medveten om tanken

Så var det måndag igen.
Har under helgen som varit försökt att inte tänka på plugg över huvud taget.
Dessvärre var det lättare sagt en gjort... eftersom kursledningen valde att lägga introduktionen till den nya kursen i fredags. Man tackar. Om jag säger såhär, i fredags när jag kom hem från skolan var det ingen "äntligen helg"-känsla som kom över mej. Utan snarare "hur i hela jävla fan är det tänkt att vi ska klara den här kursen"-känslan.. en känsla vilken ledde till att jag, tidigt på lördagsmorgonen, istället för att sova mellan tvättarna satt och lästa om vetenskaplig teori. Halleluja moment! Inte.
Fram till jul går vi två kurser parallellt. Dels den vetenskapliga teorin och dels en fältanknyten verksamhet till vilken det även kommer att vi ska skriva en b-uppsats. Innan vi går på jullov ska vi ha tentat av vetenskapsteorin i en hemtenta och dessutom ha vår b-uppsats klar för opponering(vilket betyder att den ska vara, så gott som, klar). Brööööl.

Hade planer för lördagen men under dagen blev mitt humör bara sämre och sämre. Så det slutade med att jag ställde in och bara satt hemma och... grubblade. Ja. Behövdes nog. För att komma underfund med vad jag faktiskt går omkring och hakar upp mej på. De senaste veckorna har ju färgats av ett stort känslomässigt kaos. Och det orkar jag inte med längre. Så helgen har spenderats med att tänka, gråta, vrida och vända på tankar. Det känns inte jätte mycket bättre, men lite.. och det är alltid något.
Vissa saker är inte alltid lätta att handskas med.. och då känns det dom att det är viktigt att göra sej medveten om vad detta kan bero på. Varför är det här så himla jobbigt för mej?.. försöka plocka isär det hela lite för att på något sätt få en tydligare del av helheten genom att titta på de små delarna.
Jag tror att jag kommit till insikt om ganska mycket i helgen. Sen om insikten hjälper i det långa lopper är väl inget jag skulle satsa pengar på... men det hjälper ändå just nu. För det är himla frusterande att inte förstå varför man gråter och varför man gör sej själv ledsen. Vet man varför man gör sej själv ledsen så är det något man kan iaktta. "Ah, nu gör jag ju sådär igen... gör mej själv ledsen utan någon som helst orsak"...." detta gör jag pga"...och vad det nu än kan tänkas vara för skäl man har. När man på det sättet medvetet tänker på vad man tänker och känner tror jag att, i alla fall jag, kan hindra mej själv. Stopp Diana, nu ältar du igen. Till vilken nytta då?
Ingen alls.
Precis.
Notera att tanken kommer upp... men låt den inte ta upp hela dej. Låt den inte bli dej.

Bla bla bla.

Nu måste jag sluta skjuta upp plugget genom att skriva en massa nonsens om jag vet inte vad.

So long