länge jag inte får finnar av det spelar det ju egentligen ingen roll vad jag äter.
Det här höga blodtrycket är ju dock otrevligt. Måste väl vara pga tentaångesten och stressen de senaste två veckorna... dålig sömn, dålig aptit... ja. Sånt. Ska låta mamma och pappa ta trycket på mej när jag kommer hem till påsk och se om det gått ner tills dess.

Annars så har det varit en sån där fantastisk dag. Kan inte riktigt sätta ord på vad det är som känts så bra... men jag har varit i gott mod. Solen sken och första föreläsningen i juridiken var riktigt intressant. Kom hem från skolan vid tjugo i sex och drog direkt till gymmet för en timme på cykeln. Blev 2.8 mil så tempot var la alldeles lagomt. Sen gick jag hem i solnedgången och bara njöt av den ljumma luften. Mmmmaaah!

Ica Nära Haga kommer att sänka priset på kaffe till 5 kronor en hel vecka om de får över 500 "gilla" på facebook. Tycker att ni som läser detta ska vara hyggliga medmänniskor och gå in och gilla. ;)
Ba gör'e! Kaffe gör mej glad. Kaffe för 5 kronor gör mej extra glad. :D speciellt i sådana här tider när man tydligen ska lägga ut hela studielånet på kurslitteratur. :P

nåt..."sköj"?

Mår skit.
Ont i magen(vilken har svällt upp något fruktansvärt, stressmage efter att jag skrivit tentan.. är det bara jag som inte tycker att det går ihop?) och alldeles skakig i hela kroppen. Fyll mej med lite ärtor och jag kan extraknäcka som maracas. Jisses.
Perfekt tajming för konsultation med barnmorskan imorgon. Om mitt blodtryck är för högt får jag inga nya p-piller. Måste se till att sova ordenligt i natt och äta bra frukost imorgon innan jag drar iväg till skolan.

Annars då.
JO men just ja. Självklart var det så att jag, efter några öl i fredags, skickade iväg det där sms-et till Eriks snygga kompis. Oväntat? Nja. Inte riktigt va?
Men, till mitt försvar, så ska det tilläggas att jag var riktigt på flötet OCH att jag inte frågade om han ville hitta på något. Jag frågade bara läget. Så det så.! Känns viktigt att poängentera.. även fast jag är på fyllan så frångår jag inte helt och hållet mina principer. :P
Sen frågade han om vi ev inte skulle hitta på nåt "sköj" i veckan. Svarade att det skulle vara trevligt.
Så, vi får la se vad som händer. Eftersom han föreslog det får han väl komma med ett mer konkret förslag på vad för "sköj" vi ska tänkas hitta på, tänkte jag. Jag menar, det var ju trots allt jag som hörde av mej. Nån jäkla måtta får det ju ändå vara!

Shit vad jag skakar. Det här kan ju inte vara riktigt nyttigt... jag kanske har fått nån slags akut form av parkinson?
Eller så är jag så sjukt otränad att kroppen håller på att gå sönder efter 2 dagars träning.
Herre gud. The båttom is nådd!

Det är över nu

Jahaja. Då var det dags.
Dags att skicka in den dåligaste hemtentan i mannaminne. Jag känner taggen.
Nej, det gör jag inte alls det.
Men helt ärligt så är jag helt jävla färdig i skallen. Den senaste veckan har jag suttit minst 8 timmar per dag och jag misstänker att min hjärna är farligt nära att explodera. Jag orkar inte längre, så enkelt är det. Så jag skickar in tentaskiten och så får det vara dåligt.! Och så får jag ta kompleteringen när den kommer och hoppas på att jag inte behöver göra om allt. Det är över nu. Just nu. Det som kommer sen, kommer sen. Amen, punkt slut.

Helg då!
FY FARAO vad skönt. Inte en sekund för tidigt om ni frågar mej.
Nu ska jag ta en promenad i det underbara vårvädret och lufta skallen. De senaste dagarna när Göteborg bjudit på underbart vårväder har jag suttit inne på skolan och stirrat på en datorskärm så nu är det fanken tid att komma ut och njuta lite.

