valborg - jag säger nej

Det finns inga gränser för hur äckligt mycket bitterfitta jag är idag.
Dagen började bra med föreläsning om narkotikapolitik. Men redan på vägen hem började något gro i mej. Vi kan kalla det "stora-valborg-deppen". Jag brukar ha en förmåga att kunna bli deppad under röda dagar eller högtider. Mest för att jag känner mej ensam (subjektiv känsla av ensamhet) men kanske också lite pga av pressen av att man "måste, borde, ska" göra något.
Tanken var att jag skulle åka på grillpartaj hos Erik och Sofia. Igår kändes det som en väldigt god idé. Idag fattar jag inte vad jag tänkte med. När har jag någonsin velat göra något på valborg?
Precis, aldrig!
Så när jag gick hem kände jag bara, helt plötsligt, näääe jag vill nog inte. Men okej. Jag väntar några timmar och ser om peppen kommer.
Väl hemma är det inte mycket som går min väg.
Först incidenten inträffar när jag ska göra te. Först måste jag tömma vattenkokaren på det gamla vattnet. Kan väl vilken idiot som helst göra utan att skvätta ner halva sej själv och hela golvet. Ja. Vilken idiot som helst utom jag. MEN TACK DÅ!
Seen, efter att jag pluggat och druckit mitt te, ska städa ur kylskåpet. Specifikt inriktad är jag på en kaka som stått och grott in sej i kakformen i ungefär.... ööh, 3 veckor? (inget mögel dock, konstigt). Hur som helst. Lyfter upp kakan och... ja, tappar den såklart. Chokladklet och smulor över hela golvet. FAAAAAAN-tastiskt.!
Sen ska jag diska. Och ja. Slutar återigen med en halvblöt Diana och ett väldigt blött golv.
Paus. Jag behöver PAUS. Går och handlar bara för att komma bort från lägenheten. Köper varor till tacos. Jag vet det är patetiskt att äta tacos ensam men vafan ska man göra!?
När jag kommer hem och ska bära in varorna i köket fastnar jag med ena sockan på en uppstickande spik i tröskeln... ritsch...GIVE ME A BREAK!
Lägger mej i soffan och tjurar tills jag inte längre kan ignorera hur hungrig jag är. Går in i köket och börjar förbereda maten. Salladshuvudet jag köpt är alldeles brunt inuti. Jag börjar nästan gråta och tappar kniven ner på foten... tacka gudarna för att det är en slö kniv.

Lagom less efter allt missflyt äter jag min mat. Tittar ut genom fönstret och ser att folket börjat vallfärda ner för att se på cortegen. Blir så jävla bitter att jag nästan spricker. Kommer på mej själv med att önska att det ska börja regna på alla de där typerna som står och tittar på cortegen... och alla de där papphattarna som sitter och super skallarna av sej i slottsskogen. Glada jävlar. Finns det något värre än glada jävlar när man inte är ett dugg glad själv? Glada jävlar som ska festa när man själv bara ska sitta och tjura hela kvällen.
Och ingen som bara vill göra ingenting. Alla är helt valborgstokiga... man måste ju passa på när man är ledig på onsdag. Passa på!? Passa på vad?! Passa på att dricka på en tisdag för att det är så jäkla häftigt?!.. helt sjukt egentligen vilken alkoholkultur vi har i det här landet (ja, jag är bitter).
Varför kan inte bara någon jävel sitta med mej i min soffa och bara hata det här lika mycket som jag!? Tänk.. vi skulle kanske ha det ganska trevligt. Vi skulle kunna titta på "New Girl" och skratta en massa.. och äta glass med maränger.

Om jag ska försöka se det från den ljusa sidan så...okej visserligen är det sol ute men det blåser djävul så alla de där glada jävlarna har det åtminstone inte lika varmt och gött som jag. Vem hatar inte när det blåser liksom? HAHAHA. Rätt åt er. Glada jävlar.

Over and out

blött och blåsigt

När jag blir president ska jag inför total väjningsplikt när det regnar ute! Över-jävla-allt!
Här står jag. I ösregnet och väntar på en grön gubbe som aldrig någonsin uppenbarar sej och bilarna bara svischar förbi och stänker upp äckligt grått regnvatten på mina vita skor. Det känns inte okej.
Där sitter de i sina varma sköna bilar medan jag står ute i ett stänkande regn som, pga av att det även blåser djävul, verkar komma både uppifrån, nerifrån och i sidled... paraply?, helt jävla useless!
Nog fan borde de, som sitter där, torra, i sina bilar, kunna stanna och låta en blöt jävel som jag korsa vägen så att jag kan få komma hem någon jävla gång och befria mej själv från blöta kläder som slimmar mot kroppen. Mummel.

