en får be om ursäkt

Det var en tid då jag nästan glömt bort att jag hade en blogg.

Sen kom det en tid av mycket plugg. Jag satt och slogs med tiden för helt plötsligt vad disken diskad, katten kammad och golvet sopat. Hur var det nu förut, frågade jag mig själv. Vad gjorde jag egentligen av tiden när jag inget annat ville än att skjuta upp pluggandet?
Kan det ha varit så att jag låg i sängen och stirrade i taket? Nåväl, det hände väl ibland.
Satt jag och gjorde annat på datorn? Ja, så måste det ha varit. Så jag sätter mig och lägger lite spindelharpan och känner att det är något som fattas. Något som jag glömt bort, något som jag brukar göra när jag bör plugga bara för att få ur mig frustrationen i att jag bör men inte gör.

Just det! Jag brukade blogga. 

Jag bor numer på 24 kvadrat, min egna lilla vrå (skokartong) här i världen. Jag var ändå rätt positiv inför flytten. Tänkte att en mindre lägenhet skulle få mig att vara mer ordentlig, ha mer ordnar runt omkring mig. Det höll i ungefär 3 dagar innan det gick upp för mig att jag, trots att jag inte har så mycket grejer, har alldeles för mycket grejer för att bo på 24 kvadrat. Varenda skåp är fyllt till bristningsgränsen. Min köksvrå är så litet att två tallrikar blir ett diskberg. Man skulle kunna tro att det gör mig bättre på att diska mer ofta.... men näe. Eftersom köket är så litet så lagar jag numera mat än mer sällan än förrut.. vilken typ innebär att jag aldrig lagar mat (i genomsnitt en gång i veckan). Förr när jag hade separat kök kunde jag ju laga mat, stöka ner i köket och sedan bara gå därifrån - och låtsas som att det regnar några dagar - nu innebär matlagning total nedstökning av ungefär hela halva lägenheten.

Min dusch har många funktioner. Förutom att vara dusch är den även städskrubb och kattoalett. Eftersom Melker är så slarvig av sig när han går på toa och drar med sig ungefär 1 liter kattsand ur kattlådan per vecka kan man säga att hela mitt badrum också är hans toalett. 

Kattsanden förekommer förövrigt överallt annars i lägenheten också.

Trots att det känns om att jag lever i en skokartong som hotar att svämma över av pussellådor, disk, kattsand och kläder så trivs jag ändå rätt bra. Det är en fräsch lägenhet och den ligger bra till. Det finns en liten innergård där jag och Melker brukar smyga omkring och jaga skator.. fast han smyger inte så mycket. Han springer mest, och jag springer efter.. sen sätter han sig under trädet där skatan sitter och så skriker han. Jag tror inte riktigt att han har den där naturliga "fånga-fågel-genen" i sig. 

Sådär. Vad skönt. Nu har jag lyckats skjuta upp plugget några extra minuter. Nu ska jag göra lite kaffe... och kanske spela lite spel på mobilen och sen kanske eventuell plugga lite.

Jag och Klara har förövrigt utmanat varandra i att sluta skriva "man". Ganska knepigt. Inte lika knepigt i bloggsammanhang som i skolsammanhang men än dock knepigt. En får tänka både en och två gånger... ;)

So long