Tage lever!

Sista dagen på Liseberg avklarad! Just nu är jag så lättat och glad att det nästan inte går att beskriva.
Har varit så väldigt trött nu de sista två veckorna. Mest trött på mej själv.... trött på att anstränga mej så mycket i mina försöka till att inte bry mej om hur jag ser ut. Klarade det inte riktigt hela vägen.. men att jag klarade det i åtta hela veckor är bra nog.
Sista passet stod jag i baren. Hade nästan på känn att jag skulle placeras där. Har stått och myst nästan hela dagen. Orkat vara glad både mot gäster och  mot arbetskamrater under rasterna.
FAN VA GÖTT! Imorgon åker jag hem till Norrland.

Har en äcklig fjäril inne i min lägenhet. Den sitter och lurpassar på mej uppe i taket. Jag misstänker att den vill att jag ska somna med öppen mun så den kan flyga in och lägga ägg i min mage..... eller.?
Fjärilar lägger nog inte ägg. Men den är äcklig i alla fall... så svår att läsa av. Vet inte riktigt vad den kan tänkas vara ute efter. Jag menar normala fjärilar vill väl vara ute och flyga med sina fjärilkompisar, hur kul kan det vara att sitta uppe i taket och glo på en 28-åring som sitter och glor tillbaka?

Btw så lever Tage (min husspindel). Jag trodde han var död. När mamma och pappa var här storstädade de hela lägenheten en dag när jag var på jobbet. När jag kom hem möttes jag av beskedet att Tage förmodligen inte överlevt städningen. Hela hans fina spindelnät som han byggt hade totalförstörts och ingenstans fanns det några livstecken. Jag blev lite ledsen... men tänkte att jag åtminstone hade kvar mina silverfiskar (dom går det ju fan inte att bli av med även om man försöker).
Sedan dess har jag ofta, när jag suttit på toaletten, kikat mot del lilla hålet i kaklet i hopp om att hans spinkiga lilla gestalt ska uppenbara sej. Men förgäves. Riktigt sorgsen blir man, vi har ändå delat badrum i snart ett år.
Men så, för några dagar sedan när jag gick på toa mitt i natten så satt han där, en bit utanför hålet i kaklet.
"TAGE!, du lever", säger jag glatt, varpå han fort som attan kryper in i sitt hål och försvinner. Nåväl. Jag fattar om han är lite orolig runt människor.. en misstänksamhet som man får ha förståelse för. Det kanske kommer ta lite tid att lappa ihop vår relation igen, men jag är helt övertygad om att vi snart kommer vara på god fot med varandra igen. Funderar på att döda en fluga och lägga vid hans hål.. lite som en fredsgåva. Får se. Kul att han lever i alla fall.

Nu ska jag packa.
Hej och hopp!