fånigt irriterad

Var tvungen att öka textstorleken på datorn. Jäklar, jag börjar vara gammal.
Tänker dock fortsatt förneka att jag skulle ha dålig syn.

Idag gick en av mina skor sönder. Inte ok. Har ett par skor(ETT) som jag inte får skavsår av och så går de sönder. Halva sulan har lossnat. Efter 6 månaders regnbehandling gav den upp och ville inte längre sitta kvar. Röv också. :( laddar inför skavsår, fab!

Varit en rätt produktiv dag annars. Föreläsningar mellan 8-10 och 12-14. Där emellan satt jag uppe på "hyllan" i biblioteket på Linné och läste ikapp lite. När vi slutat tog jag en promenad ner på stan för att inhandla nytt smink. FY FARAO. I morse var det en minusgrad och fiskmåsDiana byltade på sej kläder som om det varit -20. Tänkte inte ens tanke på att det kanske skulle bli lite varmare under dagen.
Så, på den 20 minuter långa(korta) promenaden ner till stan hann jag ju bli dyngsvettig. När jag väl kom in på Nordstan var jag varm, blöt och småirriterad. 50 meter in hade jag fått mostå impulsen att sparka ner ett par dussin personer som störde mej något fruktansvärt. Han som gick in i mej(utan att ursäkta sej), de 5 tjejerna som gick på rad och skrattade sådär frustrerande jobbigt som bara 14-åriga tjejer kan göra, det där äckliga paret som gick framför mej så tight sammanslingrade att de likförbannat kunnat stanna hemma i sängen och så de där fåniga unga tjejerna i så höga klackar att de knappt kan gå... de liksom staplar sej framåt, ett myrsteg i taget.
Nåväl. Väl framme i Kicks, min destination för dagen så är jag fånigt upprörd över saker som man egentligen inte ens ska ha ork att bry sej om. Får hjälp av en expedit att välja ut rätt ton på en foundation. Hon envisas med att prova den i ansiktet på mej, som fullkomligen dryper av svett. Urk så äckligt. Sen proppsar hon om att jag måste kolla i spegeln för att se om resultatet känns bra. NEJNEJNEJ, jag litar på dej, har jag lust att säga. Men där åker spegeln fram och UÄÄH. Jag ser en svettig, rödblommig äcklig typ som stirrar tillbaka... bara synen av mej själv får mej att börja svettas än mer. Vi enas om en ton men självklart finns den inte ute på hyllan så hon måste springa in på lagret. Står kvar där ute med svetten rinnandes, ner längs ryggen, mellan skinkorna. Inget vidare moment. Fy farao. När hon väl kommer tillbaka betalar jag, tackar så mycket för hjälpen(för hon var, trots allt, väldigt hjälpsam och snäll) och springer sedan till centralstationen och tajmar precis 4. Tack gode gud för det. Sitter och klibbar av svett hela vägen hem och sen blir det raka vägen in i duschen. Känner mej lite mer mänsklig nu... men bara lite.

Nu har jag pluggat lite mer, socialpsykologi, förberedelse inför nästa veckas seminarie. Så nu tycker jag nog nästan att jag kan ta någon timme ledigt kanske?

Baka med Henrik imorgon.
Försvinn utslag. Försvinn.!