tentaplugg, påskägg och förlossningsskräck

Då har jag kommit igång med tentaplugget då. Sent om sider. Hjärnan funkar fortfarande inte riktigt som den bör.. men det kanske är positivt. Jag kanske inte ens kommer orka bry mej om hur dåligt jag skriver.
Suttit med Anna och Felicia på studiecentrum Linné heeela dagen lång. Kan inte påstå att produktiviteten flödade men vi hade trevligt i alla fall. Anna överraskade oss med att ha köpt oss varsitt litet påskägg fyllt med massa mumsigt godis(är det bara jag eller är det inte väldigt mycket godare att äta godis som någon annan köpt?).
Det blev många, långa pauser med utläggningar om både det ena och andra. Mest roligt hade vi nog när vi pratade om mamografi. Vi frågade oss hur de egentligen bär sej åt med tjejer(som vi) som har små ganska fasta bröst. Hur fanken får man in dem mellan de där plattorna?(kanske är det bara bröstvårtan som kommer in? haha, vi skrattade så vi kiknade.. måste ju göra sjukt ont.. oh vilken fin bröstvårta, den ser frisk ut!) Anna tänkte att när man väl är i den åldern så kommer kanske brösten inte vara lika fasta.. och det ligger det ju något i. Vilket sorlig tanke. Små och hängiga bröst.

Vi har pratat om kejsarsnitt, söndertrasade vaginor(efter förlossning) och att bajsa på sej(under förlossning). På det stora hela var vi ganska överens om att det här med att föda barn verkar väldigt läskigt. Vi pratade om huruvida man skulle vilja ha med sin partner vid förlossningen eller inte.
Felicia uttryckte sej ungefär såhär; "men seriöst, om det nu varit mannen som varit gravid istället för kvinnan. Tänk då, om han legat där... i den ställningen så och visat upp hela härligheten. Ja och så börjar det komma ut en massa äckliga grejer ur hans penis som vidgas och vidgas.. ett huvud börjar synas. Ja. Och om han dessutom kanske skiter ner sej framför mej. Seriöst. All sexuell lust skulle ju dö. HÅLL den där saken borta från mej!" Hahaha. Hårt. Men kanske får vi lov att vara lite hårda eftersom vi är kvinnor och det i slutänden är vi som kommer ligga där med benen isär, skita ner oss och jag vet inte allt. Man måste ju hantera rädslan på något sätt... Vi fattar nog, allihop att allt det där inte spelar speciellt stor roll när man väl är där, när man väl blivit föräldrar. Men jag gillar ändå inte tanken på att ligga och visa upp hela härligheten till allmän åskådan. Och det här med risken att man skiter ner sej känns skamladdat. Vuxna människor skiter inte ned sej.. vuxna människor har kontroll. Och det kanske är just det som är det mest skrämmande med hela den här föda barn grejen... känslan över att inte kunna kontrollera vad som sker. Barnet ska ut. Barnet kommer komma ut. One way or another. Det är inte mycket man kan göra för att stoppa det.. eller stoppa de kroppsliga reatkioner som hårt krystningsarbete kan tänkas sätta igång.
Åh herre gud. Hur har kvinnor klarat av det här i urminnestider? Fan vad vi är häftiga.

Det var bra idag i alla fall. Känner att jag behöver mina vänner just nu.. inte så att jag tänker hänga och klänga på dem. Men jag behöver nån/några som kan hålla kvar mej på jorden.

And now I sleep,
Sleep the hours that I can't weep
When all I knew was steeped in blackened hopes
Well I was lost

Keep the earth below my feet