skååååland

Jahaja.
Då var det dags för nya bravader på Åland.
Försöker räkna hur många år det blivit nu... men när jag börjar räkna på det så går det upp för mej att jag börjar vara ganska gammal, så vi skippar det.
Norrlands guld. Ja, jävlar. Nu kör vi tjejer. ;)

Packa. Bröl.
Tvätta håret. Bröl.
Försöka sova efter att tidigare ha somnat två timmar på soffan framför sm-finalen i hockey.... dubbel bröl.
Allt blev plötsligt väldans jobbigt.

inte i samma liga

Kan inte sova. Mummel.

Gjorde en liten halvdum grej häromdagen. Färgade ögonbrynen och av bara farten lyckades jag med att färga en liten tofs i håret också. Såg ju inget vidare ut alls.
Så jag tog fram kökskniven(döda mej inte angelica) och klippta bort den. Såg, rent ut sagt, förjävligt ut. En tofs med raka toppar i mitt annars väldigt slitna och spretiga hår. Tittar på saxen och får en sån där impuls av att jag bara ska klippa av mej allt hår. Slänger den snabbt ifrån mej och lämnar badrummet med pulsen dunkandes i halsen.
Att jag inte ens kom på tanken att jag faktiskt skulle bleka utväxten senare under veckan och lätt skulle kunna fixa den lilla fadäsen då är ju skrämmande.
Ibland undrar jag om det är en hjärna jag har där uppe eller om det bara är en massa bomull och några lösa skruvar.

En dålig kombo: Att vara riktigt pissnödig och ha en nys på lut i samma ögonblick.

Ja. Idag har jag varit på stan en sväng och införskaffat nya solglajor.
Sen blev det en promenad samtidigt som jag hade ett 2-timmars samtal med Elli. Ibland inbillar jag mej själv att jag inte behöver prata om killar för, helt ärligt, så är de ju inte så mycket att ha(hypocrite!). Men idag gick korken ur och jag var tillslut tvungen att säga åt mej själv att hålla käften.
Men Elli lät mej hållas. Tur att man har bra vänner.
Vissa killar är svåra att förstå... och det som är ännu svårare att förstå är att jag ens försöker förstå mej på dem. Det slutar ändå med att jag kommer till samma slutsats; varför orkar jag ens bry mej, även fast jag verkligen skulle vilja ha honom så är det ju inget som säger att jag har någon som helst chans att få honom. Det är mitt problem.. jag är PÅ TOK för kräsen för mitt eget bästa. Killarna jag gillar spelar i en helt annan liga med stora, gröna planer och massa fans medan jag lirar på någon tuvig grusplätt på en innergård.
Jag brukar förundras över det där. Hur välkomponerade de flesta par är. Ofta spelar par i samma liga, kanske en av dem i ett topplag och den andra i botten, men ändå i samma liga.
Vad är det för fel på mej? Varför vill jag bara ha det jag inte kan få.?
Jag kan ju inte nöja mej med någon som är som jag(nej gud nej), jag måste ju ha något bättre(för det är jag ju värd, host).
Wake up, din dumma faan! Den enda chansen att du ska få en kille ur toppligan är om han är blind och inte har några kompisar som kan skvallra till honom att han just gjort ett jävla nedköp.
Merde.
Blind kille. Ja. Det kanske är något att satsa på.

Det är inte självömkan.. okej, jo, lite självömkan med en skvätt självironi.
God natt

måsdag

Det tog ett bra tag innan jag tog mej ur sängen i morse. Mulet ute och inget vettigt att göra. Lika bra att ligga kvar, tänkte jag.
Till slut kunde jag inte längre lura mej själv att jag var sömnig och tog mej, med en lång suck, upp ur sängen. Jaha, and then? Satt mej framför tv:n. Inte för att titta på något speciellt utan bara för att ha något att glo på.
Satt och försökte göra upp en plan för resterande timmar av dagen.. de var inte många att spela på med tanke på att klockan redan rusat iväg till halv tre(nej, jag har inget liv, behöver du ens fråga?).
Bestämde mej till slut för att äta middag vid fem, gå på gymmet vid sex och sedan ta en promenad till Sickla och fixa lite blekmedel för att få bort den hemska utväxten. Satt mej med en snus under läppen och spenderade en timme med att försöka höja min procent i spindelharpan. Åt helvete med det. Skitspel.
Till middag blev det sedan lax med egengjorda pommes, grönsallad och en sås bestående av minifraish, citronskal och salt, peppar. Mums.

