the final countdown

Imorgon var det åter dags att dra på sej den långa shortsen och den ljuslila pikétröjan efter två dagars ledighet. 12 arbetsdagar kvar, nedräkningen har startat.

Tisdagen blev verkligen helt tokig. Klev upp rätt tidigt och gick till gymmet. När jag kom hem lallade jag runt och drack en massa kaffe. Ingen hets, skulle ju inte börja förrän klockan 13.
Klockan 11 slår det mej att jag inte vet var jag ska stå idag, men eftersom det är tisdag borde jag ju vara avlösare, som jag varit varje tisdag hela sommaren.
Plockar upp schemet och hus i helvetet när jag inser att jag är första spel och ska börja 11.30.
Får panik, ringer chefen och babblar på om det ena och det andra, som nån jävla ekorre på extacy.
"Lugn Diana".
Lugn. LUGN. VA?! Rusar in på toaletten skiter i håret, skiter i allt. Drar på mej kläder och springer ner till spårvagnen som går fem över. Med fem minuter till godo hämtar jag ut min kassa i banken och sätter mej ner och flåsar som en idiot i pausrummet i samma stund som chefen kommer in.
"Du hann ser jag", säger han och flinar, "helt hysterisk var du".
Ehm. Ja. Vad ska jag säga.? Jag hatar att komma sent. :P

Igår kväll träffade jag upp Lars för att ta några öl. Han tog med mej till ett av sina favorithak i Vasastan. Calor, tror jag det hette. Rätt juste ställe. Det var open stage där så det var en massa folk som klev upp och sjöng eller körde stand up. Heltrevligt.
4 öl senare var jag märkbart berusad. Drog hem runt elva och var väldigt nöjd med kvällen.
Han är trevlig Lars. Rar och väldans söt.
Nåväl.

Nu ska jag se klart dödligt vapen 4 för.... femtielfte gången.

God kväll