Sen blir det tentaöl på Kings Head, andra lång. Många socionomer som ska det så det kommer nog bli trevligt. Hoppas bara att alla inser att det är fullkomligen otillåtet att ens nämna tentan!

Sofia tycker att jag ska höra av mej till Erics snygga kompis och fråga om han har lust att ta en fika eller något. Jag tycker nog att det skulle vara himla trevligt med en fika med en sån trevlig person. Menjag tycker nog inte riktigt att jag vill höra av mej för den sakens skull.
"Vad är det värsta som kan hända!"
Öhum. Att han skrattar åt mej. Jag har inga visioner om att jag på något sätt skulle vara en jätteintressant tjej för honom. Jag tror säkert att han tycker att jag är vettig och rolig att snacka med... men mer än så vore det ju bara puckat att tro. Därav känns det lite konstigt att typ fråga ut honom på "dejt".. vilket han skulle se det som, även fast jag skulle försöka avdramatisera det så gott som jag bara kan.
Näemen.. får la se vad man hjärna tycker att jag ska göra efter några öl ikväll. Den brukar få för sej att jag ska göra det mest dumma grejerna så det skulle la inte förvåna mej om jag, vid kvällens slut, har skickat det där nedrans sms:et..... jisses.

skit, skit, skit!

Har just skrivit världens sämsta tenta.
Jag vet att jag säger det varje gång men nu är det tamejfan helt sant. Fy farao. Jag mår illa, så dålig är den.
Suttit på skolan och skrivit idag. Klockan 16 slog det mej att jag suttit och skrivit med radavstånd 1,15 istället för 1,5.. så plötsligt hade jag 7 sidor med skit istället för knappa 5 sidor som är maxgränsen. Fan, fan, fan. Lagomt glad tjej. Gick och skrev ut skiten för att kunna sitta och titta på det mer sammanhängande. Sen åkte jag hem och la mej i soffan och i ren förnekelse i några timmar. Efter Big Brother satt jag mej åter med skiten. Öppnade ett nytt dokument och började om från början. Försökte sålla i mängden av skit och välja ut lite väsentliga grejer som jag eventuellt skulle kunna göra något någorlunda vettigt av. 2,5h senare och det är fortfarande bara en massa skit, men jag orkar inte längre. Det får vara skit, helt enkelt.
Har bara sammanfattningen kvar och jag har gett mej själv tillstånd att skriva klart den imorgon.
Hade velat vara helt klar redan inatt men det går inte... måset jag titta på den där skiten en ända minut till så kommer jag, seriöst, dö av skam. JA. SÅ DÅLIG ÄR DEN!
Tack gode gud för anonyma tentor.. annars hade jag ju fått skämmas skallen av mej. :/
Så imorgon.
Sammanfattning på tenta och referenslistor och referenser till samtliga inlämninhsuppgifter. Börjar jag klockan 12 så borde jag ju ha gott om tid för att få ihop det. Lika bra att inte ha för mycket tid så jag inte får för mej att radera hela skiten och börja om från början... igen.

Uppmärksamma att jag använt mej av ordet skit ganska många gånger. Tro mej. Jag överdriver inte den här gången.
Jobbigt ju. Får ju en sån sjuk prestationsångest när folk verkar tro att jag ska klara det här så galant.
"Ja, men Diana, du har ju fått VG på två tentor så det kan ju inte vara dåligt"
HAHAHA. Herre gud. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Förstå skammen i att erkänna ett U när "alla" går runt med en föreställning om att man har koll på läget.
Åh. Skjut mej. Som att det inte skulle räcka med den pressen jag sätter på mej själv..
Näsan över vattenytan Diana... kämpa.

it's been a loooong loooong day

Vilken dag!
Åkte hemifrån klockan åtta i morse och kom hem tio i sex. Heldag på skolan. Är helt mosig uppe i skallen. Har ändå tvingat mej själv till att läsa ytterligare sen jag kom hem. Hela dagen imorgon kommer gå åt till att läsa in mej på skiten som ska med på tentan. Urk. Sen har jag 3 dagar på mej att skriva klart innan den ska in på fredag klockan 18:00.
Jag vet i fan hur jag ska klara det här. Just nu känns uppgiften helt övermäktig. Men jaja. Nåt får jag väl alltid ihop, förhoppningsvis... blir dock irriterad på att de ska välja de mest svårbegripliga begreppen som de bara kan hitta som vi ska använda oss av i vår analys. INTE OK. Sen att de dessutom tvingar oss att, istället för att bara skriva en enkel analys, skriva en jävla essä, en sammanhängande jävla berättelse gör mej, rent ut sagt, förbannad. INTE OK.
Gud. Tänk på fredagkväll. Vetskapen om att ha en helt ledig helg framför sej. Fy farao vad gott jag ska sova!