Drog på mej träningskläderna och strosade ner till gymmet. Hade först tänkt köra armar men hela sektionen med fria vikter var fullpackad av testosteronsprutande muskelknuttar(ni vet, såna där typer med biceps stora som trädstammar, axlar som är flera meter breda och ben speniga som spagetti). Så, jag la om träningen och körde ben istället. Blev ett tungt pass och när jag avslutade det med att köra lite rygg och axlar på slutet kunde jag knappt stå upp utan att knäna slog ihop i varandra för att benen skakade så mycket.

Var väldigt skakig den första biten på promenaden mot Sickla men med lite tur kanske promenaden, nervarvning som det också kan ses som, renderar i att jag slipper en mördande träningsvärk imorgon.

Så. Hm. Pratade med Elli om dumma killar som inte hör av sej. Vilket vi sedan fick ta tillbaka då han faktiskt hörde av sej... Det gör jag så gärna. Ett plus till honom. :P
Sen pratade jag med Malin. Åland. På fredag smäller det. FANKEN vad jag är taggad. Ska bli sjukt kul. Ett år sedan man höll en innebandyklubba nu... kan ju komma att bli spännande. Får se om mitt trasiga knä är lika taggad på att lira som jag är. Sen festandet. Ja. Det är ju bara hela vägen in i kaklet som gäller.
It's gonna be legen.....wait for it....dary!"

Fixat håret ikväll. Orkade inte vänta på att Thom skulle komma hem och hjälpa mej. Dessutom har jag en känsla av att han verkligen inte gillar att hjälpa mej med just detta så.... Jag kan själv. Om man bortser från en massa blekmedel på nacken och öronen så tycker jag ändå att jag gjorde ett helt ok jobb. :P

Ja. Det var min dag det(intresseklubben antecknar). Nu väntar en sömnlös natt i sällskap av mitt underbara jag... woo..hoo.

obs, inga nycklar i fickorna

Tvättdag idag, youppie!
Mötte vaktmästaren i dörren in till grannhust där tvättstugan ligger. Han öppnade upp och höll dörren åt mej:
"Damerna först."
Ja man tackar.
Går vidare och låser upp dörren till källaren och sedan dörren till tvättstugan. Nyckeln ner i fickan och sen börjar jag ta itu med tvätten. Jag hör hur någon öppnar dörren till källaren och sen vrids även låset in till tvättstugan om. I dörröppningen står vaktmästaren.
"Hej igen! Tänkte bara säga åt dej att inte stoppa nyckeln i fickan!"
Jag tittar oförstående på honom. På bara nån sekunds tystnad hinner jag tänka;
Va? Får jag inte ha nyckeln i fickan i tvättstugan, vad är det för fånig regel? Seriöst? Tittar frågande på honom och sen ner på min ficka.
"Ja, alltså, jag har just oljat låsen, så jag tänkte att det kanske inte vore så kul att få en massa klet i fickan." Ahhhhh.
"Åh, ja, nej, det vore ju dumt", säger jag och fiskar upp nyckeln ur fickan.
"Ja. Det tar ett tag innan oljan torkar så, bara för din egen skull tänkte jag".
Ja man tackar.

Läste på aftonbladet att Roddan i BB riskerar fängelse för att han gjorde en heil-hälsning här om natten. HAHAHA. Ursäkta men... Roddan är ju dum i huvudet, ni kan väl seriöst inte mena att han på högsta allvar skulle stå och göra en heil-hälsning? Man måste ju kunna se skillnad på ren idioti och en seriös heil?.. eller? Eller ja, vad fanken vet jag, roddan kanske är nazist.. i sånna fall är jag ju helt ute och cyklar.

Märk väl att det är första gången jag nämner Biggan i min blogg. Jag är lite smått imponerad av mej själv. ;P

Om en vecka är vi på Åland. :D Ska bli fantastiskt roligt. Jag känner taggen!

förbannade jävla pissvind!

God dag, god dag, god gagagag.. God kväll.

