helvetes jävla skit!

Har börjat tänka. Aldrig riktigt bra... men ibland är det oundvikligt.

I helgen träffade jag Christian. Vi drack öl tillsammans med Sofia och Erik. Som alltid när vi ses så fanns det något där..... fast denna gång ändå inte. Vi satt och hetsade mot varande hur det kom sej att vi ännu inte hade haft sex.... han satt och hetsade över hur kär jag var i honom. Osv. När vi väl hamnade i samma säng i slutet av kvällen fanns inget kvar längre. Inget. Nada. Noll sexuell spänning. Vi somnade... sov länge... samma sak på morgonen. Inget. När vi sov ihop förra gången.. för var som nu känns som ett halvt liv sedan, var jag kåt som en jävla idiot på morgonen. Men den här gången kändes det ungefär som att dela säng med sin bror. Helt okej men ändå lite konstigt... för syskon borde väl ändå inte dela säng? Hela situationen var så sjukt konstig.... vad fan för jag här, var det första jag tänkte när jag vaknade. Varför gör vi såhär, var den andra. Försöker vi skapa något som inte finns?

Jag fattade ingenting under hela dagen... gick bara omkring och var allmänt förvirrad.
Sen fick jag ett SMS från Lars.... då kom känslorna. Faaan också. Jag har varit så himla lugn och obrydd över det "här" med Lars men det där sms:et förstörde allt. För bara jag såg hans namn på displayen så kände jag det... det jag borde ha känt med Christian men som helt enkelt inte fanns där.
Fan. Fan. Fan.
Jaha. Nu då?
Varför gör jag alltid såhär? Får känslor för killar som jag inte kan få....... herre gud vad jag är trött på mej själv. Kan det aldrig... bara för en gångs skull.. stämma? Va.!? Kan jag inte bara få träffa den där killen som faktiskt tycker om mej... och som inte slutar tycka om mej när jag börjar tycka om honom?

Gaaah. Jag orkar inte.....