BDD, vad är det?

BDD, vad är det?
Såg en dokumentär om skönhetsingrepp för någon dag sedan. Massa snack om kändisar i hollywood som är beroende av plastikoperationer...
"De lider av dysmorfofobi".
Blev lite irriterad. Hela dokumentären framställde folk med BDD som fåfänga idioter som opererade sej tills de inte ens längre såg mänskliga ut.
Visst jag ska inte sticka under stolen med att plastikoperationer är lockande, och det tror jag är en syn som jag delar med många som lider av BDD. För det blir ju ett sätt för oss att rätta till alla fel vi upplever med oss själva. Och, visst, risken för att vi skulle bli beroende och ta operationerna flera steg för långt är rätt stor.
MEN, seriöst, att få det att låta som att BDD är någon slags hollywood-fason är ju löjligt. Hur många procent av alla som lider av BDD representeras av hollywood"idioterna"?. Inte många kan jag lova.
De flesta av oss kommer aldrig ens ha råd att operera oss... Och många av oss hittar andra verktyg som hjälper oss att leva med "sjukdomen".
Jag vet inte ens varför jag skriver om det här.. jag tog bara så illa upp när jag såg det där. Idiot-wannabe-superstar människor som sitter och snackar om saker som de inte har någon aning om.
Ah, BDD, typiskt för folk som plastikopererar sej och inte har några som helst spärrar. Det kanske är så... vad fan vet jag. Det enda jag vet att jag inte gillar tanken på att det är så BDD exponeras. Aja-baja.

Den får oförtjänt lite uppmärksamhet.. och när den väl får det så är det fel sorts uppmärksamhet.
Borde skriva en bok om det. Att leva med BDD. Har börjat några gånger... men det blir så mörkt... så hemskt.. och så många känslor rivs upp. Så mycket av det som jag inte vill känna.
Hmm.. någon borde skriva en bok om det.. en bra bok, inte en bok om kalla fakta, utan en bok om känslorna, om vanmakten och om rädslan för alla blickar.

Ja...

Nog.

sjuk, ensam och rädd

Vilken hemsk start på veckan det blev.
På måndagkväll fick jag plötsligt lite ont i huvudet. Låg och tittade på innebandyn och tänkte väl inte så mycket på det. När så matchen var slut tänkte jag gå och ta en alvedon.
När jag ställer mej upp exploderar plötsligt en smärta ut från bakom ögat och upp i tinningen. Jag ramlar ihop på knä och kryper upp i soffan.
Väl i liggande ställning lugnar det ner sej men direkt jag ställer mej upp kommer samma exploderande smärta tillbaka.
Ligger kvar i soffan och somnar till slut.

Tisdag morgon.
Direkt jag lyfter huvudet från kudden blixtrar det till i tinningen. Ligger helt däckad hela dagen och försöker vid upprepande tillfällen ta mej upp men varje gång blir den sprängande smärtan för mycket. Känns som att ögat ska ploppa ur skallen på mej..
Tar det ganska lugnt hela dagen men sen på kvällen blir jag helt plötsligt väldigt rädd. Tänk om jag fått någon slags hjärnblödning... tänk om jag dör nu.. tänk om jag dör nu, helt ensam!
Börjar gråta hysteriskt... Pratade om det bara för några dagar sedan, det vore ju så jävla typiskt om jag ska dö nu, helt jävla ensam. Ringer storgråtade och smått panikslagen till Thom och hulkar fram:
"Tho-ho-ho-m, du.. må-må-må-ste ko-o-o-omma.. he-he-heeem."
Allt jag kunde tänka var att jag inte ville dö ensam. Vad som helst, utom det.
Sen ringde jag pappa och lät honom lugna ner mej. Senast var det ändtarmscancer, nu var det hjärnblödning ev en hjärntumör. Han lyckades, som vanligt, få mej att tänka lite mer rationellt och när vi väl pratat klart grät jag inte längre hysteriskt.. visst jag grät.. men det var mer kontrollerat än tidigare.
När Thom väl dök upp kändes det som om en stor lättnad. Nu var jag inte längre ensam och rädd utan hade min kära bror hos mej. Om jag dör nu så är han åtminstone här med mej.