Idag har jag varit på bio tillsammans med Sofia. Hon hade rabatt, gå två för 140, så varför inte?
Hade gärna sett Iron Man, men just detta erbjudande gällde "The Host".. skriven av samma brud som skrev twilight-serien. Det märktes. Hon verkar ha en förkärlek för fånig kärlek... och triangeldraman. Ibland var det så fånigt att jag skrattade, vilket ändå är helt okej när det bara är fyra pers i biosalongen. Sjukt värt! Låg utsträckt över flera säten och bara mådde gott. Men hur som helst. Filmen. Ja... äuhm. Näe. Jag skulle nog inte rekommendera den. Om man nu inte gillar sånt där fjant, då är det helt upp till var och en vad man vill slösa sin tid på. Det fanns ändå en hel del snygga killar i filmen, vilket alltid är trevligt. Men eftersom det hela var fånigt så var det knappt att de snygga killarna kunde rädda upp situationen.

På toaletten på Bergakungen har de något så fantastiskt som en konvex spegel. Fantastiskt eftersom den både får en att se lång och smal ut! Ja vet! En sån skulle man haft här hemma.

Hade en väldigt bra föreläsare hos oss idag. Ja, lite rörig var han, men bra. Han är tydligen en av dem som legat i fronten med att förkorta krogarnas öppentider här i Göteborg. Evidensen för att längre öppettider resulterar till mer våld är tydlig, förklarade han. Det låter la vettigt?
Krögare själv menar att längre öppettider gör att Göteborg blir en mer attraktiv stad för affärsmän...
"Så, de menar alltså, om man är i Göteborg under veckan och jobbar så stannar man mer än gärna över helgen för att supa ner sej, helst mellan 03 och 05?.. Jag vet inte vad ni tycker men jag tror inte att det finns en enda jävel som tänker så.. de flesta vill nog vara åka hem".
Hahaha. Pengar. Såklart. Det handlar om pengar. Ju längre öppettider ju mer skrammel i kassan.
Men varför vill folket ha längre öppettider då?
Behöver man de där extra 2 timmarna för att ragga upp den där bruden/snubben så man slipper gå hem och lägga sej och krama kuddarna?
Behöver man dem för att hinna spendera ännu mer pengar än vad man egentligen har?
.... eller behöver man dem för att hinna bli så full så att man kan sova bort hela nästkommande dag och ha en "fullgod" ursäkt för det?
Okej. Jag raljerar. Men ändå. Om man kan se att 2h skillnad innebär en nergång i antalet våldshandlingar så fattar jag inte riktigt vad det sitter i. Gå ut lite tidigare då, om det är så att ni gillar att vara på krogen så jävla länge (själv känner jag mej rätt nöjd efter 1h, det är ju ändå bara samma sak varje gång). Fan vad jag låter gammal....

grönt gräs

Efter två såna där trist dagar då jag bara mest sitter på min feta häck och tycker synd om mej själv har jag idag försökt att vända på steken.
Krigsföring mot mej själv.
För det första ignorerade jag den där initiala känslan som slår mej varje morgon när klockan ringer (fan, nej, jag skiter i det här, ligger kvar.. drar täcket över huvudet och sover hela dagen).
För det andra, ignorerade jag den där känslan av avsmak som vanligtvis sköljer över mej när jag står framför spegeln i badrummet (ush, fy, hur ser du egentligen ut? sådana som du skall inte visa sej ute).
För det tredje ignorerade jag den där känslan av vanmakt som alltid infinner sej när jag ska försöka göra något med håret (så där kan du ju inte ha håret... ditt ansikte ser ju helt gigantiskt ut).

