guess who's back!?

Nu var det länge sedan sist.
Efter 10 veckors uppsatsarbete har livet, sakta men säkert, börja återgå till det normala igen. Nu står psykosociala perspektiv på hälsa och ohälsa på schemat. En kurs som förmodligen är jätte spännande men som hittills har överskuggats av c-uppsatsen. Inte så konstigt eftersom kursen gått parallellt med c-uppsatsen under de tre senaste veckorna. Det är först denna vecka som jag börjat sätta mej in i vad kursen faktiskt går ut på och börjat läsa.
Förhoppningsvis kan jag komma undan med att inte lägga så mycket engagemang på den här kursen och ändå klara ett g.

Jag önskar att jag hade något spännande att berätta om vad som hänt sedan sist. Men helt ärligt så är det bara en massa c-uppsatstjöt. Sånt som blir tröttsamt ganska snabbt. 

Jag och Melker åker snart hem till Norrland för att hälsa på. Blir hemfärd i samband med kristihimmelsfärdsdag. Yrahelgen. Jag kan inte minnas senast jag var hemma i Umeå under yran. Ska bli sjukt kul. Movits spelar. Kan ju inte bli annat än en succé.
Har aldrig flygit med djur förr så jag känner mej lite oroad. Hade det varit Kotte (min orange lilla hårboll) hade jag inte oroat mej ett dugg. Han är så obrydd, han skulle säkert sova sej igenom hela farsen från flygbuss till landning.
Men Melker.. ja herre gud, hur ska detta gå? Han har åkt buss en gång och bil en gång och det var ingen nöjd katt som satt i buren vill jag lova. Det var inte långa stunder då han satt tyst.
Huh. Alla andra på flyget kommer kasta sådana där förstulna blickar som jag normalt gör när folk reser med barn som aldrig håller käften. Det kanske är bra. Jag kanske får lite perspektiv på hur det känns att vara förälder till ett barn som sitter och sjunger "lilla snigel" en hel flygresa till alla medpassagerares fördärv. Visst i början kanske det är sött, men efter 10 minuter är det allt annat än sött. Då är det bara förbannat irriterande.

Hm. Nåväl. Nu ska jag dra igång lite supernatural och mysa ner mej i soffan.

so long