lättad

Fick VG på helvetestentan!
Hur, varför? Jag fattar ingenting.
Resultatet kom ut igår men jag undvek det.. som vanligt. Klara och Emma tog mej i kragen och fick med mej ner till studiecentrum för att hämta ut tentan. Hämta ut tentan.. utan att först kolla resultatet på Ladok. Åh herre gud. Min puls rusade iväg.
"Ska du inte titta?", frågade Klara när jag fått mitt kuvert.
Ehm.. nej?.. jag kan nästan inte andas. Kuvertet bränner i händerna på mej.
"Tänk om jag fått U?"
"Nej, det kommer du inte ha fått. Titta nu!".
Jag får inte ut luften ur mina lungor... ser det är U:et framför mej, Klara och Emmas förvånande blickar när de inser att jag inte klarat det. Ångestklumpen i halsen hotar att explodera. Det börjar snurra i huvudet, det känns som om jag lättar från marken... snart svimmar jag.
"Du måste ju titta!, om du går runt med kuvertet kommer folk ändå fråga vad du fått"
Så jag tittar... och i samma stund som jag ser VG så kommer världen tillbaka till mej. Jag frustar ut något som är en blandning av ett skratt och en suck. Tar mej för bröstet och känner hur hjärtat börjar sakta in... klumpen i halsen är kvar men under kontroll. Jag tar tre djupa andetag och försöker förstå.

Jag är sjukt glad över att jag klara den. Men stolt är jag inte. Vad är det att vara stolt över?
Något jag rafsat ihop sista dagen innan inlämning. Eftersom jag då äntligen kom att inse att skolan faktiskt går före att tycka synd om mej själv. Visst. Det kan jag vara stolt över. Att jag faktiskt tog mej själv i kragen och skrev tentan. Jag gjorde det. Ja. Slutade tycka synd om mej själv och låste in mej på skolan. Det var ju bra. Men själva tentan, nej. Den kändes skit när  jag skrev den och den känns skit nu också.

Man lär sej från sina misstag. Jag ska aldrig låta det där hända igen. Tänker inte sitta sista dagen innan inlämning och tänka att jag ger upp bara för att jag inte tagit tag i saker i tid. Må dåligt får man göra... det är mänskligt. Men att låta det påverka så mycket är inte okej!