som vi säger

Jag och Isac pratade lite om hur vi pratar. Ja. Sånt som man säger utan att man egentligen tänker över vad det betyder. Det var någon gäst som ursäktat sej över att hen inte fattade vad spelet gick ut på trots att han förklarat det flera gånger.
"Ingen fara", sa han då.
Varför sa jag så egentligen?, funderade han sen. Det är klart det inte är någon fara. Varför skulle det vara någon fara!? Jag är ju ingen galning som blir helt skogstokig och våldsam om någon inte fattar. Ingen fara. Näe. Det är klart det inte är. Men varför säger man så?

Ordspråk är ju kul. Visst!? Jag skulle nån gång vilja komma på ett helt eget. Men det svåra med ordspråk är att man med väldigt få ord måste få fram något av betydelse. Något som säger människor något. Det är lätt att det blir fel.

Som man bäddar får man ligga.
Så.. om man inte bäddar får man inte ligga alls?
Bakom varje framgångsrik man står en kvinna.Hur funkar det här egentligen? Finns det något bemanningsföretag som fixar med de här kvinnorna vars enda uppgift att hela tiden stå bakom framgångsrika män?

Bra karl reder sig själv.
Ungefär som färdigsås. Klart och betalt!

Bättre en fågel i handen än tio i skogen.
Beror inte det lite på vad vi talar om för fågel? Nog fan ser jag hellre att det finns 10 äckliga måsar i skogen än en mås i min hand. Fattar ni hur stora dom är!? (jag såg en mås som åt en duva, jag skojar inte!)

Ensam är stark.
Den här fattar jag bara inte. Ensam behöver iofs inte vara något dåligt. Men jag tror att människor behöver varandra för att kunna leva goda liv. Så att vara ensam och stark känns inte alls som något vidare tilldragande alternativ. Då är jag hellre svag, tillsammans med andra.

Gråt inte över spilld mjölk.
Men det är okej att svära över den va?

Gräv där du står.
Hm. Eller så gräver jag lite framför där jag står. Onödigt att gräva ner sej själv i en grop.