dödsångesten

Jag överlevde. Ett tag trodde jag faktiskt att jag höll på att dö (återkommer till det).
I söndags morgon satt jag på min soffa med tentadokumentet framför mej och tänkte att, nääe, nu skiter jag i det här, jag orkar inte. Solen sken. Jag kanske ska sätta mej på balkongen några timmar.. så kan jag skriva tentan sen. Ikväll (yeah right). Var nära att det blev just så. Men någon del av mej höll inte riktigt med (kanske var det samvetet). Den delen, i alla fall, skickade iväg ett sms till en klasskamrat jag visste satt på skolan. Och innan jag vet ordet av det är även jag på väg dit.
Sicken jävla tur det!
Satt från halv ett till halv åtta. Kan inte påstå att det var timmar fyllda av effektivt pluggande men jag gick åtminstone hem med en, i stort sett, färdigskriven tenta.
På hela dan hade jag ätit en kexchoklad... och druckit kopiösa mängder kaffe. Hela kroppen uppförde sej helt oförutsägbart. Hade inte riktigt kontroll över mina egna lemmar och hjärnan kändes som en enda stor trögflytande gröt. Kunde inte tänka en enda tanke. När klockan blev 23 var jag så trött att jag nästan inte kunde ta mej från soffan till sängen. Huvudet hängde... benen skakade.
Väl i sängen hände något väldigt märkligt. Helt plötsligt vaknade hjärnan till liv... och min ena tumme börjar bete sej ytterst skumt. Det kändes nästan som... jag vet inte hur jag ska beskriva det..
Som om blodet bubblade.. eller gud jag vet inte. Mer som om någon liten jävel satt inne i min tumme och smällde av små smällare. Sak samma. Till en början brydde jag mej inte så mycket. Men efter 3h, utan att ha kunnat somna pga av den där jävla tummen, så började jag bli rädd.
Herre gud.!!! Tänk om jag håller på att få en blodpropp... eller kanske en hjärtinfarkt. Kände på pulsen som självklart rusade iväg av bara farten. Sätter mej upp i sängen och tycker att det är lite svårt att andas.. försöker massera tummen.. men ingen skillnad. Herre gud! Är det såhär det ska sluta? Tentajäveln som tog livet av mej!?
Okej. Vad gör jag nu... kan jag ringa pappa. Klockan visar 03:40. Nej. Det kan jag nog inte. Tänk om jag dör nu. Undrar hur lång tid det kommer ta innan någon saknar mej.. Kommer någon sakna mej.?
Efter ytterligare 3h dödsångest slutar tummen plötsligt "bubbla". Jag blev så paff att jag bara satt och stirrade på den i ungefär 10 minuter. Sen lämnade jag sängen, kokade mej en kopp te och satt mej med referenserna till tentan. Tog längre tid än jag trott så när jag väl var klar gick jag till skolan, skrev ut skiten och lämnade in den.

Nu är jag trött. Har ont i kroppen och vill egentligen bara sova.
Men vill inte riktigt gå och lägga mej förrän jag är så dödstrött att jag vet med mej att jag kommer somna så snart jag lägger huvudet på kudden. Pallar inte en natt till med att ligga och vrida mej som en mask.

Jag...... vill inte dö ensam.