Jag är ful

Så var det måndag, igen.
De senaste veckorna har gått i sådant toktempo att jag knappt hinner fatta att det är  måndag förrän det är måndag igen.
Har pluggat sååå mycket de senaste två veckorna, såå mycket att det känns som att jag inte pluggat något alls. Ni vet. Det är så mycket att man har svårt att skilja på dagar.. på böcker och på vad det egentligen är man gjort. Allt är bara en enda stor röra.
Imorgon går vi ut i fältet igen för att samla in vår data till B-uppsatsen. Just nu känns allt väldigt otydligt och väldigt långt ifrån något alls. Förhoppningsvis kommer det klarna lite i slutet av den här veckan.. annars kommer jag fan få magsår.
Just nu känner jag mej lite vilsen i allt det här. Känns som att min synfält är helt igenimmat....
Nåväl.

Idag beställde jag biljetter hem. Hem till Göteborg igen, efter jul. Gick jävligt smärtfritt tills det att jag fick bekräftelsen och märkte att jag bokat den 3e december istället för den 3e januari.
ÅÅÅH, DIANA HÖRNSTRÖM,.... varför!!!??? Panik. Panik. Panik. Försöker ringa Malmö aviation men självklart stängde deras kundservice för 5 minuter sedan. RÖÖÖV. Söker på hemsidan; ombokning. Vanliga frågor och svar från resenärer. Någon som ställer frågan;
"Kan man omboka resan via internet?"
Svar;
"Ja."
Öh.. tack för det utmejslade svaret. Var i helvete då? Stressad som jag är hittar jag det, självklart, ingenstans. Jävla idioti. Biter sönder mina redan sönderbitna naglar och slår mej själv i skallen. Efter 15 minuters panikartad igenomläsning av ungefär allt som står på malmö aviations webbsajt hittar jag det... självklart på ett ställe som är helt jävla uppenbart när man har en fungerande hjärna. Vilket jag, uppenbarligen, inte har.
350 kronor rakt åt helvete för att göra ombokningen men nu behöver jag åtminstone inte åka hem innan jag ens hunnit komma till norrland. Kaan vara en fördel.

Anna var här i lördags. Hade en jättemysig kväll. Jag kan verkligen prata med henne...... inte bara om sånt där som man alltid pratar om.. utan om det jobbiga också.
Jag.... jag har fortfarande väldigt svårt att kunna förstå vad det är folk ser när de ser på mej. Och jag har svårt att acceptera när folk säger att jag är söt.. att jag ser bra ut. Jag vill inte vara den som sätter mej över alla andra...och på något vis bestämmer att folk ljuger för mej. Men samtidigt så är det så sjukt svårt för mej att inte göra så. Den bild jag har av mej själv går inte att förena med den bild som andra har av mej.. eller ja, den bilden de uppger att de har av mej. Ni ser ju. Jag gör det igen.
Jag bestämmer att folk som säger något fördelaktigt om mitt utseende ljuger för att göra mej glad.
Jag önskar att jag inte skulle göra så... för det är inte alls rättvist eller något vidare snällt.
Men jag kan inte inte göra det. För jag kan inte förstå hur det jag ser, varje gång jag tittar i spegeln, inte är något som andra också ser. Jag fattar det inte. Så, antingen är folk generellt sett jävligt synskadade.... eller så ljuger de.

Jag är ful.
Jag hatar det ordet.
Men det är vad jag är.

