Snygg i tvättstugan?

Jag köpte ett par nya vantar i onsdags. De var rätt fina och ganska billiga. Tappade bort mina förra vantar strax efter jul förra året, då hade jag haft dem i över 2 år (det är ändå ganska länge) så det var dags att köpa nya. Jag blev väldigt bitter när jag tappade bort de där vantarna.. eller ja, egentligen bara en av dem men ändå, har en lyckats tappa bort en vante är den andra vanten ganska förlorade den också. De var fina, de vantarna. Från stadium, hade fått dem i julklapp av mamma och pappa för några jular sedan. Fortfarande lite bitter...
Nåväl. Jag köpte ett par nya vantar i onsdags, som sagt. Idag tog jag en promenad ner till Statoil vid Ullevimotet för att hämta hyrbilen. Det var rätt kallt ute så jag tog på mig mina fina nya vantar. Nån gång under promenaden blir jag varm och tar av mig mina nya fina vantar. När jag står och ska betala hyrbilen och ska plocka upp börsen märker jag att mina nya fina vantar inte längre ligger i jackficka.
Någonstans på vägen har jag alltså tappat dem. FAAANÅH!
När jag kör tillbaka (samma väg som jag gått) ser jag dem ingenstans. Okej.. de var inte dyra men fanken vad trött en blir på sig själv!

Igår kväll hade jag tvättid. Det var länge sedan jag tvättade. Alla mina, något vettiga, kläder låg i tvättkorgen. Jag har inte så mycket vettiga kläder, däremot har jag en massa kläder som jag egentligen bara använder när ingen annan ser mig (förutom min familj då, de får stå ut med mig i mina skabbiga kläder). Men igår var det alltså kris och alla mina vettiga kläder låg i tvättkorgen.
Jag tänkte väl inte så mycket på det just då utan drog bara på mig första bästa skabbklädesplagg jag kunde hitta (håliga pyjamasbyxor och ett linne med den amerikanska flaggan.. ja, det var illa). 
Kikar ute lite i genom titthålet i dörren för att säkerställa att korridoren är tom. Fort som fan tar jag min tvättkorg och rusar ut i korridoren och ner för trappen mot tvättstugan. Hör hur det kommer någon genom porten och känner med ens att jag blir lite stressad, fan, ingen får se mig såhär...
Rycker upp dörren till tvättstugan...............

Och hallå hej.. där står världens snygging och ska hämta ut sin tvätt ur torktumlaren.
"Hej!", säger han.
"Hej!", säger jag och dör lite sakta inombords.. det som gick så bra, ingen som såg mig... och så dyker du upp här inne. Fasen också!

Lång, håret uppsatt i en knut, skägg... så fint skägg. Seriöst, en kille blir nästan inte snyggare än så i mina ögon. Och jag då. Ja, jag ser ut ungefär så som en verkligen inte vill se ut när man råkar hamna i ett litet rum tillsammans med en väldigt snygg karl.

Det blir jobbigt... jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller göra. Han ler och jag tänker att jag aldrig mer ska vänta så här länge med att tvätta igen.
"Fan också. Jag har glömt tvättkorgen! Jag kommer snart tillbaka", säger han skrattandes och går iväg.
Jag försöker att skratta jag med.. men låter mest som en person som råkat sätta något i halsen.
När han lämnat tvättstugan kastar jag mig över min tvätt och tänker att jag måste hinna sortera allt och få igång två maskiner och sticka innan han kommer tillbaka.
Jag hinner inte.... han är tillbaka. Jag hör honom utanför dörren. Men kuuse också!. In kommer han leende och ursäktande. Jag fortsätter mitt sorterande medan han plockar ur sin tvätt från torktumlaren och rengör "filtret" eller vad det nu är. 
"Så, då är jag klar", säger han.. "du får hade det så bra"
"Du med.. hej då"
"Hej då"

En ska väl inte behöva vara snygg i tvättstugan? Det känns som att tvättstugan borde vara ett fredat område, ett ställe där man kan vara extremt jätte skabbig i extremt fula kläder, eller hur?
Men varför var han så snygg i tvättstugan då?... känns inte riktigt ok.