jag vann!

Då var det sommaren på Berget över.
Sista dagen blev inte riktigt som jag tänkte mej. Tvingades gå hem tidigare pga av kramper i magen.
Försökte stå ut så länge som möjligt, men det gick bara inte. Kändes som att jag skulle spy, svimma och skita ner mej på en och samma gång. Att må så samtidigt som man ska stå och vara glad, trevlig och behjälpelig är inte så lätt. Fick åka hem, sov några timmar och sen när jag vaknade kändes det lite bättre. Men min mage är inte alls på något vidare bra humör just nu. För mycket orosmoln på himlen.
En tenta som jag förmodligen misslyckats med och ingenstans att bo från och med 1 oktober.
Hallelujamoment!

Idag åker jag hem-hem till Norrland. Tror aldrig jag längtat hem så här mycket. Den här sommaren har varit så jobbig. Jag är helt dränerad. Jag visste att jobbet skulle bli en riktig utmaning och jag är glad att jag tog mej an den, men jisses, så många gånger som jag bara velat ge upp.
De sista två veckorna har bara varit ren jävlaranamma. All energi har fått gå till gästerna och till att kunna fortsätta le även fast det gör ont inombords. På rasterna har jag suttit ensam, dragit mej undan, inte orkat socialisera mej. Det handlar  egentligen inte om att jag inte gillar mina arbetskamrater, jag har bara varit så trött.
En av vaktmästarna sa till mej; när man jobbat här en sommar så växer man som människa.
Och ja. Det stämmer. Jag har vuxit och jag är stolt över att jag, med min historia, klarat av det här jobbet. Visst jag höll nästan på att gå sönder där mot slutet men jag klarade det.! En hel sommar, utsatt för en av mina största rädslor(människor) och jag klarade det! Jag klarade det. Nu börjar jag gråta bara för att jag.... jag är så himla glad samtidigt som jag är helt slut. Den här sommaren har verkligen varit som terapi för mej.. ni vet, utsätta sej för ångesten, stanna kvar i ångesten och märka att man faktiskt kan vinna över den.
Jag vann!... åtminstone på det stora hela.

Nu; rekreation.

Adios!