Idag har det varit mycket bättre. Haft lite ont under dagen men här under kvällen har huvudvärken gått över helt. Det var sannerligen på tiden. Konstig huvudvärk.. aldrig varit med om något liknande. Fy farao så läskigt... och hypokondrisk som jag är så blev det ju genast ännu värre. Mon Dieu. Så, nya tag från och med imorgon. Träna och vara glad. Ja. Och på fredag kommer Elli. Fab.

tack och god natt

Hemma efter en trevlig kväll på Midsommarkransen med lite alkohol, sällskapsspel och gott sällskap. :)
Kunde inte ha blivit mycket bättre. Ingen utgång bara häng. Sjukt trevligt.

Nu ska jag bädda ner mej i soffan och se dålig natt-tv tills jag somnar.
Mmmmah.

God natt gott folk

den är jävla kärleken

God morgon, god morgon, god morgon..

Blev väckt 05 i morse(efter tre timmars sömn) av att telefonen ringde. Kunde för mitt liv inte förstå hur jag skulle bära mej åt för att svara.. Stirrade länge, länge på mobilen..
Det finns ju ingen grön knapp här någonstans...
Sen såg jag att det stod väldigt klart och tydligt, nere på displayen, att man skulle dra neråt för att svara. Nyvaken och helt hjärndöd, tydligen.
Det var Micke. Vi låg och snackade om livet och såna där halvdjupa grejor i ungefär en timme innan vi sa god natt och hej då. Klockan slår precis över till 06 när jag lägger på.
Solen har gått upp och hela rummet badar i ljus. Helt omöjligt att somna om, jag är pigg som aldrig förr. Merde.
Låg och tänkte, en massa. Samtalet väckte en massa känslor till liv. Jag är också rädd för att dö ensam, helt jävla livrädd!(med ensam så menar jag oälskad, utan partner, solo...). Jag vill inte bli den där ensamma, gamla, bittra tanten som tittar tillbaka på sitt liv med ånger. Okej, lite ångest över alla år som gått till spillo kommer jag nog ha, varesej jag vill det eller inte. Men jag vill inte vara ensam.
"Better to have loved and lost than never to have loved at all", sägs det. Jag vet inte. Jag önskar att jag visste. För då skulle inte kärleken kännas lika skrämmande. Såg en intervju med en författare som skrivit en bok om kärlek. Han förklarade det så fint. Hur han blev så förälskad och hur han aldrig varit mer rädd i hela sitt liv, för plötsligt var han mer sårbar än han någonsin tidigare varit.
Att lägga sina känslor, hela sej själv, i någon annans händer och lita på att denna någon inte kommer att släppa taget. Fy fan. Hur gör ni, kära människor, hur i helvete bär ni er åt?

Så. Hmmm. Tre timmars sömn och party ikväll. Hu. Kommer bli sletet.

Sitter och väntar på Viktor som ska komma hit och... ja. Nåt med någon soffa. Thom har typ förklarat det för mej femtielva gånger men jag har nog inte riktigt lyssnat. Ja, ja. Det visar sej väl.
Sa han nåt om att få in soffan i förrådet?. Good luck säger jag. Vi var där uppe och röjde igår. Inte en jävla chans att det går in en soffa där. För det första är det för mycket grejor där och för det andra tror jag inte att man får in en soffa genom den där minimala dörren.

Mer kaffe.. och mer snus.
Och kanske ett besök på skethuset dessförinnan.
Ja, det är nödvändigt...... fattar ni!!(?), NÖDvändigt..
Jag är förjävla kul alltså.

vår

Idag har jag fått min nya mobil. En HTC Desire.. Haft ögonen på den i över ett halvår och nu, äntligen, är den min. Den som väntar på något gott...
Det var kärlek vid första ögonkastet. Vet inte hur det här ska gå... den är ju så fin att jag knappt vågar ta i den. :P
Nu slipper jag min hemska dampframkallande samsung s5230. ENFIN!