Sista helgen i lägenheten. Känns ju helt sjukt.
Nästa helg är det Åland och sen efter det är det påsk hemma i Umeå.. och veckan därpå är det dags att packa ihop våra pinaler här på Hammarbyhöjden.
Kommer flytta hemhem till Umeå under sommaren för att sedan återvända till hösten. Känns också väldigt skumt.. Men, rent ekonomiskt så är det ett rätt bra drag.
Sen får vi bara hoppas att jag lyckas med att hitta en ok lägenhet till hösten.
För stockholm är mitt hem nu och jag tänker fanken i mej inte stanna i Umeå längre än nödvändigt.
Ja. Fan. Kommer bli ett par stressiga veckor nu.... och det känns lite tråkigt att inte bo i sthlm under sommaren då det är så himla fint här. Men, nu är det som det är. Det kommer ju fler somrar. ;)

Eh jo, mamma och pappa, jag kommer hem en "sväng", är det ok? :P

Förövrigt hade jag ett mycket fint samtal med min kära mor igår. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket det betyder för mej att du ser mej... och att du vågade säga det du sa trots att jag gör allt för att slippa prata om det.
Jag vet att du bryr dej annars också... men efter samtalet igår tror jag att det äntligen gick upp för mej att du förstår... och det är något jag aldrig tidigare känt.
Så tack. Det menar jag verkligen.
Du sa, något som är så himla typiskt. Att det är lätt att ignorera det man känner och känna skam över det man är, för det känns så fånigt att må dåligt över sitt utseende.
Men Diana, sa du, du måste inse att det är en sjukdom.
Som jag längtat efter att höra just de orden. För jag vet att det är sant, men jag har länge känt mej som en stor fet lögnare när jag försökt förklara varför jag mår så dåligt.
"Det kan ju inte bara vara ditt utseende, vad är det egentligen som är fel?"
Om jag fått en femma för varje gång jag hört den frasen skulle jag fan kunna köpa mej en elefant... eller nåt.
Skämt o sido.
Det är bra att vi kan prata om det. Vi som en familj. Vi som vänner. För jag behöver allt stöd jag kan få för att orka slåss mot det här.
Nog om detta. Färdigbölat.

Tog en promenad ute i stormen idag. Drog mej verkligen för att göra det. Det är något med starka vindar som får det att klicka till i hjärnan på mej. Jag blir tokig! Helt jävla galen.
Än dock så tog jag mej ut i Nacka Reservatet. Gick 32 min åt ett håll och sen tillbaka.
Som om inte vinden var irriterande nog så hade jag även gjort ett väldigt dåligt klädval. En stor munkjacka som fick mej att se ut som en 150 kilos klump, vilket ifs kan vara fint, men jag finner det väldigt osmickrande. Så efter att ha sett klumpen till spegelbild i några bilfönster fick jag nog och öppnade upp tröjan.
Hade ju inte varit något som helst problem vilken annan dag som helst men idag förvanlades den från öppen tröja till något slags segel och jag fullständigt flög fram med vinden i ryggen. Vilket inte var så farligt på vägen ut i reservatet då jag hade vinden i ryggen. Men sen, på vägen hem, när vinden kom rakt emot mej blev det ett rent helvete. Såg ut som en flygande ekorre som stretade mej fram i vinden. Ibland gick det inte ens att ta sej framåt, vinden var så hård, som att gå rakt in i en jävla vägg. Ett tag var jag nära att lägga mej ner på marken och gallskrika, jag var så sjukt arg.
FÖRBANNADE JÄVLA PISSVIND, JAG SKA DÖDA DEEEJ!. viftar runt med armarna som en idiot... utan resultat. Förbannelse.
Höjer ljudet till max på I-poden och sätter igång luugna, luugna låtar för att försöka behärska min ilska och irritation. Gick sådär. Blev ytterligare några uppgivna svordomar och ilskan blickar mot ja, vinden(öh, just ingenting). När jag äntligen kom hem kändes det som om jag sprungit ett maraton. Jobbigt att vara arg på saker man inte kan kontrollera.

Hm, ja, näe. Får vara nog så.

det är mitt liv

Den här huvudvärken håller på att göra mej tokig. Andra "anfallet" slog till igår efteriddag. Två stycken på en vecka nu och båda har hållit i sej längre än ett dygn.
Försökt att ta mej upp vid flertalet gånger idag men huvudet har sprängt så hemskt när jag ställt mej att jag varit tvungen att lägga mej igen.
Merde.
Fortsätter det såhär måste jag ju söka upp läkare... vill inte.