Goda nyheter då!?
JA, lite sånt kan la vara trevligt emellanåt.
Fick ett samtal från Liseberg idag och jag fick jobbet. YAY! Så himla taggad, tror det kan komma att bli ett riktigt toppenjobb.

Nu ska jag försöka vila skallen lite så att jag kan ta tag i ytterligare en bok innan jag somnar.
Låter som en plan!

bara plugg, bara plugg, bara massor utav plugg

Jag har kommit till insikt:
Det är svårt att skriva blogg när allt man tänker trängs undan och sjunker ner i träda i det hemska tentaträsket.
Bara den meningen tog ex antal minuter att få ihop. Och efter det har jag suttit ytterligare några minuter för att hitta något vettigt att säga som inte har något med plugg att göra.
Vissa har redan skrivit klart tentan. Dem vill jag bara spy på. Har inte ens börjat. Har fullt upp med inlämningsuppgifterna som jag ansträngt mej för att skjuta upp så länge som möjligt.
Bra Diana, B-R-A!
Och tentan sen. Fy farao. Det är det enda jag säger. Tack för att ni väljer att göra en tenta om de saker som vi inte har tagit upp på seminarierna. Tack, verkligen. Jätte gulligt. Känns som om man börjar om helt från noll. På fredag kommer jag fan inte ha något hår kvar på huvudet.. och det som lilla som finns kvar kommer väl vara grått.
Ja. Jag överdriver faktiskt inte. Exakt så illa är det.


Det här gick ju jättedåligt.
Hej då

What, what, WHAT!!??

Fick litteraturlistan för nästa kurs idag.
För att köpa alla böcker ska man alltså punga ut 3800 spänn!!
VA I HELA SKOGEN! Tror ni jag skiter pengar eller?

matobehag

Igår var en märkligt glad dag. Okej, jag sov bort det mesta av den.. ifs.. men när jag gick på affären kom jag på mej själv med att gå och flina som en jävla idiot. Gubben som stod och sålde bingolotto lyste upp när han såg mej och hälsade glatt. Jag hälsade tillbaka och studsade vidare med fånflinet klistrat på läpparna. Om jag hade varit någon av dem som mött mej hade jag nog velat ge mej själv en käftsmäll. Vet inte. Ibland är det bara oootroligt provocerande att se fånigt glada människor, speciellt då man är på ett riktigt uruselt humör och känner sej eländig.
Jag är ju, som sagt, singel(och om det inte är sagt så misstänker jag att det ändå märkts) och det finns förmodligen inget mer provocerande än gulliga par som går runt och håller om varandra som om de skulle DÖ om de släppte taget. Sånna som står och gosar i kön på Hemköp och pussas högljutt(vet att jag sagt det förr, men tydligen är det väldigt svårt att pussas tyst). Jag fullkomligen avskyr dem. Inte jämt, dock. Ibland kan jag tycka att par är söta, fast då är det oftast för att jag känner någon av parterna.
En annan sak som provocerar mej är alltför snygga tjejer som beter sej som att de inte fattar något alls när de är tillsammans med killar. Gud så irriterande. Har lust att plocka upp dem och skaka om dem.

Ja, då vet ni det också.

