fredag 9 augusti 2013

Tage lever!


Sista dagen på Liseberg avklarad! Just nu är jag så lättat och glad att det nästan inte går att beskriva.
Har varit så väldigt trött nu de sista två veckorna. Mest trött på mej själv.... trött på att anstränga mej så mycket i mina försöka till att inte bry mej om hur jag ser ut. Klarade det inte riktigt hela vägen.. men att jag klarade det i åtta hela veckor är bra nog.
Sista passet stod jag i baren. Hade nästan på känn att jag skulle placeras där. Har stått och myst nästan hela dagen. Orkat vara glad både mot gäster och  mot arbetskamrater under rasterna.
FAN VA GÖTT! Imorgon åker jag hem till Norrland.

Har en äcklig fjäril inne i min lägenhet. Den sitter och lurpassar på mej uppe i taket. Jag misstänker att den vill att jag ska somna med öppen mun så den kan flyga in och lägga ägg i min mage..... eller.?
Fjärilar lägger nog inte ägg. Men den är äcklig i alla fall... så svår att läsa av. Vet inte riktigt vad den kan tänkas vara ute efter. Jag menar normala fjärilar vill väl vara ute och flyga med sina fjärilkompisar, hur kul kan det vara att sitta uppe i taket och glo på en 28-åring som sitter och glor tillbaka?

Btw så lever Tage (min husspindel). Jag trodde han var död. När mamma och pappa var här storstädade de hela lägenheten en dag när jag var på jobbet. När jag kom hem möttes jag av beskedet att Tage förmodligen inte överlevt städningen. Hela hans fina spindelnät som han byggt hade totalförstörts och ingenstans fanns det några livstecken. Jag blev lite ledsen... men tänkte att jag åtminstone hade kvar mina silverfiskar (dom går det ju fan inte att bli av med även om man försöker).
Sedan dess har jag ofta, när jag suttit på toaletten, kikat mot del lilla hålet i kaklet i hopp om att hans spinkiga lilla gestalt ska uppenbara sej. Men förgäves. Riktigt sorgsen blir man, vi har ändå delat badrum i snart ett år.
Men så, för några dagar sedan när jag gick på toa mitt i natten så satt han där, en bit utanför hålet i kaklet.
"TAGE!, du lever", säger jag glatt, varpå han fort som attan kryper in i sitt hål och försvinner. Nåväl. Jag fattar om han är lite orolig runt människor.. en misstänksamhet som man får ha förståelse för. Det kanske kommer ta lite tid att lappa ihop vår relation igen, men jag är helt övertygad om att vi snart kommer vara på god fot med varandra igen. Funderar på att döda en fluga och lägga vid hans hål.. lite som en fredsgåva. Får se. Kul att han lever i alla fall.

Nu ska jag packa.
Hej och hopp!





torsdag 1 augusti 2013

bara massa jobb


Vet ni vem jag är?
Jag är den där 28-åringen som får alla 21-åringar på jobbet att inse att de inte behöver ha åldersnoja.
HAHA. Ja. Vad ska man säga. Kul att man kan vara till hjälp.

När jag kom till jobbet i tisdags kunde jag inte hitta mitt namn på arbetsschemat. Kollade alla spelen, en och två gånger men jag stod inte uppskrivet på något av dem. När jag till slut hittar mitt namn står jag som vaktmästare i spelhuset (whaaat?). Får flashbacks till den hemska sommaren på campingen (Diana Hörnström, världen sämsta vaktmästare) och börjar kallsvettas.
Än mer svettigt blir det när jag bli informerad om att jag inte ska gå bredvid och läras upp utan faktiskt ha egen telefon och vara vaktmästare. Men va? Är ni säkra?. Ja, vi tror att du klarar det här.
Försöker intala mej själv om att det är helt annars att vara vaktmästare i spelhuset än vad det är att vara det på en camping. Det är ju nästan som att stå i spel.. så länge men är trevlig och hjälpsam så borde det ordna sej.
Hinner vara vaktmästare i ungefär 1,5h (och tycker själv att det går ganska bra) innan en kollega ute i ett spel blir sjuk och jag får hoppa in som avlösare. Kändes rätt gött att komma ut i spel igen. :P

Igår hade jag medarbetarsamtal med en av cheferna.. kändes lite som utvecklingssamtal i skolan, fast mer avslappnat. Pratade om lite ditten och datten. Fick lite uppskattning. Alltid kul. Skönt att de fattat att jag tar mitt arbete på allvar... att det märks. Arbetsmoral har jag så det räcker och blir över.

I helgen (lör-sön) får jag besök från Stockholm. Martin. En kille jag pluggade med när jag bodde i sthlm. Känns as-skoj att han ska komma hit.! Kommer nog bli en mycket kul helg!

Åh. Snart får jag åka hem. Känns precis som det gjorde förra året. Nästan så att jag skulle kunna börja gråta.. så mycket längtar jag!