kossa

Junior masterchef gör mej riktigt förbannad! Jag är medveten om att jag är dålig på att laga mat, men det blir extra tydligt för mej hur förbaskat talanglös jag är när en gäng 9-åringar gör det så förbaskat bra. Jag kunde fan knappt bre mina egna mackor när jag var 9.

En annan sak som gör mej less är folk som går in i mej. Normalt sett gör det mej bara lite småsur i stunden (varför ska jag alltid behöva flytta på mej för att inte bli påsprungen!). Men i fredags blev jag så himla arg. Var på väg hem från samhällsvetenskapliga biblioteket. Knät var åt skogen just den dagen så jag tog mej haltande fram, väldigt sakta, ett steg i taget. Jag går rakt fram längs gångbanan när det dyker upp ett tjejgäng som ska gå rakt över. De har så jäkla bråttom och så kommer jag där och sinkar dem, fy mej, eller hur. En tjej är först sjukt nära att gå in i mej där hon spurtar fram i sina höga klackar, fejkpäls och rosa läppar.. hon stannar upp och tittar förvånat på mej som om jag gått så sakta med flit. Tar ett steg fram med vänsterben... hon har jävla bråttom att komma förbi bakom mej och i sin hast sparkar hon till min högra fot. Mitt knä viker sej och jag ramlar halv-om-halvt ihop mitt där på gångbanan. Får jag något ursäkta? Får jag något oj hur gick det? Näe, inte ett jävla skit. SÅ LESS JAG BLIR! HALLÅ!? Är jag helt jävla osynlig eller vad är det om, va fan, det där gjorde ont! Jävla översminkade kossa (ehe).

Annars så....
En bra helg hade jag i alla fall. Umgåtts med massa gott folk och mått bra.
Det enda jobbigt med helger då man har fullt upp är att man gärna skulle vilja ha en extra dag ledig bara för att hinna med att bara vara ensam också. Men men, får kanske tid till det nästa helg.

Nästa vecka har andra filmen om snyggaste Thor premiär. Måste ju ses! Herre jävlar den där karln får det att vattnas i mungiporna på mej. Mmmmmmm. Okej. Gött. Nu är jag släppt det där med översminkade kossor som springer på mej och inte ber om ursäkt, nu känns det lite bättre.