söndag 28 juli 2013

ledsen söndag

Fredagen var bra. Det var fest. Vi gick ut.. och för en gångs skull fick jag inte panik när jag var ute. Kände mej inte som världens fulaste människa… kanske var jag för full för att känna så vad vet jag.

Lördag och söndag har jag haft ångest… oro. Bara legat och stirrat i taket.
Känner mej gammal, ensam…och ledsen. Bäst före datumet har gått ut och jag är, helt seriöst, rädd för att jag kommer vara ensam hela livet. Det värsta med att känna såhär är att det inte går att prata med andra om det… för andra slår bara bort min rädsla med att säga att jag inte ska oroa mej, jag kommer träffa någon.  Inte för att vara en bitter jävla fitta.. men det är ju lätt att säga för de som redan gjort det. Helt seriöst, hur fan ska jag någonsin kunna träffa en kille som ska gilla mej för den jag är?

”Hej, jag heter Diana. Jag är misstänksam… har svårt att lita på människor och kommer förmodligen göra allt i min makt för att stöta bort dej i början.  Jag är dålig på att höra av mej så om du inte heller hör av dej kommer jag nog låta allt rinna ut i sanden.  Jag har inte speciellt höga tankar om mej själv. Ofta tycker jag att jag är väldigt ful. Det är förmodligen därför jag tycker att det är lite jobbigt när du säger att du tycker jag är söt. Jag kommer tänka att du bara säger så för att få ligga. Om jag får känslor för dej kommer jag förmodligen aldrig kunna säga det till dej…  pga av mitt dåliga självförtroende anser jag mej inte vara värd någon alls.”

När jag gick i terapi senast. Så pratade vi om vad som var viktigast i livet. Helt oväntat bröt jag ihop när jag skulle försöka förklara hur jobbigt det var att vilja ha…. det där som alla andra har…. men inte kunna få det.
Innan dess hade jag aldrig velat erkänna för mej själv hur jobbigt det var…är att inte kunna känna sej älskad. Varken av sej själv eller någon annan. Jag är 28 och har aldrig upplevt kärlek. Äkta kärlek.

Jag vet. Fan vad fånigt. Men jag får panik. Jag kommer aldrig bli ”snyggare”eller ”bättre”… jag har inte ”hela livet framför mej”….. HELVETES JÄVLA SKIT ATT EN SÅN HÄR SAK SKA FÅ MEJ ATT MÅ DÅLIGT……. Jag är bara less på det, antar jag. Less på att vara singel. Less på att bara träffa fel killar. Less på att aldrig räcka till, aldrig vara god nog.

1 kommentar:

  1. Du, min fina norrländska vän! Jag vill bara skicka världens största kram och tala om att jag är SÅ himla glad att jag träffat dig. Du är en av de allra finaste jag vet och jag tvivlar inte på att du kommer att få det du vill, vad det än är, så småningom. Kanske inte nu, och kanske inte det du tänker dig. Men jag är bombsäker på att någon som är så bra som du är, kommer att bli lycklig som bara den. Jag vet inte när, men jag vet att det kommer.
    Jag tror att jag är dålig på att visa att jag finns, men jag vill att du ska veta att jag gör det. Du betyder massor.
    Stora kramar från Växjöbon som snart kommer tillbaka till älskade Göteborg <3

    SvaraRadera