sommarens utmaning

Helgen har sprungit iväg, igen. Nu väntar åter 5 arbetsdagar innan jag får andas ut igen.
Inne i en sån där jobbig period just nu och mycket av det beror på jobbet. Inte det att jag inte trivs, för det gör jag, jag har jättekul på jobbet.
Men det är så slitigt, rent psykiskt. Efter fem hela dagar är jag helt slut mentalt. Hela dagarna är jag exponerad för människor och hela dagarna finns tankarna på hur jag ser ut med i mitt huvud. När det väl är helg är jag så trött på mitt egen ansikte att jag inte kan titta mej själv i spegeln utan att känna hur tårarna bränner bakom ögonen.
Jag antar att det bara är att kämpa, se varje dag som en utmaning och försöka se det som något som, i slutändan, kommer stärka mej. Längtar redan ihjäl mej till den 20e augusti då jag gjort min säsong och får åka hem för rekreation.

Helgen då. Lördagen var eländig tills dess att jag lyckades tvinga iväg mej till Anna i Bellevue.
Vi satt och drack vin och tjötade från sju till halv två på natten. Så behövligt.! Fick prata av mej om hur jobbigt det känns och hur trött och ledsen jag är när jag väl kommer ur jobbubblan. Hon är bra på att lyssna och har själv gått igenom saker i livet som gör att hon har en stor förståelse för hur helt ogrundade tankar kan bli verklighet och ens hela existens.
Sen pratade vi om andra, mer lättsamma, och roliga saker också, så klart. Skrattade en massa.
Nya favoritordet: tjötröv
Hon puschade mej till att skicka ett sms till "honom". Har tänkt göra det några gånger men skitit i det... eftersom jag, rent principiellt, inte hör av mej.. och att det känns så fånigt att höra av sej om han inte ens vill att jag ska göra det(ja ni hör ju, anna hade inga som helst problem med att mala ner alla mina argument till pulvermos). Han svarade och ja. Vi får la se vad som händer.
Eftersom han är ungefär lika lätt att förstå sej på som jag själv så är det ju inte ens någon idé att försöka sej på det. ;)

Om det inte blir sommar snart överväger jag att stämma vädergudarna. Nån som är med mej?