måndag 18 februari 2013
200 utfall
I lördags fick jag för mej att jag skulle göra 200 utfall. Utfall som i en övning för musklerna i lår och rumpa.. inget annat. Bra idé, eller?.
Till saken hör att jag har ett träningsprogram. Nån app. Där jag egentligen ska göra knäböj. Men jag har blivit trött på knäböj så jag gör utfall istället. I lördags var tanken att jag skulle göra 150 stycken. Helvete vad jobbigt. Men så när jag väl gjort 150 så tänkte jag; fan om jag gör 50 till så har jag ju gjort 200. Det är ju coolt. Bara 2 set till på 25 rep. Asbra(nej Diana, nej!). Som om jag inte var trött nog redan som det var. Mina ben skakade som arslet på en sån där skallerorm.. och mjölksyran hade, bokstavligen, började tränga ut ur hårsäckarna. Näe, inte riktigt men det var helt galet.
Jag hade typ träningsvärk innan passet ens var avklarat.
Igår kunde jag inte gå. Jag försökte men det kändes som om mina ben var gjorda av knivblad som skar in i mina muskler vid minsta lilla rörelse. Jag var tvungen att åla mej fram längs golvet för att kunna ta mej någonstans. Okej, jag överdriver, såklart, men. På en 100-meters sträcka hade jag förmodligen blivit omspurtad av en enbent 90-åring med KOL och rulator.
Idag bävade jag mej verkligen för att ta mej till skolan. Bara ner för trappen kändes som ett eldprov.
Nerför är ju det värsta som finns när man har träningsvärk i lår och rumpa.
Självklart(!) är det nerför nästan hela vägen till skolan. Gick som om mina nervceller inte haft någon kontakt med mina ben... måste sett ut som om jag skitit ner mej. Men jag kom fram.
Nästa utmaning blev att ta sej ur stolen efter 2h stillasittande seminarium. Fick häva mej upp med armarna och hasande stödja mej mot väggen ut i korridoren. Fick motstå impulsen att sätta mej på rumpan och ta trappen ner på det sättet istället för att gå. Men så gör man ju inte... dessutom såg trappen både blöt och skitig ut.
Gick hem också.. även fast jag knappt kunde gå. Uppför. Gick långsamt men när jag väl började få upp värmen började den värsta smärtan släppa. Istället blev jag sådär konstigt avdomnad i benen.. kändes inte som om de var mina egna.. hade lite problem med trottoarkanterna, kunde inte riktigt bedöma hur mycket jag skulle ta i för att lyfta fötterna tillräckligt mycket för att komma upp. Men annars gick det bra. Tills jag kom hem och la mej för att läsa.. eller läsa gick ju bra. Men sen när jag skulle ta mej upp igen blev det tvärstopp igen.
Har sedan dess konstant försökt hålla igång musklerna i benen.. spänt dem.. skakat på dem.. rört på mej. Nu känns det lite bättre. Även fast det är lite knivigt att ta sej upp från toalettstolen. Tur att badkaret står nära så jag kan häva mej upp med hjälp av det.
Imorgon blir det nog bättre. Förhoppningsvis.
Det kommer nog dröja innan jag gör 200 utfall igen.
"200!!?, va fan ville du uppnå med det? Vill du har arslet uppe vid axlarna eller?"
Ehe.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar