gone

När respekten försvinner så försvinner du.
För utan den finns inget kvar att bygga med. Relationen går i bitar, mals ner till sandkorn som rinner mellan fingrarna, sprids med vinden och försvinner.

Jag respekterar andra människor för att de är.
Goda, ödmjuka, starka, pålitliga, lugna, glada, utmanande. Ja. Lika många som det finns egenskaper lika mycket respekterar jag er för att ni är, just de ni är! Jag känner så många helt otroligt fantastiska människor. Jag skulle aldrig drömma om att trampa på er, ljuga för er, inte bry mej om er eller såra er. Gjorde jag det skulle jag nog tappa respekten för mej själv lika mycket som ni skulle tappa den för mej.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad... vem sa det? Typ Gud eller nån? Han må visserligen varit ute och cyklat i mycket av det han sagt men just det där... det där.. det är.
Jag vet inte ens vad det är jag vill säga.
Förutom att jag fattar det. Jag fattar det som står i böckerna om viktiga faktorer när man skapar relationer till klienter. RESPEKT. Utan respekt - ingenting.

Auhm. Ja. Näe men annars så. Är både lite arg, lite ledsen och lite frustrerad på samma gång.
Jag gillar inte tanken på att folk känner att de behöver ljuga för mej. Vem gör det föresten?
En gång, okej, visst, händer den bästa. Två gånger, vem tror du att du är egentligen?,, och vem tror du egentligen att jag är? Jag må vara blåögd men jag är faktiskt ingen idiot.
Gaaah.
Nu ska jag bara sluta innan jag börjar kasta massa svordomar runt om mej.

BLÄÄÄÄ!