mentalt gråtfärdig

Fyra ord som förklarar helgen:
Trött, less och mentalt gråtvärdig... det blev kanske fem om man räknar och:et.

Jag är så avstängd... och det börjar kännas att jag varit det en längre tid nu. Känslorna börjar sippra ut.
Som igår. Det var en trevlig förfest och alla var trevliga och så... men...
Det enda jag satt och tänkte var hur ful och äcklig jag var... och tanken på att gå ut och vara ful och äcklig bland ännu fler människor fick det att lägga sej ett lock av ångest i halsen på mej.
Gick in på min rum för att svara på ett SMS till min kära Elinor. För 5 sekunder släppte jag kontrollen och mina ögon fylldes med tårar på en halv sekund. Malin kom in och lika snabbt som jag tappat kontrollen så återtog jag den. Gick på toan, torkade tårarna och satt mej åter i soffan med de andra.
När de andra gick ut stannade jag hemma... orkar inte ens bry mej om folk tycker att jag är tråkig. Har ingen lust att gå ut och bryta ihop i nåt jävla toalettbås.
Ska inte ens börja spinna på allt det som gör att det känns jobbigt... jag orkar inte känna efter för jag vet att det kommer göra mej ledsen.
Fokus på plugget... klara till den 21 december sen får jag väl bryta ihop hur mycket jag vill.

Andas in.
Andas ut.

Kanske kan jag få ett liv sen.... efter jul.
Ett liv som faktiskt är ett liv... ett liv då jag kan titta mej själv i spegeln utan att vilja spy av avsmak.
Kanske.
En liten gnutta hopp är väl allt som behövs för att man ska orka.... det där jävla hoppet.