en fråga om kön

Vilken dag det var igår. Är helt slut.
Började klockan 09 med föreläsning på enkäter och skillnaden men även likheter mellan kvalitativ och kvantitativ metod. Klockan 12, när vi var färdiga gick jag och Klara och hämtade ut våra tentor.
Tydligen har alla fått sjukt tykna kommentarer på sina så jag vägrar att ens titta på min, kanske gör det om ett år, eller så. Pisstenta. Lärarna har medgett att de till nästa gång ska ta bort utredningen från tentan, de märkte väl att det var snudd på omöjligt att skriva en jävla utredning på max 800 ord. Bra för de som kommer efter oss... men för oss, "försökskaniner", spelar det ju ingen roll. Gjort är ju gjort.
Nåväl. Efter det satt vi oss på studiecentret på Sprängis(campus Haga) för att göra vår alldeles egna enkät till vår B-uppsats. Jag förstod att det skulle vara svårt, men att det skulle vara såå svårt hade jag inte en susning om. Vi satt i säkert 2 timmar och bara dividerade om vad som faktiskt var nöjdhet, just i det här fallet, och hur i helvete vi skulle uttrycka oss.
När klockan var runt 16:30 hade vi något, som åtminstone liknade en enkät, framför oss. Om den är bra eller dålig veti katten, men nu är den åtminstone gjort.

17:15 begav vi oss från skolan och gick, via slottsskogen, bort till marklandsgatan. Vi stannade på ICA och köpte ingredienser och sen gick vi upp till Felicia som bor bara nåt stenkast därifrån.
Sen hade vi en väldigt mysig kväll. Bakade morotskaka, drack vin, spelade spel och pratade om vad helst som kom upp.
Kön och genus.. exempelvis. Det är ju en sån där grej som alltid är intressant att diskutera. Felicia berättade att de på sin föreläsning om enkäter(där vi även fick prova på att göra en liten enkät) fått en massa skäll från klassen när de i sin fråga; "Vilket kön är du?" inte haft med något alternativt val förutom "man" eller "kvinna". Diskussionen var alltså att man borde ha en till ruta, där det står "annat". Eftersom att det finns vissa männiksor idag som varken kategoriserar sej som man eller kvinna.
Jag har fyllt i många enkäter i mina dagar.. men aldrig har jag kunnat välja om jag är något annat än man eller kvinna. Är det inte lite konstigt? Tänker man inte att det är riktigt accepterat? Visst, vissa kan tycka att; men herre gud, du har ju ett biologiskt kön, då är det väl det du är? Fast.... njaaa. Om jag hade varit en av dem som inte definierade mej efter de traditionella könen hade jag nog blivit ganska less om jag skulle fylla i en enkät där jag tvunget skulle välja mellan just dessa två.

Klara tog även upp en ganska roligt exempel på en kompis till henne som startat en diskussion på facebook. Om det nu är så att jag varken ser mej själv som man eller kvinna, vad får jag då får benämning när jag gifter mej? Brud, nej, det är jag ju inte. Brudgum, näe, funkar inte det heller.
Hennes vän föreslog ett helt nytt ord, nämligen Brum.
Ja, varför inte. I dagens samhälle måste man kunna ta mer respekt och ansvar för att alla människor ska få vara unika individer. Om vissa varken ser sej själv som män eller kvinnor känns det väl helt naturligt att de inte ska behöva vara det och att det inte ska behöva benämnas som det heller.
Eller?

jag fixade det!

Jag klarade tentan. Tack gud.
Ladok har varit helt knas, det har inte gått att komma åt sidan, så jag har gått med ångest hela dagen. Inte riktigt förmått mej till något alls.
Men nu kom jag äntligen in på den där skitsidan... och jag klarade mej. Jag.. fy faan vad skönt.
Min förmåga att skjuta upp att titta på tentaresultat hänger mycket ihop med den ångest jag upplever när jag måste titta på något och jag tror det gått dåligt.
Nu det senaste dygnet har jag haft en helt annan ångest.. Ångesten av att inte veta vad jag fått på tentan. Jag vet inte riktigt vilket som är värst jag vet bara att när man väl vet så försvinner ångesten med ens och förbyts mot glädje. Så egentligen är det ju lika smart att bara titta på tentan på en gång.
.... resonemanget håller kanske inte riktigt... för vad händer den gången man inte klarar det?
Nåväl. Sak samma.

JAG KLARADE DEN!

vågar inte

Tog just mod till mej för att kolla upp tentareslutatet som lagts upp på Ladok tidigare idag. Översköljdes av ett illamående och fjärlirar från magen och hela vägen upp i halsen.
Vad händer. Ladok verkar har driftproblem. Inget fungerade. Kan inte vara ett gott tecken.
Hur fan ska jag nu våga titta efter.. EN GÅNG TILL!?