Jag brukar oftast klara alla dessa moment ganska bra.. men de senaste dagarna har jag helt enkelt inte känt någon lust till att ens försöka. Jag har bara velat hata mej själv. Velat låta mej själv ge mej hän åt känslan av självhat. Velat släppa alla tyglar. Släppa all kontroll.. och bara hata. Så som det ska vara. Så som den där känslan som jag har, fastspänd där inne, säger åt mej att det är.
Ibland fattar jag faktiskt inte hur jag pallar det. Hur jag klarar av att fungera så pass väl som jag ändå gör. Hur äckligt talangfull jag blivit på att gå omkring och låtsas som att det regnar... när det egentligen är full storm inombords.
Vad händer den dagen då jag tappar kontrollen helt. Den dagen då jag inte längre kan skärpa mej och ignorera det där mörka som sipprar ut ur mej.

Okej fan. Stopp. Så där kan jag inte tänka. Det är bara dumt. Dumt. Dumt. Dumt.
Jag får hitta mina strategier helt enkelt. Just nu är består mina strategier av att leva ett "normalt" liv. Skolan (även om den ibland är sjukt jobbig) är viktig. Den ger mej rutin och den ger mej mening.
Mina vänner i skolan ge mej trygghet.. och de ger mej en känsla av samhörighet.
Någon gång i framtiden kanske jag kommer ha en pojkvän som ger mej kärlek.. och som får mej att inse att jag är så mycket mer än vad jag någonsin själv kunnat föreställa mej. En dag kanske jag blir mamma... och då kommer mina barn, min familj få mej att se det viktiga i livet.
Det måste gå. Livet måste gå.. även fast man är lite trasig inombords.

dödsångesten

Jag överlevde. Ett tag trodde jag faktiskt att jag höll på att dö (återkommer till det).
I söndags morgon satt jag på min soffa med tentadokumentet framför mej och tänkte att, nääe, nu skiter jag i det här, jag orkar inte. Solen sken. Jag kanske ska sätta mej på balkongen några timmar.. så kan jag skriva tentan sen. Ikväll (yeah right). Var nära att det blev just så. Men någon del av mej höll inte riktigt med (kanske var det samvetet). Den delen, i alla fall, skickade iväg ett sms till en klasskamrat jag visste satt på skolan. Och innan jag vet ordet av det är även jag på väg dit.
Sicken jävla tur det!
Satt från halv ett till halv åtta. Kan inte påstå att det var timmar fyllda av effektivt pluggande men jag gick åtminstone hem med en, i stort sett, färdigskriven tenta.
På hela dan hade jag ätit en kexchoklad... och druckit kopiösa mängder kaffe. Hela kroppen uppförde sej helt oförutsägbart. Hade inte riktigt kontroll över mina egna lemmar och hjärnan kändes som en enda stor trögflytande gröt. Kunde inte tänka en enda tanke. När klockan blev 23 var jag så trött att jag nästan inte kunde ta mej från soffan till sängen. Huvudet hängde... benen skakade.
Väl i sängen hände något väldigt märkligt. Helt plötsligt vaknade hjärnan till liv... och min ena tumme börjar bete sej ytterst skumt. Det kändes nästan som... jag vet inte hur jag ska beskriva det..
Som om blodet bubblade.. eller gud jag vet inte. Mer som om någon liten jävel satt inne i min tumme och smällde av små smällare. Sak samma. Till en början brydde jag mej inte så mycket. Men efter 3h, utan att ha kunnat somna pga av den där jävla tummen, så började jag bli rädd.
Herre gud.!!! Tänk om jag håller på att få en blodpropp... eller kanske en hjärtinfarkt. Kände på pulsen som självklart rusade iväg av bara farten. Sätter mej upp i sängen och tycker att det är lite svårt att andas.. försöker massera tummen.. men ingen skillnad. Herre gud! Är det såhär det ska sluta? Tentajäveln som tog livet av mej!?
Okej. Vad gör jag nu... kan jag ringa pappa. Klockan visar 03:40. Nej. Det kan jag nog inte. Tänk om jag dör nu. Undrar hur lång tid det kommer ta innan någon saknar mej.. Kommer någon sakna mej.?
Efter ytterligare 3h dödsångest slutar tummen plötsligt "bubbla". Jag blev så paff att jag bara satt och stirrade på den i ungefär 10 minuter. Sen lämnade jag sängen, kokade mej en kopp te och satt mej med referenserna till tentan. Tog längre tid än jag trott så när jag väl var klar gick jag till skolan, skrev ut skiten och lämnade in den.