Fick sådana vårkänslor här om dagen när jag kom hem till sthlm. Nästan all snö är borta, solen sken. Jag gick, med gruset knastrande under mina fötter, i bara vårjackan och utan halsduk och vantar. Vinden lekte med mitt hår och solen värmde min rygg. Känslan av att sommaren och dess löften om underbara dagar spred sej i hela min kropp. Den var så stark att jag var tvungen att hejda mej själv från att studsa gatan fram.
Jag älskar verkligen sommaren. Den tiden på året då jag faktiskt mår bra. Ljuset, värmen och bruna, fräscha killar. Mmmmm. Ja tack.
Vintern är bara en ända lång pina. Urk. Misstänker att jag lider av SAD - Seasonal affective disorder, årtidsrelaterad depression. Skitvinter.

Idag ska jag och brorsan städa upp i förrådet. Huvva. Bara jag tänker på det rasar min livslust ner till tröskelhöjd. Mörkt, trångt, varmt och lågt i tak.. och sen ett jävla kaos av lådor, möbler och grejor som man kan slå sej på...... låter kul.
Nu förstår jag plötsligt varför pappa önskar sej en ficklampa varje jul... de är fasen inte dumma att ha.
Okej. Bara att kavla upp ärmarna och.... försöka att inte låta frustrationen ta över.

Mer kaffe.. ja tack.

gamlingar och bananer

Tillbaka hemma i sthlm efter en vecka upp i Norrland.
Pratar numera brett som fan. Favoritfrasen under veckan har varit:
"Men hörre du.. ja vet int".

Bussresan hem gick smidigt. Rena rama pensionärsutflykten. Kände mej rätt ung och fräsh i sällskapet.
Fråga:
Vad är det med gamla damer och att äta bananer(särskilt bruna bananer)?
Jag är hemskt fördomsfull jag vet. Men när jag tänker på gamla damer så är det följande två saker som ploppar upp:
De rullar håret och äter bruna bananer. Heeela dagarna.
Förutom de dagar då åker buss.. då skippar de hårrullande och ägnar sej helt åt bananätandet. För banan är ju så energirikt och en väldigt trevlig frukt.
Urk. Stank banan i hela bussen.
Jag praktiserade på ålderdomshem när jag gick i åttan. Fick i uppgift att rulla en gammal dams hår. Hon bodde i en egen lägenhet på hemmet. Den stank banan. Det var som om hon skulle haft helbruna bananer instoppade i väggarna(fördomen var född).
Vet inte riktigt var jag vill komma med det här.
Klart gamla ska få äta banan.

Jaha.
Veckans utmaning är att jag ska försöka ställa om min matklocka.
Vanligtvis dör jag lite(blir grinig, gnällig, tjatig) om jag tvingas äta middag senare än klockan sex. Gärna vill jag äta redan klockan fem.
Men, så igår, när det blev middag först vid åtta så slog det mej att det faktiskt är väldigt trevligt att äta sent. Dels för att man slipper bli hungrig igen och småäta under kvällen... och dels för att det gör kvällen lite kortare. :P

Ja. Näe. Tror jag svamlat så det räcker för nu.

Nu ska jag sitta och inte tänka på hur hungrig jag är.
Wish me luck.

money, money

Halleluja moment!
Fått pengar från försäkringsbolat idag!
34.000!
Jag kan inte ens med ord beskriva hur lättande det här känns.
Inga pengar är värt att få ha hela knän såklart.. Men just nu satt det fan riktigt jävla bra!

Imorgon ska jag fira med att köpa mej en ny klänning och ett par nya pjucks.
Har inte shoppat sedan..... ja. jag kommer inte ens ihåg senaste jag shoppade. Hel massa månader sedan.
FAN VAD GÖTT.
Pengar gör en inte lycklig.. bara lite glad. ;)

Ja. Näe. Det var väl vad jag hade att komma med idag.
Fan.
Det här ska firas med en jävla fylla i helgen!

är vi framme snart?