Suttit på skolan mellan nio och fem idag. Ge mej en klapp på axeln eller nåt. Jag är ju så ambitiös att det nästan är skrattretande. Iofs kanske man inte kan värdera hur ambitiös man är beroende på hur många timmar man är i skolan. Det är ju trots allt vad man gör av tiden som räknas. Jag har läst.
En massa. Sen om jag lärt mej det jag läst... tja... det veti katten.
Efter skolan drog jag ner till biopalatset och mötte upp Malin för att se part 2 i breaking dawn. Yeeaah. Näe. Inte min typ av film men den ska ju ändå ses. På nåt sätt. Och då kan jag väl likväl se den på bio, bio är ju trevligt. Finns ju, trots allt, lite snygga karlar med i den där filmen.. och snygga karlar mår man ju inte dåligt av att titta lite på. OCH NEJ, nu talar jag inte om de där två karlarna(pojkarna, vad är dom riktigt?) som varje liten småflicka sittar och stönar högt efter inne i biosalongen. Oh-no. Jag snackar Kellan Lutz(Emmett) och Lee Pace(Garrett). Hello there. Come to mama!

12 december kommer "the hobbit". VILL SE! MÅSTE SE!

"Ledig imorgon". Ska plugga. Så var det med det.
Måste städa också. Och tvätta.
Jag kommer att ha så kul imorgon att jag nästan inte kan tillåta mej att ha kul i helgen.
Nästan.

bitarna faller på plats

Har just sett klart dokumentärfilmen "Dear Zachary: A Letter to a Son About His Father" på svtplay. Visste inte riktigt vad jag gett mej in på när jag började se den men allt eftersom utvecklade det hela sej till en väldigt tragisk historia. Var nästan snudd på att jag började gråta.
SÅ bra. Hett tips till nån som är less på de hjärndöda program som visas i rutan.

Idag då. Tack gode gud. Idag har bitarna fallit på plats. Började dagen med att träffa upp Klara på skolan vid nio. Satt och pluggade ihop i tre timmar. Sen satt vi oss och försökte förtydliga vad det faktiskt är vi vill med den här b-uppsatsen. Eftersom vi fick, ungefär ingen feed-back alls från vår handledare förra gången kände vi att fan, idag måste vi bara vara så tydliga som vi nånsin kan.
Och vår ansträngning lönade sej. Den här gången köpte handledaren vår idé och gav oss en hel del positiv respons. TACK. Nu kanske jag kan sova gott ikväll...... fast förmodligen inte. Vi får tillbaka tentan från förra kursen nu på torsdag. Och som vanligt när det är dags för tentaåterlämning så är ångesten skyhög. Redan nu har jag den där hemska hemska föraningen... och jag vet exakt hur illa jag kommer må på torsdag när folk börjar höra av sej om att resultatet lagts upp på ladok.
Paniken..... uäh. Vill inte. Kan vi inte, helt enkelt, få tillbaka den efter jul istället?

Efter gårdagens galna benpass har jag idag haft en sjuhelvetes träningsvärk. Trots detta begav jag och Malin oss ut på långpromenad tidigare idag. Blev väl cirka 1 mil.. eller nåt. Nu får bara tanken på att ta mej från soffan och in till sovrummet det att göra ont i benen på mej... kommer förmodligen måsta inse att jag är fast i soffan nu.... om jag ska ta mej härifrån så kommer jag måste släpa mej själv längs med golvet. Kommer bli besvärligt att ta sej till skolan imorgon... åtminstone om jag ska måsta släpa mej längs marken. Kanske får bli att planka bussen... om jag nu kan ta mej ner för de ex antal trappor som leder ner till bussen. Tveksamt.

