i väntan på vad?

Haft en sån där jobbig natt... när jag ligger och har ont i hjärtat. Kanske ångestrelaterad eller så har jag, helt enkelt, ett dåligt hjärta. Jobbigt är det i alla fall. Har man lite ont i en fot eller ett knä är det lättare att ignorera smärtan än när den sitter över bröstet. Sjukt obehagligt.

Jag vet att det är mycket klagande i bloggen just nu. Men jag måste få klaga.. det är mitt sätt att bearbeta saker på. Jag tänker inte sitta och låtsas som att livet är nån jävla dans på rosor när det helt klart inte är det... snarare en dans på törnen.

Nåväl. Haft en rätt mysig fredag ändå. Dvs om man tycker att det är mysigt att sitta i en hörsal och lyssna på föreläsningar. Vilket jag råkar tycka... speciellt när man gör det tillsammans med folk som man tycker bra om. Det blir ett trevligt avbrott från det där ensamma, eviga tragglandet.. och alla de tråkiga tankar som jag inte kan hålla ifrån mej när jag är själv. Det blir en förskjutning från att leva i det förgångna till att faktiskt leva i nuet.. och det uppskattar jag. Jag blir så arg och ledsen på mej själv när jag märker att nuet bara rusar förbi utan att jag lägger märke till det utan att jag har ork till att göra det bästa av det.
Till hösten. Till hösten ska jag ta tag i nuet.... kanske.
Jag har levat i antingen det förflutna, fantasin eller "om 6 månader" så länge att jag tror jag tappat greppet om hur man faktiskt lever på riktigt. Kanske lurar jag mej själv när jag tror att det ska vara något mer än vad det faktiskt är.
Jag är snart 27. Över 10 år har gått åt till att inte leva i väntan på något bättre som aldrig riktigt infunnit sej. Väntar jag på något som inte ens finns?