På spårvagnen hem idag slog det mej att jag är väldigt obekväm med folk som äter. Det hela grundar sej väl i att jag själv är väldigt obekväm med att äta tillsammans med folk. Jag vet inte. Det är bara obehagligt. Det värsta jag vet är folk som går omkring och käkar chips eller godis offentligt. Jag blir nästan lite illamående. Inget emot dem som gör det.... det vore ju himla konstigt. Det är ju inte hos dem felet ligger det är ju i mitt huvud det blir fel. Så idag när jag satt på spårvagnen var det en kille snett framför mej som satt och käkade pringles. Det var så obehagligt, jag fick nästan lite svårt att andas. Förra veckan var det en dam som stod bredvid mej och väntade på bussen och hon stod och käkade ur en godispåse... jag blev märkbart illamående.
Vad har jag för fel i skallen egentligen?
Jag tänker hela tiden när jag äter, när jag äter med andra. Antingen slänger jag i mej maten eller så äter jag extra långsamt så att jag inte ska se glupsk ut. Tänker också på hur mycket jag äter... för jag äter ju nästan alltid för mycket.. och så får jag lite ont i magen när jag ser att andra äter mindre. Ibland tvingar jag mej själv att anpassa portionerna efter de jag äter med så att jag inte ska framstå som glupsk... som en tjockis.
Mat.
Mat.
Mat.
Om jag kunde skulle jag bara äta glass(för det är ju så inte onyttigt)... men bara när ingen annan såg det. :P

Han med stort H

Igår var det födelsedagsfest hos Emma.
Bestämde att hooka upp med Anna hos Sofia på en liten fördrink vid klockan sju. Som vanligt när det gäller att göra sej iordning för fest så skjuter jag upp det så länge jag bara kan. Igår tyckte jag dock att jag hade rätt bra koll på läget. All tid i världen.
Helt plötsligt var klockan 18 och jag hade bara just preparerat mitt ansikte för sminkning(dvs smörjt in det för att slippa se ut som ett sandpapper). FUCK. Jag ska ju vara borta på Olskroken om en timme.
Om 42 minuter går min spårvagn och jag har inte;
*Sminkat mej, vilket jag alltid måste göra metodiskt i olika omgångar. Först foundation, paus, sen lite bronsrouge och puder, paus, sen ögonen(hatar ögonen) paus och sedan slutligen lite rött rouge och ta-da!
*Valt ut vad jag ska ha på mej
*Inte bestämt mej för vad jag ska göra i håret
Men, på något sätt lyckas jag göra mej klar på 35 minuter och springer sedan ner till spårvagnen.
Kanske ska börja göra såhär varje gång. Tidspress. Så jag knappt hinner tänka på hur jag ser ut.

Nåväl. Hade en sjukt rolig kväll. En snabbdrink hos Sofia sen mötte vi upp Annas pojkvän och hans två polare och for till Emma. Där var det en massa trevligt folk och det blev en rolig förfest med en massa roliga diskussioner.
Sen drog vi ut. Ena halvan av gänget drog till The Queen på Vasastan medan vi andra drog på Park Lane. Väl där hookade vi upp med Sofias pojkvän Erik och hans snygge vän. Hehe. Väldans trevligt att träffa honom igen, vi klickade rätt bra senast vi sågs. Blev lite dans och lite toalettköande innan jag och han hamnade bredvid varandra sen satt vi och pratade resten av natten. De andra drog men vi satt kvar ett tag till och bara... snackade. Han är så sjukt vettig den där karln. Och rolig. Retsam och ironisk. Gillas. Sen är han ju inte ful heller och har en kropp som man... ja.. man vill bara känna och klämma(jag har inte känt eller klämt... bara i mina drömmar).
När vi gick hemåt och skiljdes åt "krävde" han mitt telefonnummer. Sen smsade vi lite under natten..
Mest ironiskt flams men ändå.
"Det är jag som är HAN, du vet".
"Aha, han med stort H. Bra att veta."
"Aaaaaaaaaa. Precis så, då vet du!"
Hm. Ja. Näemen. Han är inte dum han.. inte dum på något sätt alls. Han är ju jag. Fast kille. Och med snyggare kropp ;).