"Bor du här? Fan vad söt du var!"
Jag gillar mina grannar. :P
Sen att personen i fråga var en misstänkt alkoholpåverkad 40-åring.. tjaa. den delen tänker jag att vi inte behöver lägga så stor vikt vid.

Idag är en mycket speciell dag. För idag fyller mina underbara Elli 26 år!
Grattis, grattis, grattis!
Hoppas du får en toppendag. Och stålsätt dej, för jag ringer och sjunger senare ikväll. ;)

Nästan färdigpackad och klar för morgondagens bussresa upp till norrland.
Avfärd 08:20. Urk så tidigt.
Måste vara på centralstationen åtminstone 20 minuter i förväg så jag slipper stressa upp mej över att jag kanske, ev, inte hittar till cityterminalen... även fast jag vet att jag inte har några som helst problem med att hitta dit.
Men det är bra. Extra tid är bra. Då hinner jag köpa lite kaffe och kanske en tidning.
Sen väntar en heldag på bussen. Trevligt.

Jag har en bubblande känsla i kroppen idag.
Smått oroande.
Snap out of it... you fool.

Näe.....

paranoid är bra!

Snart väntar 5e avsnittet av nya zombie-serien "the walking dead".
Förjäkla gött med zombies.
Satt och diskuterade denna underbara film-genre igår över fikat med kusin Alexandra.
Det verkar gå lite i släkten(pappas sida). Älskar det.. och hatar det på samma gång. Eftersom det är läskigt och gör mej väldigt paranoid. För, det skulle ju faktiskt kunna hända!
Något elakt virus och pang så är hela mänskligheten utrotad för att ge plats för köttätande halvdöingar!
Så, jag tänker, ju fler zombiefilmer jag ser, ju större chans att jag faktiskt skulle lyckas överleva en sådana epidemi(peppar, peppar).
Man måste ju tänka till. Några enkla knep som man kan ta till, i förebyggnade syfte är:
1. Konserver(massa!)
2. Se till att ha massa trädplankor i inklämda i någon garderob om man tvingas barrikadera sej.
3. Smart bostadsval. Ultimat så högt upp som möjligt. Bottenvåning, inget smart val! Eller, möjligtvis någon undangömd källarhåla. :P
4. Konditionsträning. Uthållighet och snabbhet är ett måste!. Run bitch, run.
5. Våga vara paranoid. Tror det är det bästa överlevnadsknepet någonsin... hehe. För man förväntar ju sej alltid det värsta och tänker alltid ett steg före.

Hem till veckan en sväng. Hem till byn, mamma och pappa och underbara katterna. Kotten och Kronk, ojojoj vad vi ska gosa!

Nu ska vi se. En snabb rekning av lägenheten väntar. Måste kolla alla skrymslen och vrår så jag inte behöver ligga och skrämma upp mej själv i natt.

God kväll, gott folk!

blaff

Haft finbesök av kusin Alexandra idag. Numera boste att i Göteborg, så det är ju inte så att man ses alltför ofta. Inte för att vi sågs så jätteofta när båda bodde i Umeå heller.. men. :P
Alltid lika trevligt när man ses.
Vi umgicks mycket när vi var yngre. Satt uppe halva nätterna. Tittade skräckfilmer, spelade kort, backgammon och mycket mer.
Har ett starkt minne av att vi var hemma hos farmor och farfar. Vi var ute och lekte hästar, satt i oss "sura blad" som om det var det sista vi någonsin skulle få äta. Väl inne springer vi som idioter upp och ner för trappan. Helt plötsligt, på väg upp, spyr jag. Hahaha. Helt galet.
Blaff.
Farmor blir orolig: "hur mår du.. är du sjuk?"
Näe. Går på toaletten och en halvtimme senare är det full fart igen. :P

Ikväll bjuder Thom på middag.
Gnoccigratäng.
Fy bubblarns vad gott det ska bli. Vet inte om han når upp till mammas standard men.. så längen jag blir bjuden på mat så klagar jag inte.