Sova. Är trött.

trött på dumma killar

Lediga dagen har spenderats på skolan, hur deprimerande är inte det?
Och den kommer att fortsätta med plugg även i kväll. Så mycket att läsa nu samtidigt som man även har tankarna på b-uppsatsen ständigt närvarande. Skulle behöva en extra hjärna... eller åtminstone en extra dag i veckan för att hinna med allt.

Helgen gick alldeles för fort. Lördagen satt jag mest och väntade på att dra iväg till Henrik. Väl där hade vi en trevlig kväll. Åt god mat, drack gott vin och bara pratade. Vid halv elva tiden drog vi ner på stan, han för att träffa upp några andra kompisar och jag för att dra hem till min soffa. Härliga soffa. Söndagen gick åt att sova. Hade en hemsk huvudvärk så jag låg mest hela dagen.... hehe låg.
Ja. Nåväl.

Jag är så himla less på dumma killar. Dumma som dumma. Inte elaka utan dumma. Hjärndöda... oförstående, idioter. Ja. Förr hade jag ju räkan som stod för just det. Och i helgen hörde en annan sån där typ av sej. Ni vet, de där killarna som inte fattar när man säger nej! Herre gud det är så jävla osexigt. Säger jag nej så beror det, förmodligen, på att jag inte kan... eller att jag inte vill men sak samma. Den här killen då, som hörde av sej i helgen, tyckte att jag skulle komma till honom. Eftersom han bor ex antal mil bort så sa jag att nej, det kan jag inte just nu.
"men varför det".. och så förklarade jag att det är så mycket i skolan just nu att jag inte har tid att åka iväg några dagar. Här skulle en normal funtat kille säga "ah, okej, vad synd, vi får väl kanske försöka att ses sen, när du känner att du har mer tid"... men inte den här killen NÄE, han fortsätter och trugar.
"Jo men kom.."
"Diana jag vill ha dej"
"Kom nu."
"Strunt i att du missar skolan, det är värt att komma hit"
VAD jag än säger, för att förklara att jag inte kan missa skolan, så går det inte in i den här mörtens skalle. Han fattar inte. Och om det är något jag inte tål så är det folk som inte ens försöker fatta.
"Mes", kallar han mej. "Sluta mesa".
Jag mesar inte. Jag råkar bara tycka att de obligatoriska förläsningarna jag har och den b-uppsats jag ska skriva är viktigare än dej! Men näe... det fattar han inte heller.
"Sluta nu. Bara kom".
HERRE GUD! Jag blir så arg. Den här killen är ju så jävla besatt av tanken på att jag och han ska "vara tillsammans"(alltså ligga) att han på något sätt helt ignorerar vad jag tycker i denna fråga. Det är som självklart för honom att jag vill samma som han.
"Du och jag, minst en natt, jag skulle göra dej nöjd!"
Sååå osexigt att jag dööööör! Och det faktum att han inte ens försöker förstå varför jag inte kan gör mej så jävla otaggad på honom att det nästan inte ens finns ord för att förklara det..
"Jag bara hetsar dej för att jag tycker att du är så het".
SLUTA MED DET! JAG ÄR INTE HET!
Sen på lördag natt så ringer han(full) och anklagar mej för att vara mes..
"Du mesar alltid". Och detta påstående bygger han enbart på det faktum att jag inte haft sex med honom. Sen att det beror på att jag dejtat hans kompis och att han har haft flickvän vid tillfällen då vi setts, det betyder liksom inget för honom. Herre gud. Som om jag någonsin kommer vilja ha sex med honom nu.

Killar som anspelar på sex är inget för mej, jag tycker bara att det blir pinsamt. Sex är, självklart, viktigt i en relation men det är fanken inte något att bygga en relation på.
Jag är inte intresserad av det där sex för sex skull längre. Jag vill ha mer än det. Jag vill ha kärlek och, kanske framför allt, meningsfulla relationer med folk som jag genuint tycker om. Punkt.
Alla idioter som tänker med kuken kan från och med nu sluta höra av sej!