Nu är jag trött. Har ont i kroppen och vill egentligen bara sova.
Men vill inte riktigt gå och lägga mej förrän jag är så dödstrött att jag vet med mej att jag kommer somna så snart jag lägger huvudet på kudden. Pallar inte en natt till med att ligga och vrida mej som en mask.

Jag...... vill inte dö ensam.

ha! vad var det jag sa!

Här sitter jag, instängd på skolan, en solig söndag. Allt på grund av min oförmåga att få den här jävla tentan skriven. Det går så segt. Sitter mest och tittar på annat.

Och så hittade jag en sak i Cullberg som gjorde mej väldigt intresserad;
"Pseudoneurotiska symtom hos Borderline-individer kan vara olika former av fobiska symtom, som kan växla mellan tvångstankar och tvångshandlingar. Vissa personer kan vara starkt fixerade vid någon utseendedefekt, även kallat dysmorfofobi - rädslan att se ful ut. Det kan röra sej om personer som tycker att något i deras ansikte inte är riktigt tillfredsställande. Ju mindre man i verkligheten lägger märke till den som personen klagar över, desto större är risken att det föreligger en djup personlighetsstörning".
Så... antingen är jag faktiskt ful... eller så har jag en personlighetsstörning! Muntert. Jag låg och tänkte på det där igår kväll, eftersom jag inte ville tänka på tentan. Om detta inte är ett hållbart argument för att jag faktiskt är ful så vet jag inte vad som är det. Om ni säger att jag inte är det så säger ni ju, typ, att jag har en personlighetsstörning.

Öhm. Jaha. Då vet ni det.
Nu ska jag sätta mej och försöka få något gjort... så att jag får gå hem någon gång idag.

fått en elefant

Tentaperiod. Halleluja. Sitter hemma hos Klara och stångas med kurslitteratur. Det roliga (inte alls roligt egentligen) med de två första frågorna på tentan är att de inte riktigt finns med i kurslitteraturen (hur tänkte ni där?). Däremot finns de med i referenslitteraturen.. kan man använda den då? Har aldrig varit med om något liknande.

Tar lite paus nu så jag inte blir så less.
Sover dåligt. Som vanligt när det vankas hemtenta. De senaste tre nätterna har jag legat vaken in på vargtimmen. Vänt och vridit mej som en mask på en metkrok. Ingen ro i kroppen även fast huvudet säger, sov för i helvete!. Magen känns ut och in, skakig som ett asplöv och huvudet värker.

Nåt kul då!? JO!
Igår när jag kom hem, frustrerad och arg efter ett 6-timmars tentapass, hade jag fått en liten överraskning med posten. :D. Bakgrunden till denna överraskning är följande: I fredags smsade jag lite med en kille som jag kommit att lära känna under de senaste månaderna (vettig typ). Smsade lite om hur läget var och vad vi gjorde.
"Jag och Markus ska cykla ner till macken och köpa lite onyttigheter, vill du ha något?"
"Jo. Har alltid velat ha en rosa elefant.... tror du de har sådana på macken?"
"Ska se vad jag kan ordna!"
Så. Åter till den lilla överraskningen. Såg direkt vem om var avsändare och tänkte; men vad har han nu hittat på för något? Inuti kuvertet ligger en påse med Malacos kolasnören.. en elefant (grå, som elefanter brukligt är) på förpackningen som ni kanske vet.. och en liten lapp;
"de hade inga rosa, men klart du ska få en elefant, Kram. S".
Blev så himla glad.

vi snackar iiiinnebandy

Innebandy!!

Heeeeeeela dagen lång. 

Gu så trevligt. 

Heja Dalen. 

blekrosa bukfet britt

När jag vaknade i morse var det snö på marken. Den är borta nu, eftersom det regnat hela dagen. Herre gud vad less jag blev (fram med vinterskorna igen... de ända skorna som står emot väta). Här har man gått i, ja, hur länge är det nu!?, en halv evighet utan regn och mått, sen bara.. kommer det, som en oinbjuden gäst en bakissöndag. Otrevligt. Mitt paraply blåste sönder ännu lite mer, trots att det nästan inte ens blåste. Crap.

På något sätt tycker jag inte att det är helt juste att lämna ut en hemtenta på en fredag.
Kunde vi inte fått den i måndags istället?
Inte för att jag tänker börja skriva i helgen. Jag hade bara tyckt att det känts lite bättre om jag sluppit ha dåligt samvete över att jag inte kommer börja i helgen. Men men. Sak samma.