Träningsvärk nanting idag. Jisses.
Körde ett rätt hårt benpass igår, med fokus på rumpa och baksida lår.
Kan knappt sätta mej toaletten. Smääärta. Men har fanken varit dålig på att träna rumpan den senaste tiden så nu måste jag ju ta tag i mej själv. Är ju i den där åldern när saker börjar hänga och ruttna ihop. Måste ju jobba hårt för att inte "bäst före" datumet ska gå ut. :P

Ikväll då.
Det blir lugna gatan. Har satt mej i soffan nu och lär inte kliva upp i onödan.

Småkåt och halvskabbig.
Dålig kombo.
La la la la la.

Hem till Umeå en sväng nästa vecka. Ska bli trevligt. :)

en puss

Jaha.
Vad är nytt idag då?

Fick damp tidigare idag. Skulle hämta kaffe till mej och brorsan och när jag tittar ut genom fönstret, vad ser jag? SkitjävlaSNÖ!
"NEEEEEEEEEJ, VAAAARFÖÖÖÖR!"
"Va!?", undrar en förvirrad och smått panikslagen Thom, "har du spillt ut kaffet?"
Kaffet?.. Din syster skriker som om hon just fått reda på att hennes liv ska ta slut och du oroar dej för kaffet..... tack.
Sen att din syster skriker som att hennes liv ska ta slut över lite snö... ja, det säger ju en del om hennes labila psyke.. :P

Säger mycket när dagens lycka var att någon avbokat sin tvättid så jag kan tvätta på lördag.
När sådana saker gör en glad är det fan riktigt illa.
Ge mej en puss och jag kommer gråta av lycka.

Åh. Ja. Jag vill ha en puss. En lång kram och en puss.
Tomten. Gud.. eller, vem som fan helst, Fixa!

snart ute på gatan

Mindre goda nyheter idag.
Killen som vi hyr lägenheten vill ha den tillbaka så snart som möjligt. Vi hade sagt ett år så egentligen får vi ha den till sista juli. Men det har kört ihop sej för honom och han ser gärna att han får den tillbaka redan i maj. Han är en juste kille och har sagt att han förstår om det inte går att fixa och så.. men..
Fanåh.
Allt hänger på mej. Thom har ju anna som han kan bo hos... så med andra ord måste jag hitta en ny lägenhet, pronto. Ush. Det här är så jobbigt att jag mest av allt bara känner för att gräva mej en grop.. gå i ide och sova bort alla problem.
Bröl.
Nu är det åter dags för bostadsletandes härliga ångest. wiho.
Varför har man inte kontakter och är löjligt rik?

Mammas fina råd var att gå ut och fixa mej en pojkvän. Som hon sa:
"Diana, gå ut och stöt lite!"
HAHAHAHAHA.
Inte haft ett seriöst förhållande i mitt liv och du tycker att det låter vettigt att gå ut och ragga upp någon som jag kan flytta ihop med efter en månad. ;) känns inte som den där stabiliteten som jag behöver. Men, det var ju..... fint tänkt.. och vem vet, hade jag inte varit jag hade det kanske inte varit helt omöjligt. :P

Näe. Urk. Får väl bo under någon bro tillsammans med de andra uteliggarna. Bygga mej ett hus av kartonger och tidningspapper. Samla tomburkar för att finansera mina studier och börja käka mitt eget snor för att få i mej ordentligt med vitaminer.
Inga problem. Det här fixar jag. Positivt tänkande. La-la-la.

