tisdag 24 juni 2014
silverfiskspan och trafikskit
Hade en hemskt jobbig natt. Melker var helt skogstokig. Sprang omkring som om han hade haft eld i baken och jamade. Stod och skrek utanför toalettdörren. Öppnade den, sen var han nöjd ett tag men sen var det garderoben han prompt skulle in i. Slängde ut honom från sovrummet och stängde dörren för att få lite ro. Men då stod han såklart utanför och jamade, krafsade... men håll käften då nån gång!! Till slut blev han upptagen med att jaga silverfiskar i badrummet och jag lyckades somna. Drömde en riktigt kuslig mardröm och vaknade med skräcken kvar i kroppen. I knäna. Jag kan inte förklara känslan.. men när jag vaknar från kusliga drömmar får jag alltid en där känslan i knäna. Kunde inte skaka av mig mardrömmen så jag gick och la mig framför tv:n. Melker som halvsomnat nedanför tröskeln till badrummet vaknade till liv och började stoja runt... igen. Damn.
Efter ungefär en 45 minuter bestämde han sig för att sluta tortera mig och återvände till silverfiskspanandet.
Äntligen. Jag somnade för att vakna 2,5h senare av att klockan ringde. Bröl.
Igår höll jag på att bli påkörd. En stor skåpbil som bestämmer sig för att byta fil i sista sekund och som totalt måste ha missat att jag var där. Fick tvärbromsa för att han inte skulle köra rakt in i huven på lillbilen min. Visst en sak om man ligger framför och blinkar in, då släpper man ju in folk. Men han kom som snett bakifrån i full jävla karriär, såg honom inte förrän han var på väg in i mig. Idiot. Jäkla tur att det inte låg någon bil bakom, det hade ju kunnat sluta illa.
Idag när jag körde till jobbet hade jag lite puls. Var extra observant på alla andra trafikanter. Jag blir helt utmattad av att köra i den här stan. Det är inte bara det egna körandet man ska oroa sig för, tydligen ska man oroa sig för andras också.
Gå och lägga sig tidigt ikväll kanske.
onsdag 18 juni 2014
den där fan Pärsy
Blev en lång dag på jobbet idag. Var där tio över åtta och åkte hem tio i sex. Fick till en träff med en av de ungdomarna jag ska ha huvudansvaret för i sommar. Kändes bra. Vi har träffats förr, under höstterminens praktik så ett helt nytt ansikte är jag inte för hen.
Imorgon kommer jag göra en lite kortare dag. Har bokat en tid till barnmorskan för att förnya mitt p-piller klockan 15.20. Tänkte att jag kör hem bilen och tar en promenad bort till vårdcentralen.
Varmt nå jävulskt har det varit idag. Svettats som en gris. Bilen som en bastu. Kläderna som klibbar mot kroppen, sjukt obehagligt. Jag gillar inte att svettas om det inte är för att jag tränar.
Spanien. Inte bra. Inte bra. Gjorde VM-kompassen på SVT och fick Spanien som mitt "nya" lag. Hade inget direkt emot det, brukar tycka att Spanien spelar fin fotboll... men detta mästerskap, vad är det som händer? Rakt in i tegelväggen har de sprungit. Inte ens Torres känns lika spännande längre. Inte på grund av den nya frisyren, han är skit snygg i kort hår, utan just på grund av att man får se honom än mindre än förut. Och när man väl får se honom kan man ge sig fan på att han gör något talanglöst som får en att både tycka lite synd om honom (helt ärligt så verkar han inte riktigt ha bollkänsla, stackars lillen) samtidigt som det gör en förbannad (men för i helvete, får alla jädra miljoners miljoner du tjänar så ska du väl ändå kunna ta i bollen utan att den studsar iväg från dig). Ibland känns det som att Torres är bollfrånstötande.. ni vet. Han får bollen och ska bara putta fram den lite för att ladda för skott men istället susar bollen iväg flera meter och hamnar hos motståndaren istället.
Såg Holland - Australien tidigare. Blev helt överlycklig när Australien tog ledningen med ett mål. HAHA. Tji fick ni Holland!. Min glädje var intensiv men kort. För snart gjorde den där typen fan Pärsy mål.. såklart. Ush. De är så äckliga Holland. Mest pga av Robben. Skallig liten kaxmupp. Näe men han är väl duktig, han är bara väldigt, väldigt, väldigt, väldigt irriterande. Inte för att han är duktig utan för att han verkar så inihelvetets dryg.
Bara för att jag inte kan något om fotboll så betyder det ju inte att jag inte kan prata om det.
Steven Gerrard är för övrigt min absoluta favorit i hela vm. Dels för att han spelar för Liverpool... och nej jat är inte ett fan av Liverpool, men om jag ska välja något lag att hålla på så är det dem, det har det alltid varit. Varför vet jag inte riktigt. Men helt ärligt, måste man veta? Varför tycker man om vissa lag? Ja, antingen tycker man att de spelar en underhållande fotboll eller så är det bara något med just det laget som kanske inte handlar om spel utan mer om känsla. Jag antar att jag har en sådan känsla för Liverpool... att det känns som ett bra lag. Och där har vi Gerrard. Sin klubb evigt trogen. Det gillas. Sen är han väldigt söt också, på ett sånt där konstigt sätt som egentligen inte går att förklara... för egentligen är han rätt intetsägande.