VFU-paniken sprider sej bland studenterna. Nu är det bara 3 dagar kvar innan våra önskningar för nästa termins praktik ska vara inlämnade. Jag är förvirrad. Som vanligt (fast jag känner mej inte så ensam för nu är nästan alla förvirrade). Vet att jag kommer ta institution som första önskning men sen blir det svårare. Funderar på hälso - och sjukvård = barn och ungdomspsykiatrin som en eventuell andra önskning. Sen föreslog min handledare att jag skulle söka till skolan (mer inriktat på barn med särskilda behov snarare än kuratorsjobb) eller till den del av socialtjänsten som inriktar sej på förebyggande och stödjande verksamhet. Jaha. Hon gav några exempel på verksamheter som verkade väldigt spännande men hur stor är chansen att jag kommer hamna just där? Näe. Precis. Fan. Jag vill vara på institution. Gärna nåt HVB-hem. Min stora dröm hade vara att få jobba med tjejer med ätstörningar och liknande problematik.. negativ kroppsuppfattning (C-uppsats hej!). Men de flesta av platserna inom institution verkar beröra ensamkommande flyktingbarn.
Auuuh. Fan vad svårt det här är!

När jag kom hem från skolan tränade jag. Mage. Har redan träningsvärk. Sen la jag ett pussel. Bara av farten (måste ha varit något slags nytt rekord). Fast näe. Mitt personliga rekord på ett 1000-bitars är 1h och 36 minuter. Det här tog nog lite längre tid än det.
Nu försöker jag komma på vad jag ska kunna tänkas göra ikväll. Spela Sims kanske...

En man i min klass (40+, två barn, "fru" som han inte längre är tillsammans med men bor ihop med) frågade om han fick bjuda mej på bio. Ehe. Sa nej. Har ni hört! Jag sa nej! (på ett snällt sätt dock, ehe). Jag hade förmodligen inte vågat säga nej om det inte varit för att jag hört en hel del ofördelaktiga grejer om honom. Tydligen håller han på att flörta och mansgrisa sej mot en massa tjejer i klassen. Speciellt när han är full. Han är helt ok i nyktert tillstånd. Sådär röd, rund och trevligt tystlåten (nidbilden av en blekrosa bukfet britt) . Tydligen ska man passa sej från att hamna ensam med honom... har redan hört från två klasskamrater att han bjudit ut dem. Aja. Sak samma. Jag sa nej.

Fan vad jag gillar mina klasskamrater.

inte lätt att vara sinnesslö

Nästa vecka, på onsdag, har socionomprogrammet en sittning med tv-spelstema. Har länge vetat att jag ska gå men det här med att komma underfund med vad jag ska klä ut mej till har varit en svårare nöt att knäcka. Mest för att jag inte orkar göra det så svårt för mej och helst vill kunna komma undan rätt billigt. Jag orkar ju inte köpa en massa skit bara för att klä ut mej en enda gång. Näe.
Men så idag, så kom jag äntligen på det. Jag ska vara en Fire Flower. Ni vet den där checka lilla blomman i Mario som gör att man kan kasta eld. Perfekt.

Idag har jag pluggat. Packat upp resväskan (9 dagar senare), tränat och stökat undan i vardagsrummet. Nu känns det faktiskt rätt trivsamt här hemma. Får se hur länge jag lyckas hålla ordning den här gången. 5 dagar kanske? Det här med att hålla ordning och reda är helt klart inte en av mina starkare sidor. Läste idag om institutioner för sinnesslöa (ja, kan ni tänka att det var så man sa förr?). Utvecklingsstörda, fysiskt/psykiskt funktionsnedsatta.. ja. Välj själv. Hör här. Ända till 70-talet var det olagligt för sinnesslöa att gifta sej. Skaffa barn ville man inte heller att de skulle göra eftersom man inte ville att den sinnesslöa genen skulle spridas. Därför steriliserades många "sinnesslöa" kvinnor (främst) och män från 1934 och framåt. Av alla steriliseringar som genomfördes 1934-1975, officiellt 62888, var 93% av dem på kvinnor. Ibland fick kvinnor gifta sej på villkoret att de steriliserade sej först. Många av de som levde på institution hade som krav att sterilisera sej för att få bli utskrivna.
Galet ju. Vad har nu det här med städning att göra? Jo.. på många institutioner försökte man lära dessa sinnesslöa kvinnor hur de skulle vara "bra" kvinnor. I boken jag läst togs det upp ett exempel från en institution som höll kurser där kvinnorna fick lära sej hur man skulle sköta hushållet för en karl. Det var en kurs som bland annat omfattade matlagning, då specifikt matlagning som en karl skulle uppskatta. Har ni hört! HAHA. Herre jävlar.
Tänk om man hade varit sinnesslö på den tiden. De hade fan lobotomerat mej. Näe. Kanske inte. Men nog fan hade de sett till att jag fått sitta instängd på institution för resten av mitt liv.