Elli har varit här i helgen.. och Rikard. Ellis nya ragg(jag använder ordet ragg i brist på annat). En sundsvallsbo som numer bor och jobbar i Malmö. Jävla trevlig prick. :) Så, helgen har, om vi räknar bort ett visst vemod, varit väldigt trevlig.

Jag vet inte. Det är så mycket dåliga tankar som virvlar runt uppe i min skalle just nu. Kanske därför jag har sådan huvudvärk. :P
Skämt o sido. Jag vet varken in eller ut längre. Jag bara sitter här i lägenheten och försöker att stänga av allt det där som ständigt maler.
Jag skriver om det här, för att det är det enda sättet jag vet. Jag.. jag kan inte prata om det. Jag vet att ni finns här för mej(ni vet vilka ni är) men jag kan helt enkelt inte lägga det på er. Jag vill inte vara den människan.
Jag förstår er när ni säger att det är svårt att tro att den Diana ni träffar och umgås med är samma Diana som skriver om hur ledsen hon är på den här bloggen.
Jag vet. Jag är två. Glada, trevliga(smått knasiga) Diana när jag är med andra.. och ledsna, deprimerade, avstängda Diana när jag är med mej själv.
Jag vill gärna tro att jag är mer i mitt rätta element när jag är glad... vill gärna tro och så är det förmodligen också. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag alltid har det där andra med mej. Det finns alltid närvarande. Och även när jag skrattar och flamsar så finns det i mitt bakhuvud. Tankarna om hur jag ser ut.... tankarna om hur ful jag är. Tankarna om att jag aldrig kommer bli lycklig.. älskad.. och bekväm med mej själv.

Det är inte ett liv som är värt att leva.. men det är mitt liv.
Mitt liv. Mitt enda liv.
Så jag måste väl.. helt enkelt.. fortsätta leva. Försöka. Hoppas.

Jag vet.. De senaste dagarnas inlägg har varit allt annat än roliga.
Men jag måste få ut det.
Så jag slipper tänka på det.
Så jag slipper gråta mej till sömns.
Så jag kan få lite ro.

Im such a screw-up

Trejde gången som jag skrivit upp mej för högskoleprovet men inte tagit mej dit för att skriva. Det gör mej ledsen för jag kan inte längre bortse från vilken patetisk människa jag är.
Jag vågar inte. Drömmar och mål förblir bara drömmar.
Det är som om jag pausat mitt liv i väntan på att jag ska bli någon annan... något annat än ett monster.

Jag mår så jävla dåligt just nu, det senaste året har varit skit. Jag hatar mej själv mer än vad jag gjort på en väldigt lång tid. Och det tär, att hata sej själv.
Jag skojar inte när jag säger att jag de senaste 3 månaderna har gråtit varje natt just när jag lagt mej för att sova. För då kommer tankarna, om livet ochallt det jag går miste om för att jag inte kan acceptera hur jag har blivit.
Men jag kan inte acceptera.
Jag kan inte titta mej själv i spegeln utan att hata det där fula som jag skapat mej.Det där groteska ansiktet som stirrar tillbaka.
Jag kunde ha varit söt, istället är jag bara hemsk och ful.
Jag har förstört allt. Jag har förstört mitt liv. Ingen rolig insikt.

Så, högskoleprovet var det ja.. blev en liten utsvävning där.. ehem(jag vet, jag tycker helt enkelt fasligt synd om mej själv). Högskoleprovet, det yttersta beviset på hur värdelös jag faktiskt är. Tack, men nej tack.
Jag trodde att jag kanske skulle fixa det den här gången men det går bara inte.
Jag kan leva med pressen från andra är stor men när det är pressen och de höga kraven jag ställer på mej själv som jag inte klarar av. För jag vet att jag aldrig är god nog för mej själv.
Ni får tycka att jag är tragisk och fjantig, jag är nog benägen att hålla med dem som tänker just så.
Men det HÄR är mitt liv.
Och de beslut jag tar måste jag ändå stå för.. och det gör jag.
Jag skriver inte högskoleprovet idag för att jag helt enkelt inte kan. Rent psykiskt blir det för tungt. Jag hoppas att jag en dag ska kunna skriva det, bara för att bevisa för mej själv att jag klarar det.
Men den dagen är inte idag och inte än på ett bra tag..
Some day.
Hur länge orkar man egentligen?
Seriöst?
När tar hoppet slut?