hjärnsnor

Idag har jag ingen röst. Eller jo lite. Men den är så skrämmande att jag gör bäst i att hålla käften.
Pepprat mej själv full med honungsvatten hela dagen. Urk. Jag hatar honung, vilket självplågeri.
Det positiva som ändå kommit ut ur den här sjukperioden är att jag fått tid till att tänka.
Om det nu är något som jag ska se som positivt...... vet inte. En sak vet jag dock. Jag är här och jag tänker klara det här! Hur jävla jobbigt det än kommer bli.
Om några månader är det december och då ska jag få min operation.... då ska livet bli, åtminstone lite, lättare.

Missade Vasaloppet igår, sjukt trist. Men nu laddar jag upp inför nästa veckas provsittning på Kafé Haga. Ingen sjukdom i världen kommer stoppa mej från det.

Beställt klamydiaprov har jag också gjort. Pratats mycket om det på senaste tiden så, hypokondrisk som jag är, var jag ju så illa tvungen att ta tag i saken. Jag vet med mej att chansen att jag har klamydia är vääldigt liten.. med tanke på hur mycket(läs;extremt lite, nära av ingen alls) action jag har haft det senaste halvåret. Man kan dock aldrig vara nog försiktig, och, man kan inte lita på någon annan än sej själv.
Seriöst. Om jag har klamydia kommer jag bli förbannad. På gud. VAAARFÖÖÖR!, varför just jag?
Men näe. Är väl rätt säker på att jag inte har det. Även fast jag den senaste veckan varit rätt paranoid och upplevt att jag haft en hel mängd olika svårbegripliga symptom. Ehe.

Uh. Tror min hjärna är på väg ut genom min näsa.
Finns det något dokumenterat fall av det tro? Hjärnsnor?

Gud vilken torkar jag haft det senaste året. Vad händer? Major Self-esteem-dip.
Så nedslående.