Hur är det meningen att jag, som universitetsstudent, ska ta en bok som inte har några som helt referenser? Ni tjatar ju hela tiden om kritiskt tänkande och källkritik. Jaha. Vad fan gör man om man inte har några källor då? Vad var det egentligen för jävla nisse som tog med den där boken i litteraturlistan?
Författaren till den här boken presenterar en massa forskning och en massa "empiriskt" material men han redovisar inte varifrån han hämtat det. Alltså. Va fan vet jag, han kanske är Gud eller nåt, allsmäktig och allvetande. Så är det förmodligen, någon annan logisk förklaring finns inte.
Irriterande är det i alla fall. Jag kan nästan inte läsa boken. Så irriterande är det. Enormt!
Nästan så att jag tänker totaldissa boken. Nästan. Beror på. Får se vad det kommer för frågor på tentan först innan jag bestämmer mej helt.

Fan va. Att det redan är tentaperiod igen. Stopp!!! Nu får tiden faktiskt ta och lugna ner sej.
Jag hinner inte med..

nog fan är jag roligare än en vägg

I lördags lagade jag veglasagne, HELT SJÄLV, det är ju helt... o-klokt! Fanken vad jag känner mej vuxen. Det hela flöt på bra utan större olyckor. Rev som vanligt höger tumme på rivjärnet, det går som inte att undvika, samma sak varje gång. Ritch-ratch-aj-blod. Skar mej även lite på världens kanske slöaste kniv. Ni förstår nog att det krävs ganska mycket talang för att klara av något sådant. Förutom det och att det, som vanligt, såg ut som om någon släppt en bomb i köket när jag väl var klar så tycker jag nog ändå att jag gjorde rätt bra ifrån mej. Gott blev det i alla fall. :D
(jag ringde mamma ungefär 5 gånger för att fråga om råd men det hör väl ändå inte hit?)

Igår var jag och såg innebandy hemma hos kära ex-kombon och hennes nye sambo. Räkan var också där.. och räkans nya flickvän, vi kan kalla henne morot. Ja. Ett passande smeknamn. Det första jag tänkte när jag såg henne var;
"Herre jävlar, hon måste vara Björn Ranelids bastard"
Huruvida det var så eller inte kom inte fram under den lilla tiden jag var där. Men hon var misstänksamt orange.
Jag undrar just hur han fick henne på kroken: "Hej jag heter räkan. Jag är innebandyproffs".
Nåt sånt säkert.
Alltså va fan. Räkan får flickvän. Vilket jävla nederlag. Inte för att jag bryr mej om honom. Men va fan! Han! Och inte jag! Seriöst!? Han är ju ungefär lika kul som... som.. som en betongvägg. Okej, jag ska inte påstå att jag är jätte kul men nog fan är jag bra mycket roligare än en vägg(läs; honom).
Näe men alltså.. jag är inte bitter. Näedå.