irritation, balkongmördare och helgplaner

Smått irriterad efter dagens handling i B-uppsatsen.
För det första så kommer vi ha våran opponering redan den 14:e! Hallå.
Vi kommer tillbaka från andra fältveckan den 4:e.. fan det ger oss inte ens 8 dagar att bli klara eftersom man ska lämna sin uppsats till ett annat par som ska läsa den.
Läraren försäkrade oss om att vi inte alls behöver vara klara.. men man ska ha skrivit något på varje del. Urgh.
Och, för det andra! Så satt vi där på det där jäkla handlingstillfället för att få hjälp och inspiration till våra syften och frågeställningar. Jag och Klara hamnade sist och när det var vår tur hade läraren plötsligt ingen positiv feed-back kvar. Klara blev jätteledsen och kände att; fan, har vi tänkt fel, måste vi välja något annat. Jag blev mest förbannad. Våran idé var fan inte sämre än någon annans och ändå ger hon oss inget alls än massa ångest. Dum-tant! Allt det de andra sagt hade varit så himla intressant och spännande..... men tydligen i vårat. Fan också. Jag som tyckte att vi var inne på rätt spår.
Hade bra lust att gå fram till henne när det var slut och fråga om hon verkligen tyckte att våran idé var så jävla dålig eftersom hon inte hade ett dugg positivt att säga om den... men näe, istället sitter jag här och är upprörd. Kanske får ta och mejla henne eller något.

MEN JUST JA.. här ska ni få höra.
Lars kom förbi här igår för att hämta lite(läs;mycket) post. Jag var på väg bort till Malin så jag satt som mest bara och väntade på att han skulle dyka upp. Då hör jag att det är någon Nisse som är och knackar på en massa dörrar ute i trapphuset. Smyyyger mej fram och kikar ut... han ringer på grannen till vänster och till höger, men inte på min dörr. Vem fan? Jehovas vittne, tänker jag.
Sitter fortsatt och bara väntar på Lars när jag hör hur det pratas ute i trapphuset, fast på nedre våningen. Vad fan händer?
Några minuter senare kommer Lars.
"Gissa vem jag fick prata med nere i trapphuset?
Öuhm.. jehovas vittne?
"Polisen!"
VAAAAAA!? varför, va? Jag har inte gjort något!(upp med händerna)
"De förhör sej om det där mordet som var i söndags"
MORDET!?? Vänta nu....... jag har hört något om detta men förträngt det.. vilket mord!?
"Han killen som blev knuffad ner från balkongen, det är ju i huset här bakom!"
VASA!? Härjar det en balkongmördare HÄR!?
"Haha, han sitter häktad nu.. antar att de bara söker vittnen till själva händelsen".
Fy fan vad läskigt. Tänk om man klivit upp där på söndagsmorgonen och sett en man flyga ner från en balkong. Nu vetter iofs inte min balkong och mina fönster åt det hållet.. men tänk om! Snacka trauma. Eller ja.... ush vad läskigt.

Helg då. Kul. Hmm. Kanske.
Har lite planer för omväxlings skull så det är ju trevligt.
Imorgon ska jag och Henrik träffas och laga middag tillsammans.. blir kanske nå vin eller öl till också. Kul. Den typen har just kommit hem från utlandet så han lär väl vara brun och fräsch.. Ush.
Jag gillar inte bruna människor när jag själv är blek och dassig.
Sen så ska jag försöka hinna med att träffa Fia också. När får vi se. Blir väl antagligen någon typ av frukost-brunch på söndag. :)
Sen får jag väl försöka hade lite disciplin och plugga också. Men efter en 40h vecka känner jag mej ganska mätt på allt vad vetenskaplig metod innebär så vi får se hur det blir med det.

Öuhm.
And then!??

måste

Okej. Jag kanske är lite långsint.. men efter att mitt förra blogginlägg gick åt skogen så var jag inget vidare sugen på att sätta mej med det igen. Näe, jag kände för att sura några dagar. Nu är det gjort.
Hej, igen.