Idag är jag en trött liten prick. Somnade på soffan tidigt i morse och har sedan dess inte lämnat den.
Vaknade av att mitt hjärta rusade i bröstet på mej.. måste väl haft någon läskig dröm eller något. Kommer inte ihåg. Men det var lite obehagligt. När jag väl lugnat ner mej låg jag och tittade på vinterstudion i halvsovande tillstånd. Ger mej själv helledigt idag. Nästa vecka kommer det bli äckligt mycket i skolan så jag kan behöva lite tid till just ingenting idag. Ska gå och köpa lite karra och se på antingen "puss in boots" eller "sherlock holmes". Fanken vad mys. :D

Beroende

Har sovit som en klubbad säl i natt. Vaknade med en hemsk huvudvärk(vilket jag förmodar att alla klubbade sälar också gör... om de nu vaknar över huvud taget) men brydde mej inte så mycket för jag hade ju åtminstone fått sova, i hela 7 timmar!
Suttit med plugget i nu snart 2 timmar och åstadkommit just ingenting. Förutom att jag lyckats tvinga i mej två koppar äckligt Nescafé och bitit sönder ena tumnageln...och lite av själva tummen också. Äckligt. Folk som biter på sina egna fingrar är äckligt. Jag är äcklig. Men jag blir överraskande lugn av att göra det och det ger en härlig känsla av tillfredsställelse. Är nagelbitning en fixering vid det orala stadiet? Nån som kan svara på det? Kaffedrickning?... snusning? Fixeringar eller är jag bara en beroendepersonlighet?.. Kan man bli beroende av att bita på naglarna?
Man kan vara beroende av så himla mycket grejer nu för tiden. Söker man just på ordet "beroende av" på google får man fram bla:

Beroende av socker
Beroende av att föda andras barn
Beroende av bilen
Beroende av böcker
Beroende av facebook
Beroende av beröm
Beroende av arbetet
Beroende av gluten
Beroende av onani
Beroende av oro

Jag är beroende av kaffe, snus, vatten, sömn, mat och socialt umgänge... annars dör jag. Okej, jag kanske inte dör utan de två först nämnda men utan övriga gör jag det definitivt.

Nu måste jag ta en kopp äckelkaffe till så att jag får ta en snus efter den. Snus efter kaffet är det bästa jag vet, trots att kaffe är äckligt.
Beroende.

i väntan på vad?

Haft en sån där jobbig natt... när jag ligger och har ont i hjärtat. Kanske ångestrelaterad eller så har jag, helt enkelt, ett dåligt hjärta. Jobbigt är det i alla fall. Har man lite ont i en fot eller ett knä är det lättare att ignorera smärtan än när den sitter över bröstet. Sjukt obehagligt.

Jag vet att det är mycket klagande i bloggen just nu. Men jag måste få klaga.. det är mitt sätt att bearbeta saker på. Jag tänker inte sitta och låtsas som att livet är nån jävla dans på rosor när det helt klart inte är det... snarare en dans på törnen.

Nåväl. Haft en rätt mysig fredag ändå. Dvs om man tycker att det är mysigt att sitta i en hörsal och lyssna på föreläsningar. Vilket jag råkar tycka... speciellt när man gör det tillsammans med folk som man tycker bra om. Det blir ett trevligt avbrott från det där ensamma, eviga tragglandet.. och alla de tråkiga tankar som jag inte kan hålla ifrån mej när jag är själv. Det blir en förskjutning från att leva i det förgångna till att faktiskt leva i nuet.. och det uppskattar jag. Jag blir så arg och ledsen på mej själv när jag märker att nuet bara rusar förbi utan att jag lägger märke till det utan att jag har ork till att göra det bästa av det.
Till hösten. Till hösten ska jag ta tag i nuet.... kanske.
Jag har levat i antingen det förflutna, fantasin eller "om 6 månader" så länge att jag tror jag tappat greppet om hur man faktiskt lever på riktigt. Kanske lurar jag mej själv när jag tror att det ska vara något mer än vad det faktiskt är.
Jag är snart 27. Över 10 år har gått åt till att inte leva i väntan på något bättre som aldrig riktigt infunnit sej. Väntar jag på något som inte ens finns?

eh-näe

Tog jag mej iväg till KTB i morse. Eh-näe. Orkade inte sminka mej. Dessutom har jag sovit nästan ingenting i natt så när klockan ringde sju var jag inte ett dugg sugen på att åka iväg okristerligt tidigt bara för att få tag i boken i lässalen. Det får bli någon annan dag. Lördag... kanske. Eller kanske inte.
Idag har det "bara" blivit 5h plugg. Tyckte jag pluggade på bra men när jag tittar på vad det är jag faktiskt åstadkommit blir jag lite konfunderad....borde det inte hunnit lite mer? Nåväl, när jag var klar hade jag så ont i handen att jag inte längre kunde hålla i pennan. Satt stopp där, nån måtta får det väl ändå vara!

