sommaren har äntligen kommit

Efter en veckas hostande och kraxande börjar jag äntligen känna mej som en människa igen.
På tiden det, har fan inte råd att vara borta från jobbet mer.

Förra veckan var det full rulle. Tis-tors var Elli och Johan här. Eftersom jag jobbade hann vi inte se så väldans mycket av varandra. Men de hade haft det trevligt ändå(som om det inte skulle vara möjligt att ha det trevligt utan mej), och det är ju huvudsaken.
Visst har jag redan berättat om det här? Jo, det har jag bestämt. Angelica och Jocke var här på fika under torsdagen och under fredagen körde mina föräldrar vilse i Göteborg. Tamejfan. Jag börjar redan bli dement.
Nåväl. Mamma och pappa åkte vidare i tisdags. Under deras dagar här har de mest varit ute och flängt medan jag legat i soffan och snutit ut kopiösa mängder snor, hostat och svettas som en isbjörn i en bastu. Jag vet inte om isbjörnar faktiskt svettas men med tanke på att de lever i evig vinter kan jag tänka mej att en bastu skulle vara lite mer än vad de klarar av.
Hur som haver. Nu är jag ensam igen. Men inte länge till för till helgen väntas Malin komma hem efter en vecka i Olso tillsammans med Sebastian.

Igår hade jag och Anna pluggdag. Eftersom det vilar en förbannelse över oss så var det självklart strålande sol ute. Tydligen finns det en vädergud där uppe med ett tarvligt sinne för humor. Ska leta upp och strypa honom.
Vi började vår dag ute i parken där vi verkligen försökte få något gjort... men det gick la sådär.
Till slut var vi tvugna att medge för att själva att det förmodligen var lika bra att gå upp och sätta oss i lägenheten.
Var inte mycket kyligare i lägenheten än ute. Så med våra böcker, lite karre och kaffe(jag vet, kaffe är ju sjukt smart när man redan klibbar av svett) satt vi och svettades som....en isbjörn i en bastu.. den hade jag redan använt idag va? Det var varmt! Jävligt varmt. Och helt plötsligt slog det mej att jag bara pluggar utan att ens ta in något. Tentan kommer gå åt helvete. Så var det med det.

Idag har jag legat ute i solen och stekt min förskräckligt likbleka rumpa. Nu gör det ont.
Sommaren kanske, faktiskt, äntligen har kommit. Det vore ju fantastiskt trevligt om det var sant.

Har lovat att jag ska gå på kaninfesten på söndag. Har redan ångrat mej. Damn me. Varför är jag en så jävla törrböll för? Orkar inte ha något liv just nu känns det som. Det enda jag orkar är att ta mej till jobbet och stå en hel dag och le och hoppas att det inte syns hur ont det gör inom mej.
Jag är trött. Så trött.
Men nu är det snart bara 3 veckor kvar. Heja, heja.