Jag har fått en finne på min rumpa. Eller helt ärligt så vet jag inte om det är en finne. Det ser mer ut som ett bett eller något. Det må vara vad som helst, men det gör ont! Precis i rumpvecket. Skaver som tusan. Vad gör man nu åt detta. Jo man tar fram en spegel för att granska och peta lite... och när man sitter där och granskar kan man inte hålla sej för skratt; här sitter jag och speglar arslet.
Ja. Så kan det vara ibland.

Jag har funderat lite på det här med hur man använder vissa ord. Exmpelvis när man använder negativt laddade ord för att förklara något positivt;
"Det här har varit fruktansvärt trevligt" eller "jag är hemskt stolt över mej själv".
Det är ju egentligen heltokigt.. men ändå ganska vanligt förekommande och jag har märkt att jag själv också gör så.
Ett annat ord som jag funderat över är "måste". När jag och Christian hade våran lilla pluggdate tog han upp och diskuterade just detta ord. Han hatar det nämligen och tycker att människor använder det alldeles för ofta och fel. För egentligen så är det ju inte många saker här i världen som vi faktiskt måste. Jag måste ju exmpelvis inte plugga, men jag kan ju välja att göra det så jag inte kuggar på tentan. Jag måste ju inte gå till jobbet, men det kanske är klokt att göra det för annars kanske jag får sparken. Jag måste inte försöka träna idag, men jag kan ju välja att göra det för att inte bli tjockis.
Eller?
Jag använder måste alldeles för ofta... "måste bara, måste bara" men egentligen måste jag ju inte alls. Jag väljer att göra det. Måste känns ibland som en sak som man använder som en ursäkt;
"jag måste bara".. istället för att bara säga som det är; "jag väljer att göra det här" eller "jag ska göra det här först".
Ja.. inte vet jag. Jag har i alla fall börjat tänka mer på hur jag använder ordet och försöker att inte använda det lika lättvindigt längre. Ord är bara ord... säger nån. Men ett måste som är harmlöst för mej kan bli något helt annat när det tolkas av någon annan. Mmmm. Ja.

Har varit och hämtat ut en bok. 450 spänn åt... ja... ush. Min ekonomi blöder. men men.
Det var nog allt.
Nu ska jag försöka samla kraft nog att ta mej ner till affären. Sveriges kanske värsta Willys. Världens kanske värsta Willys. Får fan panik varje gång jag är där. Smala gångar, trångt och alltid fullt med människor. Även när jag går dit vid tidpunkter då jag tänker att det inte borde vara något folk där så är det milslånga köer och trängsel. Fy farao. Ibland hatar jag människor. Ibland, som i affärer och på bussar.
Nåväl.
Trevlig kväll gott folk

RÖÖÖV

Jag hade skrivit värsta långa fina bloggen.. eller fin och fin. Den var kul... eller ja, inte jätte tråkigt i alla fall. Sen få min dator nåt jävla cp-ryck.. varpå jag får ett cp-ryck och trycker på alla tangenter samtidigt....... och få försvinner hela skiten.

INTE OK!

Orkar inte.

FAAAN!

lustiga möten

Kom just ihåg två ganska roliga.. eller roliga och roliga.. sak samma. Två, halvlustiga möten, under förra veckan.

På onsdagen tar jag bussen hem efter att ha lämnat in tentan. Mitt emot mej sitter en liten flicka, uppskattningsvis 4 år kanske(hur fanken ska jag veta?) och hennes mamma. Hon(den lilla flickan alltså) sitter och granskar mej väldigt intensivt under en ganska lång stund. Till slut vänder hon sej till sin mamma;
"Mamma.... hur har hon klippt håret?"
"Vad menar du?", frågar mamman lite generat.
"Det är ju så rött!"
HAHAHA. Så söt.

