valborg - jag säger nej

Det finns inga gränser för hur äckligt mycket bitterfitta jag är idag.
Dagen började bra med föreläsning om narkotikapolitik. Men redan på vägen hem började något gro i mej. Vi kan kalla det "stora-valborg-deppen". Jag brukar ha en förmåga att kunna bli deppad under röda dagar eller högtider. Mest för att jag känner mej ensam (subjektiv känsla av ensamhet) men kanske också lite pga av pressen av att man "måste, borde, ska" göra något.
Tanken var att jag skulle åka på grillpartaj hos Erik och Sofia. Igår kändes det som en väldigt god idé. Idag fattar jag inte vad jag tänkte med. När har jag någonsin velat göra något på valborg?
Precis, aldrig!
Så när jag gick hem kände jag bara, helt plötsligt, näääe jag vill nog inte. Men okej. Jag väntar några timmar och ser om peppen kommer.
Väl hemma är det inte mycket som går min väg.
Först incidenten inträffar när jag ska göra te. Först måste jag tömma vattenkokaren på det gamla vattnet. Kan väl vilken idiot som helst göra utan att skvätta ner halva sej själv och hela golvet. Ja. Vilken idiot som helst utom jag. MEN TACK DÅ!
Seen, efter att jag pluggat och druckit mitt te, ska städa ur kylskåpet. Specifikt inriktad är jag på en kaka som stått och grott in sej i kakformen i ungefär.... ööh, 3 veckor? (inget mögel dock, konstigt). Hur som helst. Lyfter upp kakan och... ja, tappar den såklart. Chokladklet och smulor över hela golvet. FAAAAAAN-tastiskt.!
Sen ska jag diska. Och ja. Slutar återigen med en halvblöt Diana och ett väldigt blött golv.
Paus. Jag behöver PAUS. Går och handlar bara för att komma bort från lägenheten. Köper varor till tacos. Jag vet det är patetiskt att äta tacos ensam men vafan ska man göra!?
När jag kommer hem och ska bära in varorna i köket fastnar jag med ena sockan på en uppstickande spik i tröskeln... ritsch...GIVE ME A BREAK!
Lägger mej i soffan och tjurar tills jag inte längre kan ignorera hur hungrig jag är. Går in i köket och börjar förbereda maten. Salladshuvudet jag köpt är alldeles brunt inuti. Jag börjar nästan gråta och tappar kniven ner på foten... tacka gudarna för att det är en slö kniv.

Lagom less efter allt missflyt äter jag min mat. Tittar ut genom fönstret och ser att folket börjat vallfärda ner för att se på cortegen. Blir så jävla bitter att jag nästan spricker. Kommer på mej själv med att önska att det ska börja regna på alla de där typerna som står och tittar på cortegen... och alla de där papphattarna som sitter och super skallarna av sej i slottsskogen. Glada jävlar. Finns det något värre än glada jävlar när man inte är ett dugg glad själv? Glada jävlar som ska festa när man själv bara ska sitta och tjura hela kvällen.
Och ingen som bara vill göra ingenting. Alla är helt valborgstokiga... man måste ju passa på när man är ledig på onsdag. Passa på!? Passa på vad?! Passa på att dricka på en tisdag för att det är så jäkla häftigt?!.. helt sjukt egentligen vilken alkoholkultur vi har i det här landet (ja, jag är bitter).
Varför kan inte bara någon jävel sitta med mej i min soffa och bara hata det här lika mycket som jag!? Tänk.. vi skulle kanske ha det ganska trevligt. Vi skulle kunna titta på "New Girl" och skratta en massa.. och äta glass med maränger.

Om jag ska försöka se det från den ljusa sidan så...okej visserligen är det sol ute men det blåser djävul så alla de där glada jävlarna har det åtminstone inte lika varmt och gött som jag. Vem hatar inte när det blåser liksom? HAHAHA. Rätt åt er. Glada jävlar.

Over and out