söt på hemköp

Ibland kanske jag är lite okänslig. Jag vet inte.
Men vissa saker gör man faktiskt bäst i att skratta åt.
Det var ju trots allt väldigt komiskt.
Eller hur?? Håll bara med mej.

Åh, jo. Var ju helt stensäker på att jag höll på att bli frisk nu. Känt mej så himla pigg och gla i kroppen i helgen. Varit ute på språng och bara haft det bra.
Och vad händer!?
Vaknar natten mot måndagen av att hela magen vänds ut och in. Hinner nätt och jämt kasta mej in på toan innan spyan, bokstavligen, sprutar ut. Fy fan vad äckligt!
Seriöst? Det räckte inte med en 2 veckors lång förkylning? Näe, vi var tvungna att runda av det med lite kräka också. Man tackar.
Så ikväll är klasskamraterna ute och röjer på Kontiki och här sitter jag och är lite bitter.
Känner mej lite skakis och trött men va fan lite fest hade väl inte varit fel?.. men än så länge är jag smittsam så nej, ska sitta här, i min ensamhet till torsdag. Woohooo.
Än så länge har jag betat igenom sons of anarchy säsong 3 och de två avsnitt som kommit av säsong 4. 3 filmer: four lions, thor och senaste piratesrullen. Åh, ja, 2 säsonger south park också.
Där emellan har jag nästan läst ut en hel bok om handlingsutrymme inom det sociala arbetet.
Vad fan ska jag göra imorgon!?

Blev kallad söt när jag för en stund sedan var nere på affären. Snusen tog slut.. vilket inte är okej när man är ensam och uttråkad. Så, jag drog på mej jackan och släntrade iväg i bara långkalsonger. YEAH! That's the way i roll!
Hur som haver. Går på Hemköp och tänker att jag kanske ska köpa en apelsin också, c-vitaminladda lite. Står där och granskar frukterna när en kille kommer fram till mej.
"Alltså, shit, var känner jag igen dej ifrån?"
(Öhhm.... vet inte)
"Jadu, vet inte, är inte härifrån så jag tror inte du känner mej."
"Okej. Du är väl bara lik någon antar jag."
Ler som ett fån. Det är så jag gör när jag inte vet vad jag ska säga.
"Hur länge har du bott här då?"
"3 veckor typ."
"Se där. Känner du mycket folk här då eller?"
"Nej. Inte egenligen, det mesta är väl genom klassen"
"AH, fast det är klart, en söt tjej som du har väl inga problem med att skaffa nya vänner",
säger han och flaxar så där med ögonbrynen..(vet inte om flaxar är rätt uttryckt)
"Näe det är klart, är man söt som jag så", säger jag och skrattar.
"Du påminner faktiskt om mitt ex. Kanske var därför jag reagerade på dej"
Oooookej. Det här känns inte längre riktigt bekvämt.
"a-ha."
"Vi kanske ses ute någon gång, brukar du festa?"
"Eh, ja, det händer väl."
"Jag med, inte så ofta, men ibland. Hänger mest på vasa-stan, där är det bäst. Kanske syns där någon gång.", säger han, blinkar(har du något i ögat) och går iväg.
Grabbar snabbt till mej en apelsin och går i raskt takt mot kassan.
Söt? Tillrufsat hår, blå långkalsonger, täckjacka och förmodligen blek som döden...... ja, han måste nästan haft något i ögat.

Ja. Hm.
Nu ska jag gråta en skvätt över hur synd det är om mej.