fuck it!

Sjuk och bedrövlig. Bara rinner snor ur snoken och huvudet känns som att de ska sprängas.
Dessutom fick jag mitt beslut från CSN idag... och jag får inget studiemedel. Halleluja.
1,5 poäng saknas.
I min ansökan skickade jag in extra uppgifter för att försöka visa att jag hade mina skäl till varför jag inte tagit de där poängen under min tid när jag läste sjukgymnastprogrammet. Men mina uppgifter saknar förankring.. det förstår jag också. Men det gör det inte mindre bittert.
Jag gick varken till läkare eller psykolog under den tiden så mitt "tillstånd" kan inte styrkas med några intyg. Det är bara jag själv som kan intyga om hur dåligt jag mådde.. och det är inte gott nog. Så, för att få studiemedel måste jag alltså, registererat, ha klarat 1,5 dvs, ca en veckas studier. När detta registrerat kan jag sen göra en ny ansökan. Vår första kurs här på socionomprogrammet är på 10 poäng. Den avslutas den 15:e och 2-3 veckor efter det får vi tentaresultatet och om jag då klarat mej har jag rätt till studiemedel.... Alltså.. ca 8 veckor utan pengar. Känns ju... jätte bra.
Gråtit ungefär hela dan. Övervägt att bara packa ihop mina grejer och dra tillbaka till Umeå och aldrig mer någonsin göra något.... dö av skammen av att jag är så jävla värdelös.
Skickade ett meddelande till mina föräldrar där jag förklarade läget och.... att nu fan ger jag upp. Det här jävla skitlivet har vunnit över mej. Jag orkar inte kämpa mot det.
Min pappa ringde just..
"Diana, du får låna(han sa inte låna egentligen men jag tänker se det som ett lån) pengar av oss. Tänk inte mer på det här nu. Det ordnar sej. Koncentrera dej på studierna nu."
Jag älskar mina föräldrar. Vad skulle jag vara utan dem?.... död och begraven för länge sedan.
Jag hatar att jag är i ett sådant behov av dem...... och det känns skamligt att ta emot när jag kan ge så lite tillbaka. Jag är inte värd deras uppoffring.
Jag älskar dem för att de finns där, ovillkorslöst. Älskar dem för att de står ut med mej och att de inte bara lämnar mej. Jag hoppas att det är en sån typ av förälder jag kan bli någon gång.

Nu så. Dags att torka tårarna och snoret.
Fuck CSN. Fuck life.