Dagen D

Dagen D, då Diana Hörnström fått sitt ansikte "fixat".
Laserbehandling, check.
Gick väldigt snabbt och var inte så farligt. Där bedövningen tog mindre bra kändes det ungefär som att tatuera sej. En sån där go smärta med andra ord. ;)
Hade med mej mitt crew, mamma och Elli, och efter behandlingen åkte vi hem och såg på film.
Ser rätt galen ut i ansiktet, att säga annat vore att ljuga. Röd och blodig och uppsvullen(mamma säger att tjocka barn inte kan le...). Och jag vätskar något fruktansvärt, emellanåt måste jag torka av hakan då det rinner ner för kinderna på mej. Myspys vill jag lova. Var trejde timme baddar jag i ättiklösning och smörjar in mej med ett tjockt lager vacelin. Ja. Det är ungefär lika äckligt som det låter.
Vet inte om jag vågar lägga upp någon bild, ville inte skrämma ihjäl någon. Det ser vääldigt mycket värre ut än det känns. Helt ärligt så känns det inte alls. Härdad kärring det här.

För allmänhetens skull så håller jag mej inomhus nu några dagar framöver. Vill undvika att skrämma någon från vettet. :P Om en vecka ska jag sitta i skolan och göra en artikelanalys. Fab. Om jag ser ut som en rödblommig hamster då kommer mina klasskamrater nog bli antingen lite illamående eller ha lite svårt att hålla sej för skratt.
Ja. Jisses. Tur att man kan skratta åt sej själv.