eländig

Vilken eländig dag!
Klev upp i morse med avsikten att dra till skolan för dels föreläsning och dels det där hemska professionsförberedanade samtalet. Tog mej in på toaletten sen fastnade jag framför spegeln. De här jävla utslagen vägrar ju ge med sej.! Har spridit sej upp för näsan och över pannan.
FÖRBANNELSE. All vilja till något alls rann av mej. Det är inte lätt att hålla lågan vid liv vanliga dagar, idag, efter en helg som bara varit skit, var det(rent ut sagt) omöjligt.
La mej i sängen och försökte somna om men det var som förgjort. Plockade upp Hungerspelen om med den boken till sällskap har jag sedan spenderat hela dagen i sängen. Tröstrikt att bara få fly in i något annat, något som inte har något alls med mitt allmänt patetiska liv att göra. Jajjemänsan, så jävla tragiskt är det.
Vid halv sju tog jag mej i kragen och förflyttade mej de få metrarna mellan sängen och soffan. Det blir inte bättre än såhär, jag lovar.
Märkte att jag var hungrig. Men inte sugen på något alls. Tack gud för att jag bunkrat glass i kylen.
Äter min glass och glor på innebandy samtidigt som jag tänker absolut ingenting alls än hur jävla eländig jag känner mej.
Går på toa men lampan släckt för att undvika spegelns hån. Mostår impulsen att riva sönder den röda knottriga huden..... fan, fan, fan.
Jag vill bara vara glad. Jag vill känna något. Något annat än förakt. Något annat än hat. Något annat än besvikelse och rädsla för att inte duga.
Det värsta är hur det här påverkar mina studier, för det gör det. Att bara vara apatisk och oförmögen att ta tag i något. Jag ligger så mycket efter i allt jag ska göra att..... fan också. Vet att jag måste gaska upp mej så att jag orkar ta tag i allt. Men nu är det som att jag inte kan tänka en enda jävla tanke utanför mej själv.
Less. Så less.