bitarna faller på plats

Har just sett klart dokumentärfilmen "Dear Zachary: A Letter to a Son About His Father" på svtplay. Visste inte riktigt vad jag gett mej in på när jag började se den men allt eftersom utvecklade det hela sej till en väldigt tragisk historia. Var nästan snudd på att jag började gråta.
SÅ bra. Hett tips till nån som är less på de hjärndöda program som visas i rutan.

Idag då. Tack gode gud. Idag har bitarna fallit på plats. Började dagen med att träffa upp Klara på skolan vid nio. Satt och pluggade ihop i tre timmar. Sen satt vi oss och försökte förtydliga vad det faktiskt är vi vill med den här b-uppsatsen. Eftersom vi fick, ungefär ingen feed-back alls från vår handledare förra gången kände vi att fan, idag måste vi bara vara så tydliga som vi nånsin kan.
Och vår ansträngning lönade sej. Den här gången köpte handledaren vår idé och gav oss en hel del positiv respons. TACK. Nu kanske jag kan sova gott ikväll...... fast förmodligen inte. Vi får tillbaka tentan från förra kursen nu på torsdag. Och som vanligt när det är dags för tentaåterlämning så är ångesten skyhög. Redan nu har jag den där hemska hemska föraningen... och jag vet exakt hur illa jag kommer må på torsdag när folk börjar höra av sej om att resultatet lagts upp på ladok.
Paniken..... uäh. Vill inte. Kan vi inte, helt enkelt, få tillbaka den efter jul istället?

Efter gårdagens galna benpass har jag idag haft en sjuhelvetes träningsvärk. Trots detta begav jag och Malin oss ut på långpromenad tidigare idag. Blev väl cirka 1 mil.. eller nåt. Nu får bara tanken på att ta mej från soffan och in till sovrummet det att göra ont i benen på mej... kommer förmodligen måsta inse att jag är fast i soffan nu.... om jag ska ta mej härifrån så kommer jag måste släpa mej själv längs med golvet. Kommer bli besvärligt att ta sej till skolan imorgon... åtminstone om jag ska måsta släpa mej längs marken. Kanske får bli att planka bussen... om jag nu kan ta mej ner för de ex antal trappor som leder ner till bussen. Tveksamt.

Sova. Är trött.