glad... pannkaka

En väldigt stilig karl skriver till mej på "glada pannkakan" och vill komma och kramas med mej.
Jag kommer över ikväll, vad sägs?
Jag är frestad att säga ja... för jag skulle behöva en kram.. av en stilig karl.
Men hallå.! Vem gör så? Inte jag i alla fall. Hej, du är snygg.. vem fan är du? Ingen aning.
Känns inte riktigt ok att bjuda hem någon som man knappt känner. Näe. Inte alls faktiskt. Det skulle kännas billigt... och lite väl desperat.
"Vi kan ju prata lite i telefon innan jag kommer, om det känns bättre?"
Alltså seriöst... va? Okej.. han må va snygg men att vara sådär angelägen är fan inte sexigt nånstans.
Näe. Jag får krama mej själv istället.

Glada pannkakan. Ja herre gud. Där stöter man på det mesta vill jag lova.
En 44-åring som skriver till mej att jag är så vacker.. att han fattar att han är för gammal för mej men att han bara ville säga det. Jaha.... vad säger man. Sitter och tittar på hans meddelande och försöker komma på något att svara. Går inte. Får snart ett mejl till av honom där han anklagar mej för att vara otrevlig eftersom jag inte svarar på hans mejl som ändå var trevligt.
Jaha. Förlåt. Där fick jag skämmas... tack då. Ursäkten godtogs och han bredde i ytterligare ett mejl på om hur vacker jag var och önskade mej lycka till i framtiden. Tack..då.
Vad jag försöker komma fram till med detta exempel är att jag har väldigt svårt för de meddelanden som innehåller komplimanger och annat smicker... allt som ofta svarar jag inte på dem för jag vet inte vad jag ska säga.
"Åh du är så vacker"
Öh... har du skoskav i ögonen eller?..... öhm tack..
Näe.. jag kan inte ta komplimanger... och jag gillar helt enkelt inte såna meddelanden. Skriv något kul istället. Få mej intresserad av vem det är som sitter där på andra sidan. Förslagsvis då.

Man undrar varför jag inte kan låta bli att kommentera sånt här.
Det är för att jag inte har något liv.
Då vet ni det.