fredag 1 april 2011

Im such a screw-up

Trejde gången som jag skrivit upp mej för högskoleprovet men inte tagit mej dit för att skriva. Det gör mej ledsen för jag kan inte längre bortse från vilken patetisk människa jag är.
Jag vågar inte. Drömmar och mål förblir bara drömmar.
Det är som om jag pausat mitt liv i väntan på att jag ska bli någon annan... något annat än ett monster.

Jag mår så jävla dåligt just nu, det senaste året har varit skit. Jag hatar mej själv mer än vad jag gjort på en väldigt lång tid. Och det tär, att hata sej själv.
Jag skojar inte när jag säger att jag de senaste 3 månaderna har gråtit varje natt just när jag lagt mej för att sova. För då kommer tankarna, om livet ochallt det jag går miste om för att jag inte kan acceptera hur jag har blivit.
Men jag kan inte acceptera.
Jag kan inte titta mej själv i spegeln utan att hata det där fula som jag skapat mej.Det där groteska ansiktet som stirrar tillbaka.
Jag kunde ha varit söt, istället är jag bara hemsk och ful.
Jag har förstört allt. Jag har förstört mitt liv. Ingen rolig insikt.

Så, högskoleprovet var det ja.. blev en liten utsvävning där.. ehem(jag vet, jag tycker helt enkelt fasligt synd om mej själv). Högskoleprovet, det yttersta beviset på hur värdelös jag faktiskt är. Tack, men nej tack.
Jag trodde att jag kanske skulle fixa det den här gången men det går bara inte.
Jag kan leva med pressen från andra är stor men när det är pressen och de höga kraven jag ställer på mej själv som jag inte klarar av. För jag vet att jag aldrig är god nog för mej själv.
Ni får tycka att jag är tragisk och fjantig, jag är nog benägen att hålla med dem som tänker just så.
Men det HÄR är mitt liv.
Och de beslut jag tar måste jag ändå stå för.. och det gör jag.
Jag skriver inte högskoleprovet idag för att jag helt enkelt inte kan. Rent psykiskt blir det för tungt. Jag hoppas att jag en dag ska kunna skriva det, bara för att bevisa för mej själv att jag klarar det.
Men den dagen är inte idag och inte än på ett bra tag..
Some day.
Hur länge orkar man egentligen?
Seriöst?
När tar hoppet slut?

1 kommentar:

  1. Det tär att behöva se dig skriva såhär! Jag hoppas du förstår hur mycket du betyder för oss alla, iallafall betyder du så oerhört mycket för mig och jag avskyr vetskapen om att du mår dåligt. Jag finns här om det är något! Massvis med kramar <3

    SvaraRadera