2-0 till Chile......... jisses.
tisdag 17 juni 2014
Mitt spännande liv
Idag har det varit möten. Gruppmöten då samtliga ungdomar gås igenom för att hålla alla à jour. Suttit med på båda gruppmötena eftersom jag kommer arbeta med ungdomar från båda teamen. Efter lunch satt jag mig och läste in mig lite extra på de ungdomar jag kommer träffa. Bara det som hänt de senaste två månaderna samt viktig information om vad som händer om ungdomen tar ett återfall eller vilka personer man får lämna ut uppgifter om ungdomen till. Kan inte förbereda mig så mycket mer. De tre första veckorna har jag bara tre ungdomar som jag ska "skolas" in i, varav en för tillfället (och förmodligen tre veckor framöver) befinner sig på annan ort. Så det kommer med andra ord bli en ganska lugn start... förutsatt att inget oförväntat inträffar, vilket det nästan alltid gör. Redan snack om att en nya ungdom ska flyttas in nästa vecka så.. :P
Håller på att färga mina solblekta ögonbryn. De var så ljusa att de knappt syntes. Funkar ju inte, får mig att känna mig flintskallig. Borde egentligen tvätta håret men jag orkar inte. Ska ändå och träna imorgon efter jobbet så jag kan likväl skjuta på det till då. Jaha. Då vet ni det. Visst känner ni er upplysta? Jag äter jordgubbar också, ser på fotboll. och pratar med Melker som sitter och jamar i ett hörn av rummet. Jag misstänker att han tycker att jag är tråkig. Se, nu vet ni allt som händer mig just i detta ögonblick. Vilket spännande liv. Bli nu inte nedslagna, alla kan inte ha ett lika spännande liv mitt!
Nu ska jag prata med Elli. :)
måndag 16 juni 2014
Första dagen
Tillbaka till Göteborg efter ett kort litet sommarlov hemma i Norrland. Skönt att få komma hem en liten sväng. Lägga på sig några kilon som förmodligen kommer ramla av med tanke på att man inte får lön förrän i juli :P.
Melker var väldigt duktig när vi flög upp. Lite läskigt var det såklart.. när han väl började skrika tänkte jag att hjälp det här kommer bli jobbiga 3 timmar. Men rädslan gav med sig och han var jätte duktig.
Väl hemma kom nästa farhåga, hur skulle det nu gå med de andra katterna? De första två dygnen var Kronk skeptisk och fräste varje gång han tyckte Melker kom för nära (vilket var ofta eftersom Melker var överförtjust i att få träffa två andra katter, han följde efter dem överallt). Sen blev de ganska bra vänner. Kotten hade det lite jobbigare eftersom han är en sån dörrmatta. Melker var som en extra svans på honom. Hahaha. Stackars Kotten. Till slut listade han ut att han slapp Melker om han gick utomhus.. han må vara en dörrmatta men dum är han inte.
Jag och mamma var och köpte bil. En liten pigg sak som jag i fredags körde ner till stockholm. Hängde med brorsan till på söndag då jag körde vidare till Göteborg. Melker gillar väl inte direkt att åka bil. Båda sträckorna började med att han satt och skrek nonstop i säkert 20 minuter. Sjukt stressad. Andades högt som en flodhäst med astma. Sen blev han så trött av att vara orolig så han somnade. Haha. Min lilla skrutt.
När jag väl började närma mig Göteborg satt jag igång gpsen (tack för lånet mamma och pappa). Jag har aldrig kört i Göteborg så att ha lite hjälp kändes lugnande. Men då lurar gps-helvetet mig. Ta avfart 71 om 5 km säger den. Jaha tänker jag, då är det ju lugnt. Sitter och kör och så märker jag hur jag kör förbi avfart 71. Men va!? På gpsen står det att det fortfarande är 3km kvar. HJÄLP! Vad gör jag nu, vad gör jag nu.! Pulsen går upp till max och handflatorna blir klibbiga i svett. Gpsen är helt ur slag. Du måste lösa det här själv Diana. LÖS DET! Ser en avfart mot Mölndal och svänger in. Om jag kommer till Mölndal så hittar jag ju ändå därifrån. Kommer ner på Mölndalsvägen vid Elisedal och kan andas ut. Härifrån hittar jag hem. Skit-apparat, den där kan man ju inte lita på.
Första dagen på jobbet idag. Har nog varit mer nervös över att köra i Göteborg än själva jobbet i sig. Vägen till jobbet gick bra. Efter att ha intalat mig själv att gpsen nog bara hade en dålig dag igår så bestämde jag mig för att använda den av mig för att ta mig till jobbet. Den svek mig inte. Tack gud. Utan den hade jag varit som en höna utan huvud, kryssat omkring som nån dumpalt. Alla dessa filer. Alla dessa bilar. Alla dessa skyltar. Förvirrande.
På väg hem från jobbet körde jag fel det första jag gjorde. Tänkte att det är la bara att köra samma väg som till jobbet, men näe. Fick sätta igång gpsen medan jag satt i bilkö. På det sättet var det ju tur att jag körde i rusningstrafiken. :P
Första dagen har annars bestått i information. Massa information som ska matas in i en sommartrög skalle. De två första veckorna kommer nog bli rätt lugna. Det är först från v27 som jag kommer vara ansvarig behandlare för två ungdomar. Sen efter v27 så blir det en hel del andra ungdomar som jag ska in och jobba i också. Kul. Det känns som att man kommer ha att göra iaf.
Inga nätter i hvb-hemmet behöver vi göra (yes) och inga behandlingskonferenser eller utlåtanden behöver skrivas (yes). Det kommer mest bli att hjälpa ungdomarna med det de behöver hjälpt med samt hitta på saker. Verkar vara ett himla gott gäng som ska jobba också så det kommer nog bli jätte bra. :)
Nu ska jag se sista avsnittet av GoT. Första leka lite med Melker som verkar understimulerad. Inte så konstigt kanske. Från byn där han fått springa ute och haft ett helt hus att utforska. Till en trång två på andra våningen... stackars sate.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)