tårar, vänner och snart är det fest!

Massa(öhm, tre) härliga norrlänningar på besök i sthlm i helgen.
Elli, systeryster och magnus.
Så gött att ha dem här, det var alldeles för länge sedan sist.

Igår tog vi en promenad till Sickla(vad är det för namn egentligen? alla vet ju att sickla är att dreggla.. alla utom thom). Färden bar över en mycket hal hammarbyhöjd. Nedför, på ditvägen, var det ett riktigt äventyr. Uppför, på hemvägen(kånkandes på massa matkassar och öl) var, rent ut sagt, förjävlig. Närapå att jag knappt tog mej upp för en extremt hal liten brant. Tur att Elli tog sej upp och kunde dra mej sista biten. :P Så går det när man inte har några vinterkängor.
På kvällen käkade vi gott och satt i soffan och bara tog det lugnt.

Idag är crewet nere på stan, medan jag sitter hemma och....., i brist på bättre att göra, målar(inte för att det är fy skam, jag är bara inget vidare bra på det).
Fick en liten dipp där i morse och kände mej inte ett dugg upplagd för stan. Blev väldigt ledsen över allt.. livet.. mej själv.. urk.. Allt det där jag gått och haft i huvudet den senaste veckan kom ut i form av tårar. För en gångs skull lät jag mina älskade vänner finnas där..... och de svek inte. Tack.
Så, med rödgråtna ögon och lite halvskakis, bestämde mej för att stanna hemma och försöka hitta tillbaka taggen till kvällens fest.
Får jag bara i mej lite alkohol så ska nog ledsna diana tvingas kasta in handduken. :P
Elli ringde just. De hade precis tagit sej in på systemet. En ut, en in. Galet! Tack gode gud att jag stannade hemma.

Så, fest ikväll. Woop-woop.
Näe men. Taggen är på uppgång.
Man får försöka se det från den ljusa sidan. Eftersom jag redan brytit ihop idag så lär jag ju slippa snedfylla. :P

Nu är de snart hemma.
Då blir det kaffe och muffins.
Som sagt. Från och med nu kan ju dagen bara bli bättre.

Trevlig kväll gott folk