silverfiskspan och trafikskit

Hade en hemskt jobbig  natt. Melker var helt skogstokig. Sprang omkring som om han hade haft eld i baken och jamade. Stod och skrek utanför toalettdörren. Öppnade den, sen var han nöjd ett tag men sen var det garderoben han prompt skulle in i. Slängde ut honom från sovrummet och stängde dörren för att få lite ro. Men då stod han såklart utanför och jamade, krafsade... men håll käften då nån gång!! Till slut blev han upptagen med att jaga silverfiskar i badrummet och jag lyckades somna. Drömde en riktigt kuslig mardröm och vaknade med skräcken kvar i kroppen. I knäna. Jag kan inte förklara känslan.. men när jag vaknar från kusliga drömmar får jag alltid en där känslan i knäna. Kunde inte skaka av mig mardrömmen så jag gick och la mig framför tv:n. Melker som halvsomnat nedanför tröskeln till badrummet vaknade till liv och började stoja runt... igen. Damn.
Efter ungefär en 45 minuter bestämde han sig för att sluta tortera mig och återvände till silverfiskspanandet.
Äntligen. Jag somnade för att vakna 2,5h senare av att klockan ringde. Bröl.

Igår höll jag på att bli påkörd. En stor skåpbil som bestämmer sig för att byta fil i sista sekund och som totalt måste ha missat att jag var där. Fick tvärbromsa för att han inte skulle köra rakt in i huven på lillbilen min. Visst en sak om man ligger framför och blinkar in, då släpper man ju in folk. Men han kom som snett bakifrån i full jävla karriär, såg honom inte förrän han var på väg in i mig. Idiot. Jäkla tur att det inte låg någon bil bakom, det hade ju kunnat sluta illa.
Idag när jag körde till jobbet hade jag lite puls. Var extra observant på alla andra trafikanter. Jag blir helt utmattad av att köra i den här stan. Det är inte bara det egna körandet man ska oroa sig för, tydligen ska man oroa sig för andras också.

Gå och lägga sig tidigt ikväll kanske.