orkar inte vara "någon"

Känslomässigt jobbig föreläsning om Backabranden idag. Fy hurven. Ibland var det nästan lite svårt att andas och huden knottrade sej på hela kroppen.
Vi pratade även om skrivandets helande krafter. Borde ta upp mitt dagboksskrivande igen. Alla tankar tar sej inte i skrift här på bloggen av olika orsaker. Hm. Ja, kanske.
Har alltid tänkt att jag ska ta alla mina gamla dagböcker och skriva ner tankarna och känslorna som jag hade då, när det var som allra sämst. Kanske skulle det kännas bra. Kanske skulle det vara lite som terapi att gå igenom allt och faktiskt se hur långt man kommit sedan dess. Det skulle förmodligen riva upp en massa gamla sår inom mej.... men på något sätt tror jag ändå att det kan vara nyttigt. Bearbetning.
Kanske. Jag behöver göra något. Terapi vet jag inte om jag orkar ta itu med just nu så lite skrivande kanske skulle göra mej gott. Helt ärligt förstår jag inte varför jag slutade skriva dagbok i första taget. Det är ju ett så bra sätt att bara få ut all skit som man går och bär på men aldrig pratar med någon om.
Ja.

Var riktigt hemsk mot räkan igår. UAH. Jag orkar inte längre. Han har trugat på om att vi ska ses hur länge som helst. Ringt och hållt på. Jag pallar det inte just nu. Jag pallar inte angelägna typer som inte kan låta mej höra av mej när jag känner att jag vill umgås.
Så. Efter att han tjatat sa jag, visst, vi kan ses på tisdag. Han skulle komma hit var det tänkt.
Men så fick jag världens panik igår och bara kände: NEJ. NEJ. NEJ. Jag vill inte ha någon hos mej. Jag kommer fan börja skrika om han ens tar i mej. Jag vill inte ha någon inpå mej, vill inte, vill inte, vill inte! Blir äcklad bara av att tänka mej själv i en situation där jag ska ligga och "mysa" med någon.
UÄÄH.
Så jag skrev ett sms... som i kort gick ut på att, NEJ, det här går inte. Jag kan inte umgås just nu. Jag har för mycket saker i skallen och håller fan på att bli tokig. Du borde lägga din energi på någon mer mentalt stabil tjej. PUNKT.
Han har inte hört av sej sedan dess så kanske att budskapet gick fram den här gången.
Om det hade varit så att jag varit i form i skallen skulle jag inte ha några problem med att umgås med honom eller någon annan kille för den delen. Det betyder inte så mycket för mej... men nu, när jag blir matt i skallen bara av att tänka på att behöva "vara någon" för någon så går det så otroligt mycket energi till att umgås med killar. Så jag prioritera. Vem träffar jag helst? Räkan som jag inte är direkt intresserad av och som jag, i ärlighetens namn, kan tycka är rätt "platt" och tråkig? Eller Henrik som inte bara är väldans trevlig utan dessutom får blodet att rusa lite sådär härligt?
Inte ett så svårt val. Nej.
Gud, kan det inte bara bli vår och sommar snart så man kan få bli lite glad? Kan inte ansiktet återhämta sej snart så man slipper vara röd och ledsam? Är det såhär jag ska se ut nu?
Peppar, peppar, ta i trä, snälla inte!