tid för mörker

Nu är den där tiden kommen, den där tiden då mörkret börjar göra sej påmint. Redan vid 16-tiden börjar det skymma och innan man vet ordet av det är det svart som i natten. På mornarna när klockan ringer vaknar man förvirrad, inte kan det väl vara meningen att jag ska stiga upp nu? Det är ju så mörkt ute... För var dag som går blir det svårare och svårare att ta sej upp ur sängen. Varje dag känns ögonlocken lite tyngre och varje dag snoozar man lite längre.. skjuter upp den där jobbiga känslan i att behöva stiga upp när det fortfarande är alldeles mörkt utanför fönstret. Tunga, dragande steg till badrummet. Tvättar ansiktet i kallt vatten i ett fåfängt försök att skölja bort tröttheten. Orken att göra något alls åt sitt utseende blir mindre och mindre... det slutar med att min stiger upp så pass sent att man bara hinner tvätta av ansiktet, borsta tänderna och dra på sej nå kläder innan man byltar på sej skor, halsduk och jacka och halvsovande tar sej ut till busshållsplatsen.
Sen sitter man på bussen med musik i öronen och stirrar blint ut genom rutan helt omedveten om vad som händer runt om en. Det är först när man stiger av bussen som man märker att det börjar ljusna och plötsligt känns världen inte så fientlig längre. Efter första koppen kaffe på jobbet kan man nästa intala sej själv att man är mänsklig, men i sanningens namn krävs det åtskilliga koppar till och lite härliga diskussioner med medarbetare för att man riktigt skall vakna till liv.
Sommaren....... vad jag längtar. Redan nu.

På tal om sommaren så är det nu bara 6 veckor kvar tills jag åker hem över jul!
Längtar hem. Till frostiga morgonpromenader med knarrande snö under skosulorna. Morgonkaffe med lussebulle. Doften av julgran och pepparkakor. Glögg. Prinskorv. Knäck. Gott.

Saknar min syster.

På tal om ingenting, vem vill se Thor med mej?