Ikväll är det återträff, hemma i Umeå, för alla som gick ut högstadiet 2001.
Här hemma sitter jag och slåss mot tankarna.
Bestämde mej ganska tidigt för att jag inte skulle dit. Dyrt att behöva ta sej hem bara för en sån grej, har jag intalat mej själv. Vilket också är sant, till viss del.
Men mest av allt vill jag inte dit pga helt andra anledningar.
Jag vill inte dit för jag vill inte "komma tillbaka" efter 10 år bara för att visa att jag uppnåt... just det, ingenting.
Bara för att påminnas om att de senaste tio åren av mitt liv har varit ett rent helvete....
Jag vill inte se tillbaka......
Jag vill inte känna mej mer misslyckad än vad jag redan gör... och det är väl ungefär vad en sån där kväll går ut på. Att visa upp sej och skryta om vad man blivit av.
Jag är ful, deprimerad och misslyckad. Woop-woop. Va, drog jag ner stämningen lite eller?
Hmf.
Jag önskar så att det hade kunnat vara annorlunda. Att jag hade kunnat "återvända" med rak rygg och stolthet över vad jag blivit..... men det är bara en lögn.
Och jag orkar inte sitta och le en hel kväll och ljuga om hur "bra" livet är.
Nej. Fy fan.
Istället sitter jag hemma.. äter för mycket choklad... gör en massa situps och tycker lite synd om mej själv.
De tio senaste åren... det slår mej nu.. att de är så länge sedan jag varit riktigt lycklig.... ush.. nu börjar jag gråta också.
Fan.
Får ta och sluta tänka på det här nu innan det här blir en riktigt tråkig lördag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar