bara massa jobb

Vet ni vem jag är?
Jag är den där 28-åringen som får alla 21-åringar på jobbet att inse att de inte behöver ha åldersnoja.
HAHA. Ja. Vad ska man säga. Kul att man kan vara till hjälp.

När jag kom till jobbet i tisdags kunde jag inte hitta mitt namn på arbetsschemat. Kollade alla spelen, en och två gånger men jag stod inte uppskrivet på något av dem. När jag till slut hittar mitt namn står jag som vaktmästare i spelhuset (whaaat?). Får flashbacks till den hemska sommaren på campingen (Diana Hörnström, världen sämsta vaktmästare) och börjar kallsvettas.
Än mer svettigt blir det när jag bli informerad om att jag inte ska gå bredvid och läras upp utan faktiskt ha egen telefon och vara vaktmästare. Men va? Är ni säkra?. Ja, vi tror att du klarar det här.
Försöker intala mej själv om att det är helt annars att vara vaktmästare i spelhuset än vad det är att vara det på en camping. Det är ju nästan som att stå i spel.. så länge men är trevlig och hjälpsam så borde det ordna sej.
Hinner vara vaktmästare i ungefär 1,5h (och tycker själv att det går ganska bra) innan en kollega ute i ett spel blir sjuk och jag får hoppa in som avlösare. Kändes rätt gött att komma ut i spel igen. :P

Igår hade jag medarbetarsamtal med en av cheferna.. kändes lite som utvecklingssamtal i skolan, fast mer avslappnat. Pratade om lite ditten och datten. Fick lite uppskattning. Alltid kul. Skönt att de fattat att jag tar mitt arbete på allvar... att det märks. Arbetsmoral har jag så det räcker och blir över.

I helgen (lör-sön) får jag besök från Stockholm. Martin. En kille jag pluggade med när jag bodde i sthlm. Känns as-skoj att han ska komma hit.! Kommer nog bli en mycket kul helg!

Åh. Snart får jag åka hem. Känns precis som det gjorde förra året. Nästan så att jag skulle kunna börja gråta.. så mycket längtar jag!