Pluggat. Druckit kaffe. Löst korsord och.. näe, inget mer. Tänkte gå och träna men... eeh-näe. Ställde mej framför spegeln men gav upp utan att ens försöka. Hemska ansikte.

Hemska, hemska ansikte.

Nämen lite fest i helgen blir kanske bra.... Lite öl blir förmodligen väldigt bra.

 

mästare på ursäkter

Har just upptäck att NEScafé inte är fullt så vämjelikt när man har lite socker i det. Jag vet, socker i kaffe går emot allt sunt förnuft..... ifs, att dricka Nescafé går emot allt sunt förnuft det också.
Hugga.

Slopade tanken på KTB imorse. Knappt sovit något i natt så jag har gett mej själv en ärlig chans till att plugga hemma idag. Än så länge med ett ganska gott resultat. Har lite fikarast(läs;äckligt kaffe-rast) just nu.

Jag är en mästare på ursäkter.
Rättelse, jag är en mästare på dåliga ursäkter. Eller ja, jag tycker ju inte att de är dåliga men jag misstänker att folk som mottar dem tycker att de är riktigt lama.
"Ska vi ses ikväll?"
"Nej, jag kan inte, jag har just tvättat håret!"
Låter som en dålig ursäkt va? Jag tycker den är fullt godtagbar. Det spelar ingen roll vem som frågar, när jag har tvättat håret så betyder det, de facto, att jag inte kommer göra något alls mer den dagen... minst av allt visa mej för allmänheten.
"Torka det då?"
"Näe. Då blir det ju frissigt och äckligt"
Alla som har lockigt hår vet vad jag talar om. Gillar inte att ha kardad ull uppe på skallen.
"Men det spelar väl ingen roll om ditt hår är blött?"
"Har du sett en blöt pudel någon gång? Tyckte du att den var söt?... näe. precis!"

"Kan du inte komma hit ikväll?" (onsdag)
"Klockan är ju åtta!.Kommer ju inte vara hos dej förrän efter nio och sen måste jag åka hem klockan elva igen för jag ska upp tidigt till skolan imorgon."
"Du kan sova här."
"Nej. Jag kan inte sova hos dej."
"Varför inte?""
För jag kan inte sova med andra."
Det låter kanske som en rätt fånig ursäkt men det är faktiskt helt sant. Och visst är det fredag kväll och jag inte har något speciellt att göra på lördag så spelar det väl mindre roll men mitt i veckan har jag inte råd med att ligga vaken en hel natt och glo i taket medan någon annan ligger och snusar bredvid mej.

"Vill du komma och sova här i natt" (lördag)
"Nej."
"Du har väl ingen skola imorgon?"
"Nej. Men jag orkar inte ha smink på mej en hel natt."
"Sminka av dej då?"
Kommer aldrig att hända. Det är en sån där grej som killar verkar ha svårt att förstå. Vadå smink? Det spelar väl ingen roll? Fast jo. Under mitt smink lurar två laserröda äckelpäckel-kinder. Aldrig i mitt liv att jag skulle visa mej osminkad för någon kille, varesej jag vill bli av med honom eller inte.

