det var fint väder

Maj har kommit och det med råge.
Hemma har maj alltid varit den där månaden då  man på riktigt kan börja känna att våren är kommen, det börjar knoppa lite här och där och det mesta av snön har försvunnit.
Här är det ju helt jävla galet. Idag har jag legat i en park, på helgrönt gräs med fullt utslagna träd och massa blommor. Jag har legat i shorts och linne. Bränt mej fördärvat på axlarna eftersom jag av någon dum anledning verkar tro att bara för att jag smörjt in ansiktet med spf50 så borde jag ju vara skyddad.
Humf. Nåväl.
Vid halv sju tittade jag på termometern, 30 grader i solen. Alldeles nyss tog jag en cykeltur i bara kortbyxor och linne. Luften är varm.... himlen är blå. Jag är fånigt glad.
"Han" hörde av sej. Egentligen bryr jag mej inte.. eller jo, men inte så. Fick frågan igår om vi hörts något mer sedan i helgen. När jag sa nej, blev följdfrågan "attans. hur känns det då?"
Har inte ens tänkt på det. Jag orkar inte hålla på att hetsa upp mej i onödan. Hade inte han hört av sej idag kanske jag hade hört av mej senare i veckan. Kanske inte. Jag är ju inte så bra på att höra av mej. Men förmodligen hade jag hört av mej någon gång bara för att se om jag skulle få ett svar eller inte....
Aouuh. Han är het den där karln.


Sen ringde räkan.
Ja, just det. Efter att jag berättat för honom att jag var "psykisk instabil"(ingen lögn) och inte var så tagg på att hänga och dessutom slängde in att han borde lägga energin på någon annan tjej så har han inte hört av sej på ett bra tag. Gött tänkte jag, budskapet sjönk in.
Men nu, förra veckan, så ringde han. Och idag, ringer han. VARFÖR ringer han? VARFÖR?!
Vad får han ut av att höra av sej och ständigt få nej.? Är han så jäkla ensam? Stackars räkan.

... på tal om räkan ser jag själv ut som en jäkla räka just nu. Inte ok.