På fredagen har jag tagit en promenad ned på stan efter skolan för att inskaffa mej ett pussel.
Bestämmer mej för att ta bussen hem(lat kan det kallas). I busskuren sitter det en gammal söt lite tant.
Hon sträcker mej en metro;
"Här, du kan få den, jag råkade ta två och nu orkar jag inte gå tillbaka med den".
"Åh, tack så mycket, det var vänligt", säger jag och tar emot tidningen. Inte för att jag planerat att läsa den men av någon anledning kunde jag inte säga nej.
"Du vet... det är Halloween i helgen", fortsätter hon.
"Ja.. just det."
"Jag var i USA en gång.. där firar de halloween som tokar, det vill jag lova".
"Ja. Kan tänka att det är lite större där än här", bekräftar jag.
"Ja. Men det börjar komma mer och mer hit till Sverige också.. folk som spökar ut sej i konstiga kläder", fortsätter hon.
Medan vi står och pratar om detta går det förbi en tjej på andra sidan gatan. Helt vanligt tjej. Förrutom att hon har fånigt höga klackar, alldeles för tighta byxor, någon slags lång guldfärgad kappa och ett hår som Diana Ross i sina glansdagar inte ens skulle kunna mäta sej med. Puff-pudel-afro.. eller vad man nu ska kalla det..
Damen iakttar tjejen och säger;
"Ja men titta. Vissa har visst redan börjat!"
HAHAHAHAHA.

Herre gud vad mycket roliga människor det finns.

medveten om tanken

Så var det måndag igen.
Har under helgen som varit försökt att inte tänka på plugg över huvud taget.
Dessvärre var det lättare sagt en gjort... eftersom kursledningen valde att lägga introduktionen till den nya kursen i fredags. Man tackar. Om jag säger såhär, i fredags när jag kom hem från skolan var det ingen "äntligen helg"-känsla som kom över mej. Utan snarare "hur i hela jävla fan är det tänkt att vi ska klara den här kursen"-känslan.. en känsla vilken ledde till att jag, tidigt på lördagsmorgonen, istället för att sova mellan tvättarna satt och lästa om vetenskaplig teori. Halleluja moment! Inte.
Fram till jul går vi två kurser parallellt. Dels den vetenskapliga teorin och dels en fältanknyten verksamhet till vilken det även kommer att vi ska skriva en b-uppsats. Innan vi går på jullov ska vi ha tentat av vetenskapsteorin i en hemtenta och dessutom ha vår b-uppsats klar för opponering(vilket betyder att den ska vara, så gott som, klar). Brööööl.

Hade planer för lördagen men under dagen blev mitt humör bara sämre och sämre. Så det slutade med att jag ställde in och bara satt hemma och... grubblade. Ja. Behövdes nog. För att komma underfund med vad jag faktiskt går omkring och hakar upp mej på. De senaste veckorna har ju färgats av ett stort känslomässigt kaos. Och det orkar jag inte med längre. Så helgen har spenderats med att tänka, gråta, vrida och vända på tankar. Det känns inte jätte mycket bättre, men lite.. och det är alltid något.
Vissa saker är inte alltid lätta att handskas med.. och då känns det dom att det är viktigt att göra sej medveten om vad detta kan bero på. Varför är det här så himla jobbigt för mej?.. försöka plocka isär det hela lite för att på något sätt få en tydligare del av helheten genom att titta på de små delarna.
Jag tror att jag kommit till insikt om ganska mycket i helgen. Sen om insikten hjälper i det långa lopper är väl inget jag skulle satsa pengar på... men det hjälper ändå just nu. För det är himla frusterande att inte förstå varför man gråter och varför man gör sej själv ledsen. Vet man varför man gör sej själv ledsen så är det något man kan iaktta. "Ah, nu gör jag ju sådär igen... gör mej själv ledsen utan någon som helst orsak"...." detta gör jag pga"...och vad det nu än kan tänkas vara för skäl man har. När man på det sättet medvetet tänker på vad man tänker och känner tror jag att, i alla fall jag, kan hindra mej själv. Stopp Diana, nu ältar du igen. Till vilken nytta då?
Ingen alls.
Precis.
Notera att tanken kommer upp... men låt den inte ta upp hela dej. Låt den inte bli dej.

Bla bla bla.

Nu måste jag sluta skjuta upp plugget genom att skriva en massa nonsens om jag vet inte vad.

So long