Problemet med ursäkter, varesej de är goda eller inte, så verkar det alltid som att de kommer tillbaka och biter en i arslet. Det finns några killar som fått ursäkt på ursäkt varför jag inte kunnat ses. Ibland väl grundade men ganska ofta rätt lama ursäkter.
De senaste halvåret har jag fullständigt exploderat av ursäkter. Till räkan, till konen, till andra killar som jag inte riktigt orkat med att träffa.
Sen finns det en kille, en kille, som jag ändå känner att jag gärna vill umgås med. Inte för att jag tror att han ser mej på "det" sättet... utan för att han är trevlig.. och ja visst, lite för att han är rätt grann att titta på också. Men det finns inga förväntningar i det från min sida. Det vore ju omåttligt dumt.
Först hade vi en bakdejt inplanerad den 17/2. Vad händer?, jo jag får utslag i hela ansiktet. Måste ställa in. Ursäkta. I början av förra veckan bestämde vi oss för att göra ett nytt försök nu till veckan.
Vad händer?, jo, jag får utslag i hela ansiktet, IGEN! Var först tänkt att vi skulle ses igår men det gick ju inte så nu hänger allt på hur det känns idag. Har inte vågat titta mej i spegeln än för jag är rädd att den kommer säga: STÄLL IN! URSÄKTA DEJ!
Är det karma eller?
När jag för en gångs skull inte vill ursäkta mej så måste jag göra det.
I-N-T-E O-K!

fånigt irriterad

Var tvungen att öka textstorleken på datorn. Jäklar, jag börjar vara gammal.
Tänker dock fortsatt förneka att jag skulle ha dålig syn.

Idag gick en av mina skor sönder. Inte ok. Har ett par skor(ETT) som jag inte får skavsår av och så går de sönder. Halva sulan har lossnat. Efter 6 månaders regnbehandling gav den upp och ville inte längre sitta kvar. Röv också. :( laddar inför skavsår, fab!

Varit en rätt produktiv dag annars. Föreläsningar mellan 8-10 och 12-14. Där emellan satt jag uppe på "hyllan" i biblioteket på Linné och läste ikapp lite. När vi slutat tog jag en promenad ner på stan för att inhandla nytt smink. FY FARAO. I morse var det en minusgrad och fiskmåsDiana byltade på sej kläder som om det varit -20. Tänkte inte ens tanke på att det kanske skulle bli lite varmare under dagen.
Så, på den 20 minuter långa(korta) promenaden ner till stan hann jag ju bli dyngsvettig. När jag väl kom in på Nordstan var jag varm, blöt och småirriterad. 50 meter in hade jag fått mostå impulsen att sparka ner ett par dussin personer som störde mej något fruktansvärt. Han som gick in i mej(utan att ursäkta sej), de 5 tjejerna som gick på rad och skrattade sådär frustrerande jobbigt som bara 14-åriga tjejer kan göra, det där äckliga paret som gick framför mej så tight sammanslingrade att de likförbannat kunnat stanna hemma i sängen och så de där fåniga unga tjejerna i så höga klackar att de knappt kan gå... de liksom staplar sej framåt, ett myrsteg i taget.
Nåväl. Väl framme i Kicks, min destination för dagen så är jag fånigt upprörd över saker som man egentligen inte ens ska ha ork att bry sej om. Får hjälp av en expedit att välja ut rätt ton på en foundation. Hon envisas med att prova den i ansiktet på mej, som fullkomligen dryper av svett. Urk så äckligt. Sen proppsar hon om att jag måste kolla i spegeln för att se om resultatet känns bra. NEJNEJNEJ, jag litar på dej, har jag lust att säga. Men där åker spegeln fram och UÄÄH. Jag ser en svettig, rödblommig äcklig typ som stirrar tillbaka... bara synen av mej själv får mej att börja svettas än mer. Vi enas om en ton men självklart finns den inte ute på hyllan så hon måste springa in på lagret. Står kvar där ute med svetten rinnandes, ner längs ryggen, mellan skinkorna. Inget vidare moment. Fy farao. När hon väl kommer tillbaka betalar jag, tackar så mycket för hjälpen(för hon var, trots allt, väldigt hjälpsam och snäll) och springer sedan till centralstationen och tajmar precis 4. Tack gode gud för det. Sitter och klibbar av svett hela vägen hem och sen blir det raka vägen in i duschen. Känner mej lite mer mänsklig nu... men bara lite.

Nu har jag pluggat lite mer, socialpsykologi, förberedelse inför nästa veckas seminarie. Så nu tycker jag nog nästan att jag kan ta någon timme ledigt kanske?