Rolig föreställning idag. Vår föreläsare kom från NSPH (Nationell samverkan för psykisk hälsa). Trevlig typ. Drog en massa exempel på hur folk kan bete sej vid psykoser och så.
Han berättade om en man, från Stockholm, som varit med om en väldigt traumatisk operation. Även vid fysisk påfrestning kan kroppen, psyket dissociera från det jobbiga, som stänga av och förtränga det. Den här mannen låg nersövd i 1,5 månad och när han väl vaknade var han i psykos. Han var helt övertygad om att säpo hade kidnappat honom till Helsingborg. Alla läkare och sköterskor jobbade för SÄPO så han vågade inte prata om någon med sina misstankar. Vidare vågade han inte heller berätta något för sin familj eftersom han var rädd att någon av dem skulle råka berätta det för "personalen"(säpo i förklädnad). Efter några veckor tog han dock mod till sej och pratade med sin son; "passa dej, det är säpo".. osv. Sonen hade såklart gått direkt till en läkare och sagt;
"alltså, va fan är det för fel på farsan". Läkaren förstod med ens vad det handlade om och förklarade för sonen att det är en ganska naturlig reaktion på en traumatisk operation. Senare samma dag hämtade han upp mannen med rullstol och tog honom till de stora fönsterna vid ingången till Södra sjukhuset varifrån man har en god utsikt över ett av Stockholms mest kända landmärken, nämligen Globen.
"Hörre du, sa läkaren, vad tror du att det här betyder?"
Mannen berättade i efterhand för sina vänner att det första han tänkt var;
"men herre jävlar, hur har de lyckats få ner globen till Helsingborg?"
Efter ungefär 6 veckor kom mannen ur sin psykos... men ändå ganska häftigt att se vad den gör med verklighetsuppfattningen. Han var helt säker på att han blivit kidnappad av Säpo och att de, på något sätt, lyckats få ner globen till Helsingborg. Sjukt. Hjärnan är bra fascinerande.

höger, vänster... prestationsånget och matblogg

Höger och vänster. Varför ska det vara så in i helskotta svårt med höger och vänster? Det är som om den delen av min hjärna där den kunskapen ligger inte riktigt har kontakt med resten av hjärnan. Kanske har några nervändar brunnit upp.. så att höger och vänster-kunskapen måste ta stora omvägar för att komma till mitt medvetande. Det finns inget naturligt flow i mitt höger och vänster-tänk. Jag måste verkligen anstränga mej för att det ska bli rätt... och väldigt ofta blir det helt fel ändå.
"Vänster....Höger... Vänster....nej höger!....... ja, höger"
Visste ni förresten att höger är dexter på latin och vänster är sinister. Japp, det kan jag i alla fall.

Jag borde uppsöka terapi för min prestationsångest och min dåliga självinsikt. Varje tenta som jag lämnar in är ungefär det sämsta jag någonsin gjort och jag får så mycket ångest att jag knappt vågar titta när resultaten kommer ut. Vanligtvis skjuter jag upp det en 3-4 dagar. Men till slut måste jag kolla, får om jag fått U(vilket jag alltid föreställer mej att jag fått) så måste jag ju börja med kompletteringsuppgiften. Jag förstår att folk tycker att jag är tröttsam... tjejen som skriker varg varenda jävla gång(helvete så dåligt, jag kommer bli underkänd) men alltid ändå klarar sej(till och med får VG då och då). Jag blir nästan lite trött på mej själv. Men jag har verkligen inget positivt över för mej själv. Jag kan inte skriva något och tycka att det är bra... varpå det inte är så konstigt att jag hela tiden, jämt, tror att jag kommer få U. För det gör jag. Varje gång jag måste tvinga mej själv till att logga in på Ladok för att titta på resultatet stannar mitt hjärta av skräck. Ångesten ligger som ett lock i halsen. Ser det feta U:et framför mej. Men nej... inte denna gång heller.
Det är jätte jobbigt. Och alla bara skrattar åt mej...... eller tycker att jag är dryg(förmodligen ganska många).. men jag kan inte uppskatta mina egna prestationer i annat än dåliga termer. Jag kan inte. För inget jag gör känns bra.
Blä. Som sagt. Det är inte bara höger och vänster-tänket som behöver få sej en uppgradering.

Om jag skulle göra en matblogg så skulle den se ut ungefär såhär:
Tisdag: Vad kan man baka om man bara har socker, mjöl och margarin? Tips?
Onsdag: Hur fan kokar man palt? Det står på förpackningen att man ska låta den sjuda i 20 minuter. Okej. Men ska jag lägga i palten från början eller först när vattnet kokat upp? En palt gick sönder, paltgröt kanske är gott?
Torsdag: På menyn; vidbränd parisare med pulvermos. Ett tips är att inte ha fullt sprutt på stekpannan, dvs om man nu inte gillar knaperstekt parisare. Pulvermos är ju ganska enkelt att göra, men ta inte för lite pulver för då blir det potatissoppa istället. Oh vilken smart idé. Potatispulversoppa.

Nu ska jag gå till Malin och se på innebandy.

Tjolahopp