ett monster är jag

Vilken helg. Har varit så glad över att ha mina kära vänner här..
Samtidigt har det varit en sjukt tung helg i mitt huvud. Bröt ihop först på dagen när det var dags att gå på stan. Solen sken, så starkt ljus och jag kände mej ungefär fulast i hela världen.
Så efter att ha gråtit och blivit ompysslad av elli och bella stannade jag hemma medan de drog iväg på en shoppingrunda.
Satt hemma och var småledsen hela dagen.. Ledsen över hur risigt livet känns.. och ledsen över det faktum att jag inte kunde vara stark nog att bara skita i hur ful jag kände mej och ändå följa med dem på stan.
Sen blev det kväll och det var dags för fest. Förfesten kändes ändå helt okej. Jag tänkte inte så mycket på mitt utseende. Men så var det ju bara folk jag känner väl på festen också så då blir det inte riktigt samma grej.
Sen... utgång.. Direkt vi kom ut så var det som om någon tryckt på en knapp och..... helt plötsligt var jag tillbaka i alla hemska tankar. Jag kände mej så fel.. så ful och så obekväm. Försökte hålla fokus och ha kul med mina vänner men mest av allt ville jag inte synas.
Tack och lov blev det en väldigt kortlivad utgång och jag slapp bli partypoopern som ville gå hem tidigt.
Väl hemma fick jag dagens andra breakdown. Micke hade märkt att jag betett mej "annorlunda" ute och frågade vad som var fel. Vad än för spärr jag normalt sett brukar ha inför att berätta om hur jag känner för andra.... så fanns den inte där natten mot lördagen.
Fanåh.
Det gör mej så irriterad i efterhand. Att jag inte kunde dölja hur jävligt allt kändes... för jag hatar det. Jag hatar när folk får se den där sidan..... den ledsna Diana... den Diana som jag är när jag är ensam, när ingen annan ser. Den Diana som hatar livet, sej själv....
Fan fan fan.
Jag hatar att visa det för andra för jag tänker att de ska börja se mej annorlunda efter det....
Se mej som den svaga människan som jag desperat försöker ge sken av att inte vara....

Inget av det här låter vettigt.. jag vet.
Det spelar ingen roll hur mycket jag gråter....... tårarna förändrar inte ett skit.

Och jag önskar så att jag kunde tro er... när ni säger att jag är söt..... men
Det finns inte.
Hon finns inte.
Den söta Diana är en bluff.

Urk.
Jag är så less.
Så less på att vara ledsen.
På att hata mitt egen ansikte.
På rädslan över att det alltid kommer vara såhär.
Att jag alltid kommer vara ful.. bitter... och ensam.
För.... ingen kan älska ett monster.
Och ett monster... det är jag.

tårar, vänner och snart är det fest!

Massa(öhm, tre) härliga norrlänningar på besök i sthlm i helgen.
Elli, systeryster och magnus.
Så gött att ha dem här, det var alldeles för länge sedan sist.

Igår tog vi en promenad till Sickla(vad är det för namn egentligen? alla vet ju att sickla är att dreggla.. alla utom thom). Färden bar över en mycket hal hammarbyhöjd. Nedför, på ditvägen, var det ett riktigt äventyr. Uppför, på hemvägen(kånkandes på massa matkassar och öl) var, rent ut sagt, förjävlig. Närapå att jag knappt tog mej upp för en extremt hal liten brant. Tur att Elli tog sej upp och kunde dra mej sista biten. :P Så går det när man inte har några vinterkängor.
På kvällen käkade vi gott och satt i soffan och bara tog det lugnt.

Idag är crewet nere på stan, medan jag sitter hemma och....., i brist på bättre att göra, målar(inte för att det är fy skam, jag är bara inget vidare bra på det).
Fick en liten dipp där i morse och kände mej inte ett dugg upplagd för stan. Blev väldigt ledsen över allt.. livet.. mej själv.. urk.. Allt det där jag gått och haft i huvudet den senaste veckan kom ut i form av tårar. För en gångs skull lät jag mina älskade vänner finnas där..... och de svek inte. Tack.
Så, med rödgråtna ögon och lite halvskakis, bestämde mej för att stanna hemma och försöka hitta tillbaka taggen till kvällens fest.
Får jag bara i mej lite alkohol så ska nog ledsna diana tvingas kasta in handduken. :P
Elli ringde just. De hade precis tagit sej in på systemet. En ut, en in. Galet! Tack gode gud att jag stannade hemma.

Så, fest ikväll. Woop-woop.
Näe men. Taggen är på uppgång.
Man får försöka se det från den ljusa sidan. Eftersom jag redan brytit ihop idag så lär jag ju slippa snedfylla. :P

Nu är de snart hemma.
Då blir det kaffe och muffins.
Som sagt. Från och med nu kan ju dagen bara bli bättre.

Trevlig kväll gott folk