Baka med Henrik imorgon.
Försvinn utslag. Försvinn.!

eländig

Vilken eländig dag!
Klev upp i morse med avsikten att dra till skolan för dels föreläsning och dels det där hemska professionsförberedanade samtalet. Tog mej in på toaletten sen fastnade jag framför spegeln. De här jävla utslagen vägrar ju ge med sej.! Har spridit sej upp för näsan och över pannan.
FÖRBANNELSE. All vilja till något alls rann av mej. Det är inte lätt att hålla lågan vid liv vanliga dagar, idag, efter en helg som bara varit skit, var det(rent ut sagt) omöjligt.
La mej i sängen och försökte somna om men det var som förgjort. Plockade upp Hungerspelen om med den boken till sällskap har jag sedan spenderat hela dagen i sängen. Tröstrikt att bara få fly in i något annat, något som inte har något alls med mitt allmänt patetiska liv att göra. Jajjemänsan, så jävla tragiskt är det.
Vid halv sju tog jag mej i kragen och förflyttade mej de få metrarna mellan sängen och soffan. Det blir inte bättre än såhär, jag lovar.
Märkte att jag var hungrig. Men inte sugen på något alls. Tack gud för att jag bunkrat glass i kylen.
Äter min glass och glor på innebandy samtidigt som jag tänker absolut ingenting alls än hur jävla eländig jag känner mej.
Går på toa men lampan släckt för att undvika spegelns hån. Mostår impulsen att riva sönder den röda knottriga huden..... fan, fan, fan.
Jag vill bara vara glad. Jag vill känna något. Något annat än förakt. Något annat än hat. Något annat än besvikelse och rädsla för att inte duga.
Det värsta är hur det här påverkar mina studier, för det gör det. Att bara vara apatisk och oförmögen att ta tag i något. Jag ligger så mycket efter i allt jag ska göra att..... fan också. Vet att jag måste gaska upp mej så att jag orkar ta tag i allt. Men nu är det som att jag inte kan tänka en enda jävla tanke utanför mej själv.
Less. Så less.

lagomt inte taggad på nåt

Men gud. Professionsförberedandesamtal imorgon efter föreläsningen. Följande saker ska vi reflektera över:
*Hur har din personliga bakgrund bidragit till att forma din syn på vad som är en familj? Och din inställning till att jobba i/med/mot familjer?
*Vad lärde du dej som liten om barndom/föräldraskap som kan vara till hjälp i det sociala arbetet? Hur har erfarenheterna i min uppväxtfamilj bidragit till min förståelse av "världen"?

Men dö. Jag vet inte, jag kommer ju knappt ihåg något av min barndom! Visst, jag vet vad en familj är för mej men det är ju högst subjektivt. Jag gillar inte riktigt det här med att sitta och dela med mej av saker som jag tycker är privata. Hoppas att nån av de andra har en massa att säga så slipper jag gå in på det här.
Min familj är min trygghet(på gott och på ont) och de jag älskar mest. Mer behöver väl ingen annan veta.
Och vadå min förståelse av världen? Den är rund, för det sa min pappa. Jag förstår att vi ska reflektera över oss själva men måste vi, nödvändigtvis, prata om? Shit. Måste typ gå terapi för att orka med den här jävla utbildningen.

Fått utslag i ansiktet i helgen, igen. Senast det hände var bara cirka 2 veckor sedan. Förstår inte vad det är jag reagerar på. Har försökt att tänka tillbaka på någon gemensam nämnare för dessa två tillfällen. Något jag ätit, något jag haft på mej.. men jag kommer inte på något... om det inte skulle vara hårspray men det känns ju himla konstigt.

Har varit en dålig helg. :( Varit halvt apatisk. Bara legat och stirrat i taket och inte gjort ett jävla skit. Försöken till att ta mej något för har bara lett till en massa ångest och obeslutsamhet. Jag borde träna, jag borde plugga, jag borde dammsuga. FUCK IT. Jag gör ingenting istället.
Februraidepressionen verkar har glidit över i mars.... inte blir det bättre av att ha en massa utslag i ansiktet heller. Fan vad less jag blir.
Dessutom är mitt smink slut. Måste fixa nytt imorgon. DVS måste ta mej på stan imorgon. Urk.
Hur stor är chansen att de kan tömma hela nordstan i 10 minuter så jag får uträtta mitt ärende?
Hmf.
DÖ!