nästan packad och klar

Väskan är proppfull och ändå har jag en hel tvätt kvar som också ska med hem. Jag är alltid väldigt sen med att inse mina egna(och tydligen mina trunkars) begränsningar(inget undantag den här gången) men den här gången har jag verkligen blundat extra hårt för att inte ser hur omöjlig den här packningen faktiskt är.
Två väskor. En innehållandes en kaffebryggare och den andra enbart kläder. Fler väskor får jag inte ta.. och inte får det väga mer än 25 kilo heller.
Kliar mej i hårbotten.. Knölar in kläder till bristningsgränser, riktigt hör hur det knakar i sömmarna på stackars trunken. Ajajaj.
Sista utvägen blir att ta på mej allt det jag inte får ner... Men det blir en hel massa kläder det.. och jag sitter inte jättegärna och svettas som en gris på en 9 timmars lång bussresa. Näe. Återstår inget annat än att våldsfylla väskan ytterligare lite till och be till någon gud om att den sen går att stänga utan att dragkedjan går sönder.
Av alla gånger jag hatat att packa måste jag säga att den här gången slår alla jävla rekord.
Att packa upp sen. fy. Vet redan nu att det där kommer skjutas upp en halv evighet...... bööh.

Malin har varit här en sväng och vinkat av mej. Sista lilla get-together. Kul att hon orkade ta sej hit. Guldstjärna till dej vännen. :)

Nu ska jag förtränga allt som har med packning att göra tills imorgonbitti.
Se lite handboll och tvätta ett hemskt skitigt hår. Urk. Jobbigt.
Hår. Ini skogen vad jobbigt det är.